Kvinnor har färre villkor för att växa andligt än vad män har.

Kabbalan säger att om en man vill framskrida andligt, är han tvungen att gifta sig och bilda familj. Det är hans ansvar att uppfylla dessa skyldigheter. Annars kan han inte utveckla sig andligt.

En kvinna, å andra sidan, kan utvecklas andligt även om hon inte är en mor eller en fru. Dessutom, om hon har tillgångar för tillvaron, kan hon också välja att inte arbeta. Det vill säga, i jämförelse med en man är en kvinna relativt självtillräcklig och kan växa andligt utan många av de yttre villkor som gäller för män. Således är hon ur en andlig synvinkel en betydligt mer perfekt varelse än en man.

En man måste övervinna sig själv, ständigt övertyga sig om att det är värt att stanna på den andliga vägen. Han är mindre mottaglig för andliga framsteg än en kvinna, som av naturen strävar mot allt andligt. Hon är redo att ta emot, känna och förstå alla de andliga förändringar som sker inom henne. Hon längtar efter det.

Behovet efter andligt uppstigande visar sig mycket mer i en kvinna. Hon känner sig otillfredställd med vår värld, besviken på familj och arbete. En man letar efter dåraktiga passioner, såsom fotboll, öl, vänner och så vidare, och går sedan vilse i dem. Han lever av att efterjaga falska mål. En kvinna kan inte göra detta. Hon uppfattar tomhet mer internt och akut. Hon kan inte slå sig till ro med dessa futtiga mål och tillfälliga smärtstillare. Hon ger sig oftare ut på ett andligt sökande och kommer att studera kabbala.

Vi ser att det är så över hela världen. Mer än hälften av de 1,3 miljoner studenterna inom ramen för Kabbalainstitutet är kvinnor.