Vårt ego är ormen som hindrar oss från att kunna älska andra.

Innebörden av berättelsen om Adam, Eva och ormen är egentligen mycket enkel. Ormen symboliserar det ego som avslöjades mellan Adam och Eva, kvinnan och mannen. Och det är egentligen allt den historien går ut på.

Till exempel, anta att ett lyckligt ungt par blir förälskat. De kramas, pussas och skrattar tillsammans, går på bio och till stranden. Så gifter de sig och börjar leva tillsammans, och allt är underbart. De befinner sig i Edens lustgård.

Och plötsligt – anländer ormen (egot). Plötsligt börjar de bråka. De börjar dra nytta av varandra och göra personliga beräkningar, till exempel ”Hur kan jag få honom eller henne att bli så som jag vill att hon/han ska vara?” Detta händer oss eftersom ormen (egot som är inom oss) hindrar oss från att kunna älska någon annan, och ser till att vår kärlek från början är egoistisk.

Under dessa omständigheter är det närmaste vi kan komma att älska, att överge våra egon i vardagslivet så mycket vi kan. Men detta löser fortfarande inte roten till problemet, och gör det inte möjligt för oss att uppleva verklig, villkorslös kärlek. Det är här kabbalan erbjuder en annan lösning: att rätta till vår själ vid roten, eller korrigera ormen som skiljer oss från våra partners.

För att göra detta, måste båda parter inse att det finns ett mål för deras liv som är över denna världen. Då kommer de också inse att de bara kan uppnå det genom att ha en partner i livet, någon som kommer att gå den andliga vägen tillsammans med dem. Detta är innebörden av versen, ”Mannen, kvinnan, och den gudomliga närvaron mellan dem”. Det innebär att för att vi ska uppnå den Gudomliga närvaron, andlighet, måste vi få kontakt med varandra på rätt sätt.

Då kommer Adam och Eva att komplettera varandra i stället för att dra nytta av varandra. Och ormen kommer, i stället för att köra ut dem, att bli en drivande kraft som driver dem att avslöja den Övre Kraften – den gudomliga närvaron, eller Skaparen.