Praktiska råd om utbildning och för konfliktlösning mellan föräldrar och barn

Utbildning skapar inte något nytt, utan visar snarare på något som redan finns dolt inom en människa” (Rav Kook, Essays of the Raiah, s.100)

Utöver långa sömnlösa nätter och omsorg över barnens försörjning och välgång, finner vi den svåraste och sannerligen mest utmanande uppgiften av alla – att hitta svar på alla deras frågor. Säkerligen är många av er bekanta med scenariot i vilket det söta barnet slår upp ett par stora, nyfikna ögon, ser dig oskyldigt rätt i ögonen, och skoningslöst avfyrar frågor som har med livets mening och syfte att göra.

I sådana fall spelar det ingen roll om du är ett fan av dr Spock eller en entusiastisk Tracy Hogg-läsare (författare till den populära bästsäljaren "Baby Whisperer"). Du kommer högst sannolikt att stå utan svar, eftersom svaren på dessa frågor inte står att finna i böcker.

Man kan hitta värdefulla tips i rådgivningsböcker om barnuppfostran. Ett bra tips kan ofta spara månader eller till och med år av obeslutsamhet och frustration, och hjälpa familjer ur en återvändsgränd. Men vi kan också stöta på frågor eller situationer där vi är helt oförberedda och som får oss att undra om vi är förmögna att kunna reagera på lämpligt sätt. Det händer att vi i sådana situationer bara ler lite förvirrat eller hummar obskyrt, för att försöka dölja vår brist på kunskap och stora tveksamhet över vad som faktiskt är rätt sak att göra.

Väl medvetna om barns utveckling och växande nyfikenhet och många föräldrars osäkerhet har vi bestämt oss för att samla några praktiska råd baserat på autentisk kabbala inom ämnen rörande själen, utbildning och stora frågor som små människor ställer. Hoppas ni får behållning av det.

Ett svar på varje fråga

Att vara förälder kommer aldrig att vara ett lätt jobb. Utöver långa sömnlösa nätter och omsorg över barnens försörjning och välgång, finner vi den svåraste och sannerligen mest utmanande uppgiften av alla – att hitta svar på alla deras frågor. Säkerligen är många av er bekanta med scenariot i vilket det söta barnet slår upp ett par stora, nyfikna ögon, ser dig oskyldigt rätt i ögonen, och skoningslöst avfyrar frågor som har med livets mening och syfte att göra. I sådana fall spelar det ingen roll om du är ett fan av dr Spock eller en entusiastisk Tracy Hogg-läsare (författare till den populära bästsäljaren "Baby Whisperer"). Du kommer högst sannolikt att stå utan svar, eftersom svaren på dessa frågor inte står att finna i böcker. Det är precis därför vi har valt att ägna det första tipset åt hur man kan svara på dessa stora frågor som ställs av små människor som växer upp i våra hem. Ska vi tala om för dem hur vi tänker, även om svaret är “svårsmält” eller ska vi slingra oss undan med ett förvirrat svar och lämna åt dem själva att kämpa med frågan i ett senare skede i livet?

Säg alltid sanningen, men var konsekvent vänlig

“Var direkt mot barnet, direkt ända till slutet, annars kommer du inte att vinna hans förtroende, eftersom ett barn är mycket känsligt för all falskhet, hur oskyldigt det än kan te sig.“ (Yanush Korchak)

Framför allt, inse att barn är känsliga till sin natur. Om de upptäcker att någonting döljs för dem, kan det störa hela systemet av ömsesidigt förtroende och respekt för föräldrarna. Så om du håller inne någon viktig information eller djup insikt gällande livet, dölj det inte för dina barn. De törstar efter all sådan kunskap.

Att inte dölja sanningen för sina barn är alltid att föredra, men det finns ingen anledning att tynga dem med sådant som de ännu inte är känslomässigt beredda att kunna hantera. I praktiken innebär det att om sanningen inte är enkel, försök förenkla och anpassa den till barnets föreställningsvärld, på ett mjukt och icke hotfullt sätt, för att inte utgöra press på dem. Kom ihåg att varje historia du berättar för dina barn kommer till liv och blir verklighet för dem.

Det är din skyldighet som förälder att vara lyhörd för dess emotionella och mentala utveckling. Endast i samklang med deras känslomässiga mognad kommer du att kunna bidra till ytterligare en nivå av visdom utifrån vad du själv uppnått under åren. Det är därför ibland bättre att vänta tills efterfrågan av ytterligare kunskap kommer från barnet själv, så att det inte känner att det blir “pressat” in i någonting som det inte begärt. Barnets uttryck av beredvillighet signalerar om det är redo att ta emot ett djupare svar. Försök vara lyhörd och följ hans reaktioner på vad du berättar för honom, på så sätt kommer du kunna försäkra dig om att du inte belastar honom för mycket eller gör honom förvirrad. Om du inte vet det sanna svaret på frågorna, var inte rädd att medge det, men slingra dig inte ur ditt ansvar mot dem att tillsammans med barnen försöka hitta svaret. Så som Albert Einstein en gång sade “Det viktiga är att inte sluta ställa frågor”.

Den store rebellen likaväl som den lille

Som föräldrar tenderar vi att ge våra barn en hel del råd, men många gånger lyssnar de uppmärksamt för att sedan fortsätta att göra det helt motsatta. Av någon anledning så förekommer det ofta att en individ har ett behov av att göra raka motsatsen mot vad man förklarar för honom, för att själv upptäcka bättre och mer ändamålsenliga lösningar än de som deras föräldrar hade att erbjuda – för att leva sitt eget liv. Även om det inte alltid lyckas, så verkar ingen undgå denna strävan.

Nästan var och en har gjort uppror mot sina föräldrar. Men ändå, när vi ser våra småbarn växa upp, så är en av de saker vi fruktar mest av allt att de ska göra på samma sätt. Varifrån kommer denna strävan efter uppror mot den tidigare generationens arv? Hur kan vi hantera det på det mest effektiva sättet utan att tvinga på dem vår åsikt och utan att hindra barnens utveckling?

Att ge råd genom ärlighet och vänskap

Kabbala förklarar att när en person blir ombedd att förändras kommer han naturligt att göra motstånd, för strävan att förändras härrör inte från honom själv, och han känner inte att det skulle finnas någon fördel att vinna genom det. Och sanningen att säga har han rätt i de flesta fall.

Varför? Eftersom de flesta av de råd vi får från våra föräldrar resulterar från tankemönster de tog upp i sin barndom, och passar dem – inte oss. Så omedvetet passar deras råd företrädesvis dem själva – inte oss, och därför är de inte acceptabla för oss. Likväl är det viktigt att inse att alla föräldrar i hemlighet omedvetet hoppas att deras barn kommer att fortsätta i deras fotspår. Därför kommer man att inskärpa dem sina egna idéer och värderingar.

För att skapa en effektiv och hälsosam kommunikation med ett barn måste vi förstå att varje ny generation har sina egna nya och annorlunda värderingar, sådana som inte motsvarar våra förväntningar. Om vi ignorerar denna konflikt – mellan föräldrars förhoppningar och barnets nya utvecklingsnivå – kommer det oundvikligt att sluta med uppror.

Genom att observera människans natur, har kabbalisterna kommit fram till att det enda sättet att få ett barn att lyssna på sina föräldrar är att han känner att han kommer att vinna på att följa rådet. Det är därför vist att ett ge råd eller förklaringar som kommer att inge barnet en känsla av att han personligen kommer att vinna något på att följa rådet och att det inte nödvändigtvis har ett samband med föräldrarna. Det kräver att föräldern är ärlig mot sig själv och undersöker kärnan i sitt råd – man måste ständigt fråga sig själv, “Vem tjänar egentligen på detta råd?”

Det är av yttersta vikt att rådet inte kommer i form av “Gör det, gör inte det”, utan istället genom att få barnet att själv förstå inifrån sig själv vad som behöver göras. På detta sätt kommer han inte att känna att en speciell process tvingas på hans liv, utan han kommer att känna att tanken på förändring utvecklats självständigt inom honom själv.

En annan intressant punkt som kabbalisterna tar upp är att det på djupet i varje barns hjärta finns ett hopp att finna en sann vän. En av de största önskningarna är att kunna finna en sann vän, även i syskon eller i föräldrarna. I djupet av hjärtat, är barnet redo för en sådan relation med sina föräldrar. Därför, för att kunna skapa en sann dialog med sina barn, behöver föräldrarna lära sig hur man blir en sann vän och storasyskon. Man bör försöka skapa ett ömsesidigt förtroende som inte baserar sig på ära eller kontroll, utan på sann vänskap och partnerskap för att uppnå ett gemensamt mål, som är baserat på ovillkorlig kärlek.

Lycka till!