Beskrivning

Tony Kosinec introducerar den gradvisa förvandlingsprocessen som var och en av oss går igenom vid varje tillfälle i livet; slutet av denna process som kabbalister har upptäckt att vi leds till; fördelarna med att använda metoden kabbalister har utvecklat för att påskynda processen (Torans och mitzvots väg), och nackdelarna med att inte använda den (smärtans väg).

Transkription

• Fet och med indrag: Baal HaSulams originaltext
• Vanlig: Tony Kosinecs kommentarer
• gemen kursiv: betonade ord
• Kapitaliserad Kursiv: transliteration från hebreiska

 

Hej och välkommen till "En introduktion i kabbala". Jag heter Tony Kosinec. Förra gången talade vi om utvecklingens kraft, begärens utveckling, sättet på vilket verkligheten för oss längs utvecklingens väg. Vi talade om kvaliteten som är definitionen av de övre, andliga världarna. Kvaliteten som är definitionen av den fysiska världen och vad det är i vårt sätt att uppleva som döljer de andliga världarna, den större verkligheten, för oss. Vi tittade på begärens utveckling. Vi såg att det finns fyra kategorier av begär som är fysiska.

På grund av skapelsetanken som är att skapa en skapelse och föra den skapelsen till obegränsad tillfredsställelse så måste den utvecklas genom vad skapelsen finner tillfredsställande. Alla uttryck för utveckling från skapelsetanken uttrycks genom en avsaknad och uppfyllelse. Vi såg att begär utvecklades från enkla, animaliska begär efter sex, skydd, mat och familj och när det var uppfyllt gick vi vidare till ett större begär. Begäret efter välstånd som är en ackumulation av det första. När det känns tomt för oss för att vi fortfarande känner att någonting driver oss, knuffar oss framåt, drar oss framåt. Vi känner det som en smak, som någonting som vi måste ha och vi rör oss mot det. Och när vi har det smakar det inte längre. Men detta är utvecklingens kraft som för oss framåt. Från välstånd rör vi oss mot berömmelse och makt. När vi fyllt det förs vi vidare av vår tomhet till kunskap. När vi upptäcker att kunskap är tomt märker vi att vi befinner oss i en förvirrande situation där inget från denna värld kan tillfredsställa en.

Det är vid den punkten som en helt ny nivå av utveckling blir tillgänglig för oss. När det speciella begäret kommer in i hjärtat från det andliga som är kvaliteten av viljan att skänka förändrar det allting i det mänskliga hjärtat. Och det mänskliga hjärtat, när vi hör termen "hjärta" i kabbala betyder det summan av alla begär som människan har. Hjärtat är fortfarande fyllt med begär som kommer från den fysiska världen. De är fortfarande från kategori ett, två, tre och fyra. Detta begär, som är begäret att nå det andliga, kallas Israel. Dess rot är två hebreiska ord, "Yashar", som betyder "rakt" och El, som betyder "Gud". En önskan om direkt kontakt med Gud. Dessa kroppsliga begär kallas nationer, världens nationer. Med andra ord den fysiska världens begär.

Fram till denna punkt har utvecklingskraften det sätt som begären flyttade oss på, tills vi kom till en punkt där vi behövde känna vad som är ovan den fysiska världen skett på ett omedvetet sätt. Men från och med nu måste det ske på ett medvetet sätt eftersom denna punkt i hjärtat är en andlig gen. Som ett själens embryo. Och själen är en sorts önskan som måste fyllas med detta begär. Det måste fylla allt trots dessa andra kroppsliga begär. Med andra ord måste alla de begär som vi har genomgå en förvandling, en korrigering. Och det är genom att korrigera dessa begär som begäret att gå direkt till Gud kan uppfyllas. Vad beror det på? I vårt ursprungliga tillstånd, vid vår själs rot var vi sammanlänkade med Skaparen som "Skaparen och skapelsen". Det är de enda två saker som finns i skapelsen: Skaparen och den skapade. Och här hörde vi ihop med Skaparen som en varelse. Som en förenad varelse. Men på grund av skapelsetanken, som är att skapa en varelse och fylla den med glädje... Det var bara början. Det var början av systemet. Och denna den skapades kvalitet som är viljan att ta emot började expandera målmedvetet. Som följd av denna kvalitets expansion, av viljan att få för min egen skull började en större skillnad i kvalitet att växa mellan Skaparens kvalitet, som är skänkande och den skapades kvalitet, som är att ta emot. Allteftersom denna egoistiska intention utvidgades steg den första varelsen, den kollektiva själen "Adam Ha Rishon", vilket betyder "den första människan", ned genom ett system av världar, genom 125 steg till större och större egoism, tills själen nådde en punkt där den blev uppdelad i vad som verkar vara det fysiska. Dvs. att den kollektiva själen splittrades i 600 000 bitar.

Var och en av dessa delar har en bit av ursprunget. Var och en av dessa delar ett begär. Eftersom detta är en process och detta bara är halvvägs är denna brutna, krossade aspekt av den kollektiva själen där vi upplever isolering, separation från varandra, ett slags antagonism mot varandra, en önskan att utnyttja varandra och en upplevelse av den fysiska världen. Detta är halvvägs och den kommer att korrigeras. Den kommer att stiga tillbaka upp genom detta system av världar. Tillbaka in i detta tillstånd av häftande vid Skaparen. Men den kan inte göra allt på en gång.

Den bröts alltså avsiktligt sönder i 600 000 delar. Var och en av dessa delar blev likaså uppdelade i 613 begär. Dvs. att varje enskilt begär inom Adam ha Rishon består av 613 begär som kan rättas till. Delarna är tillräckligt små. Det är som att dela en enorm skatt och ge ett mynt till varje person och veta att var och en kommer att återlämna denna kvalitet av skänkande. Denna punkt i hjärtat som befinner sig inuti det kan anförtros att föra den punkten tillbaka till sitt ursprung och sätta samman skatten som ett kollektiv igen. Så i punkten i hjärtat hos den enskilde som börjar känna denna längtan efter andlighet... Detta mynt ur kungens skatt plus de 612 andra begär som finns i hjärtat måste omvandlas bit för bit för att till en högre grad likna Skaparens kvalitet för att vända på den här processen. Den här processen av återvändande av korrigeringen, av "Tikkun", av omvandlingen, av uppfyllandet av skapelsetanken, det kommer att hända.

Och vi alla, alla 600.000 delar av den kollektiva själen, kommer att återansluta sig och kommer att klättra från fysiska egoistiska upplevelser i en värld av lidande tillbaka till ett komplett och helt samspel med varandra på ett sådant sätt att vi når skapelsens mål, som är fästande vid Skaparen och den fullständiga uppfyllelsen av det största oändliga begäret. Det kommer att hända. Men frågan är om det kommer att hända medvetet med vårt medhållande? Eller kommer vi att drivas till det? Det finns nämligen ett mål, och målet är säkerställt men det finns två vägar till målet. En väg kallas "smärtans väg" och den andra vägen kallas "Torah och mitzvot´s väg". Smärtans väg är den väg som vi alla redan är på. Det är inte ens en riktig väg. Det är vad vi ser som mänsklighetens långsamma, malande utveckling som vi kallar "historia". Det är ett slags klängande vid vårt fysiska sätt att uppfatta, till våra egenskaper, som vi verkligen måste omvandla.

Som ett resultat av denna ickemedvetna medverkan i utvecklingsprocessen märker vi att händelser knuffar oss. Vi ser katastrofer, vi ser tsunamis, vi ser krig, vi har personliga erfarenheter i våra liv, upplevelser av smärta, upplevelser av lidande som enbart orsakas av bristen på medvetet engagemang i processen av begärens utveckling och deras korrigering. Denna väg kan fortsätta och fortsätta och fortsätta, och det är katastrofalt. När "punkten i hjärtat" uppstår i en blir det ett medvetet engagemang. Och detta är Torah och mitzvot´s väg. Torah betyder "Ljusets instruktion" och mitzvot innebär en omvandling av en kvalitet i ett av de 613 begären. Från dess egoistiska uttryck till dess altruistiska uttryck. Varje händelse som inträffar i våra liv är egentligen... en mitzva. En möjlighet till förvandling som presenteras för oss.

När jag säger ordet mitzva, menar jag inte de fysiska budorden där man instrueras att göra en viss sak, och det finns en lista över alla dessa saker i Shulchan Aruch, i judiska lagens tabeller så vidare. "Gör den här fysiska saken". Jag säger inte "gör inte den fysiska saken". Men vad jag menar är att detta är en inre korrigering. Det är en korrigering av begär. Oavsett om du gör den yttre goda gärningen... Antingen en religiös god gärning, eller om det är något som vi anser vara något trevligt för någon annan kan man utföra vilken yttre handling som helst och man kan vara fylld med hat och själviskhet. Man kan inte mäta någonting genom det. Vi talar om ett av dessa 613 begär som presenteras för oss som en händelse i vårt liv.

Hela våra liv är planerade på ett sådant sätt av denna utvecklingsprocess att vi ska ha möjligheten att ta vad vi först känner som ett begär att själv få i en given situation och förvandla det till dess altruistiska form. Att försöka förstå vad Skaparens tanke är. Tanken bakom att ge mig den situationen. För som du kommer ihåg, det enda sättet vi gör framsteg på i det andligt "rummet", är genom att förändra en kvalitet inom mig att likna kvaliteten i det andliga som jag vill nå. Det jag vill veta enligt detta nya begär, detta begär "raka vägen till Skaparen" är att jag vill känna Skaparen. Jag vill ha en direkt upplevelse. Jag vill känna i mina begär, i de påtagliga saker som händer i mitt liv, vad tanken är hos den övre, på den övre nivån, som gav mig denna perfekt strukturerade situation. Som gav mig denna möjlighet, likt en födelsedagspresent.

För att jag först ska ta den i sin korrumperade form, och genom att analysera och se vad det är, känna vad Hans tanke är. Det är en mitzva. Det är tikkun. Det är omvandling. Dessa 125 tillstånd genom vilka vi steg ned från vår sammankoppling med den fullständiga verkligheten ner till vår separerade status som enskilda människor och begär. Dessa 125 steg är också helt infattade i dessa 613 Mitzvot, så att korrigeringen av dessa transformationer kommer att föra individen hela vägen tillbaka upp för stegen.

En annan aspekt av detta är att varje nivå av nedstigande är inpräglad i oss likt en gen. Varje punkt genom vilken en större och större grad av viljan att ta emot lades till minns vi, som brödsmulor på en stig. Denna är den första andliga genen, denna punkt i hjärtat. Vår tillgång till uppstigande är faktiskt ingångpunkten i en kedja av andlig genetik som kallas "reshimot", vilket betyder "minnen". Och alla de händelser som sker i våra liv som överbryggar oss mellan dessa 613 transformationer av viljan att ta emot, till viljan att ge, som binder oss till Skaparen. Varje händelse är förberedd för oss i ett perfekt mönster så att vi får möjligheten att känna igen vad det är vi behöver göra. Denna handling av korrigering och omvandling, denna tikkun görs inte av oss, det görs som ett resultat av ett begär vi har att skapa denna kontakt med andligt Ljus. Och som ett resultat av begäret vi har utförs arbetet av Ljuset. Det är en handling utförd på oss av omgivande Ljus. Zohar säger: "När en person kommer för att rena sig själv får man hjälp från ovan."

Med andra ord är det som ett resultat av att ett djupt liggande behov, som brukade vara ett behov av de fyra fysiska begären, förvandlas till ett större och större behov av att veta vad skänkandets kvalitet egentligen är. Vi kan inte nå detta själva. Detta arbete kallas för "Guds verk". Inte för att vi går ut som ett gäng trevliga soldater och gör jobbet som Gud tilldelade oss. Utan för att arbetet med omvandling, rening, tikkun, görs på oss av Ljuset som en följd av ett utökat begär. Bli inte förvirrad av ordet "Ljus". Tänk inte på det som en fysisk sak. Kom ihåg den andliga världens kvalitet är en kvalitet av attribut. Det är en kvalitet av intention, känslotillstånd.

Om du vill känna kontrasten mellan din intention och Ljusets intention då kan du inte helt enkelt ha ett begär och få det uppfyllt direkt av någon sorts välbehag på samma sätt som vi gör i den fysiska världen. För att känna skillnaden mellan vårt tillstånd och Ljusets tillstånd min intention och Ljusets intention är det nödvändigt att ha en sensor. Något som kan känna Ljuset. Och den sensorn måste vara en intention. Det kallas "en skärm". Detta är vad vi i det förra avsnittet refererade till som det extra sinnet, det sjätte sinnet. Den här skärmen fungerar som en resonator, en kontrastpunkt mellan begäret som känner detta som ges av Ljuset. Hellre än att bara låta det gå direkt in träffar det skärmen och orsakar en upplevelse, en känsla av olikhet mellan intentionen här och intentionen här. Och denna skärm, eller "masach", är verktyget. Detta är sättet som vi kan vända på viljan att ta emot som är vår materia och det enda verktyget som vi behöver arbeta med, till någonting mycket annorlunda. Vi kan börja känna och ta emot Ljuset bara i enlighet med en intention som matchar intentionen i den andliga världen.

Vi kommer att behandla detta senare. Men det som händer när intentionen i skärmen är densamma som intentionen i Ljuset, detta kallas ett korrigerat begär. Och denna kontrast skapar ett behov i oss, det riktiga behovet, ett särskilt behov. Det skapar en saknad i en särskild riktning. Det får oss att vilja känna det som vi inte har, och det är upplevelsen av Ljuset, tanken, avsikten bakom Ljuset. Och det för oss i den tänkta riktningen mot större och större korrigering. Varje gång som ett begär rör sig i omvandling från dess korrupta form till dess fulländade form... En omvandling av dess vilja att få, till viljan att skänka. Detta sätter oss i kontakt med evigheten. Det sammanlänkar oss mer och mer med tanken bakom hela processen.

Och den gör det inte bara för detta särskilda begär och för en individ, utan som ett resultat av förbindelsen, sammankopplingen inom Adam ha Rishon, så blir den delen av person nummer 1, det begäret inom person nummer 1, likt i ett hologram korrigerat i vart och ett av de andra begären och återknyter dem till varandra. Så det höjer inte bara personen som gör korrigeringen utan hela världen. Vår uppfattning av vår verklighet av anledningen till att saker sker, tanken bakom det, oavsett om bra eller dåliga saker inträffar, detta förändras. En person kan känna den totala godheten bakom ledningen av hela systemet och luras inte längre av fysiska idéer om vad som är gott och ont. Denna uppfattning av kärleken bakom processen är egentligen vad upplysning är.

Nu ser vi goda och dåliga händelser som omger oss. Saker som vi vill skall hända och saker som vi känner inte borde ske. Och denna känsla av att vi gör något rätt eller vi gör något fel, att vi utför en viss handling och att vi straffas för det, att det finns en god kraft och en dålig kraft i verkligheten. Det är inte verkligheten. Det verkar bara så för viljan att få. Upplysning innebär att vi kan se, oavsett vad som visas för oss, vad den verkliga, enande tanken bakom det är.

Följ med oss nästa gång när vi tittar på utvecklingens kraft, anledningen till lidande och hur man kan höja sig över det.