Jag hörde
Det finns urskiljandet hustru, och det finns urskiljandet make. En hustru betraktas som ”hon har inget annat än det hennes make ger henne”, och maken betraktas som att sträcka fram rikedom in i sin egen aspekt. Knän betraktas som att ”böja sig”, som det står skrivet, ”För mig skall alla knän böja sig”.
Det finns två urskiljanden i att böja knä:
- Den som bugar inför den som är större, trots att han inte vet något om personens sanna förtjänst. Han tror bara att han är stor och därför böjer han knä inför honom.
- När han vet personens storhet och förtjänst med yttersta klarhet.
Det finns också två urskiljanden i tron på Den Högres storhet:
- När han tror att han är stor därför att han inte har något annat val, det vill säga att det inte finns något sätt för honom att säkert veta det.
- Han har ett sätt att få reda på hans storhet med fullständig klarhet, men väljer fortfarande trons väg därför att ”Det är Guds ära att fördölja en sak”. Det betyder att trots att det finns gnistor i hans kropp som vill känna just Hans storhet, och inte förbli som ett djur, väljer han ändå trons väg på grund av över förståndet.
Av detta följer att den som inte har något annat val än tron betraktas som kvinna, en hona – ”han blev svag såsom en hona” – och hon tar bara emot från sin make. Men den som har ett val, och kämpar för att vandra på trons väg kallas ”en krigare till man”. De som valde tron när de hade friheten att gå enligt vetandets väg, som kallas Baal (make), kallas därför ”alla de knän, som icke hava böjt sig inför Baal”. Detta betyder att de inte gav upp för Baals arbete, vilket betraktas som ”vetande”, utan de valde trons väg.
