Jag hörde

I versen, ”Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån”. När man kräver och insisterar att ”Hon är bara min”, att alla begär ska vara tillägnade Skaparen, då vaknar också sitra achra till liv och hävdar att, ”Hon är bara min”. Då sker en köpslagning. En köpslagning betyder att den ena vill köpa en särskild sak, köparen och säljaren debatterar sakens värde, och båda parter påstår att han själv har rätt.

Och här undersöker kroppen vem utav dem man ska lyssna på: mottagaren eller den givande kraften. Båda står fast vid att ”Hon är bara min”. Och eftersom man ser sin egen låghet, att man har gnistor inom en som inte ens går med på att iaktta en enda liten detalj i Tora och mitzvot, utan hela kroppen argumenterar för att ”Hon är bara min”, då kommer ”sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån”. Detta betyder att alla avlägsnanden – när man ser hur långt bort man är från Skaparen – framkallar sorg, och då ber man Skaparen om att föras närmare, vilket kallas ”sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån”.

Förråd betyder tro. I det tillståndet belönas man med permanent tro, eftersom ”Gud har så gjort, för att man skall frukta Honom”. Detta betyder att all den avlägsenhet man kände skickades från Skaparen för att man skulle ha ett behov av att ta på sig himmelsfruktan.

Detta är innebörden av ”att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av Herrens mun.”. Detta betyder att Kdushas (Helighetens) liv inom människan inte bara kommer genom att man tar sig närmare, från ingångarna, det vill säga när man släpps in i Kdusha, utan också från utgångarna, från avlägsnandena. Orsaken är att genom att övervinna tillstånden där sitra achra kläds i kroppen och kommer med sina välgrundade argument och påståenden om att ”Hon är bara min”, belönas man med permanent tro.

Detta betyder att man ska förena allt med Skaparen, det vill säga att till och med utgångarna kommer från Honom. Och när man belönas ser man att både utgångarna och ingångarna kom från Honom.

Eftersom man nu ser att allt kommer från Skaparen, utgångar såväl som ingångar, tvingas man vara ödmjuk. Och detta är innebörden av det som sägs om Moses, att han var ödmjuk och tålmodig – att man måste tolerera lågheten. Av den anledningen bör man hålla sig fast vid lågheten i alla grader. Och i samma ögonblick som man förlorar lågheten, tappar man också greppet om alla ”Moses” grader som man redan har uppnått.

Detta är vad som menas med tålamod. Alla blir av med lågheten till slut, men det är inte alla som känner att lågheten är en bra sak, och då vill man heller inte lida på grund av den. Men Moses tolererade ödmjukheten, och eftersom lågheten gjorde honom glad kallas han ”ödmjuk”.

Det finns en regel: ”Där det inte finns glädje, kan inte Shechina (Gudomen) vistas.” Därför kan det inte finnas någon Shechina under reningsperioden. Trots det är reningsperioden nödvändig (liksom toaletten: trots att man måste gå dit, är man säker på att det inte är Kungens palats).

Detta är innebörden av bracha (välsignelse) och bechora (tjänsteålder), som båda innehåller samma bokstäver (på hebreiska). Tjänsteåldern är gar, och sitra achra vill ha gar, men inte välsignelserna eftersom de är klädnaden över mochin. Och Esau ville ha klädnaden utan tjänsteåldern. Detta är innebörden av Esaus ord, ”har du då allenast den enda välsignelsen, min fader? Välsigna också mig”. En ”den enda välsignelsen” betyder motsatsen till välsignelser, det vill säga en förbannelse. Om det säger man, ”Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse”.