Jag hörde
Det finns två urskiljanden i sabbat: 1) i Bereshit (genesis/begynnelsen); 2) i de sextusen åren. Och skillnaden mellan dem är som följer: Vi vet att det finns ett stopp och vila. Ett stopp är där man inte har någonting mer att tillägga. En vila kommer från orden ”stå” och ”vila”, vilket innebär att man är mitt uppe i arbetet. Eftersom man inte har någon kraft kvar att fortsätta med sitt arbete, ställer man sig och vilar för att återhämta sig, varpå man fortsätter med sitt arbete.
En sabbat i bereshit är ett urskiljande där man inte har någonting mer att lägga till. Detta kallas ett stopp. En sabbat i de sextusen åren betraktas som vila, och genom den får man nya krafter att fortsätta arbetet under veckodagarna.
Nu kan vi förstå våra visas ord. ”Sabbat sade: ’Du gav alla en partner, men inte till mig’”. Skaparen svarade, ”Israel skall vara din partner”. En partner betyder ZA. Om det finns en nukva kan en zivug (parning) äga rum, och ur denna zivug uppstår avkomman, det vill säga förnyelse och tillägg.
Nukva är en ofullkomlighet. Om det finns en ofullkomlighet någonstans finns det utrymme att korrigera den ofullkomligheten, och när det Högre Ljuset har sträckts fram till platsen med en brist betraktas alla korrigeringar vara uppfyllda. Det visar sig att det aldrig fanns någon ofullkomlighet, därför att alla brister som de tidigare ansåg vara ofullkomligheter kom som korrigeringar från första början, det vill säga att tack vare dem strömmade det högre Ljuset ner från Ovan.
Detta liknar någon som utforskar ett särskilt ämne och anstränger sig för att förstå det. När han slutligen uppnår svaret och innebörden blir situationen den motsatta: han känner inte längre att han led när han tidigare inte förstod saken. Istället är han glad eftersom nu kan han njuta av frukterna från sitt avslutade arbete. Glädjen han känner kan mätas genom omfattningen av den ansträngning han gjorde för att förstå det han studerade.
Således kallas tiden för forskning och ansträngning nukva, en ofullkomlighet. Och när man förenas med ofullkomligheten avlar man avkomman, förnyelsen. Detta är vad sabbat hävdade, ”Eftersom det inte finns något arbete på sabbat kommer det varken avkomma eller förnyelse ur den”.
