Jag hörde under den sjunde pesach-dagen, den 20 april, 1949, Tel Aviv

Alla förhinder och förseningar som dyker upp framför oss är inget annat än olika former av närmande – Skaparen vill ta oss närmare Honom. Och alla dessa olägenheter för oss närmare, eftersom vi inte skulle ha någon möjlighet att närma oss Honom utan dem. Orsaken är att vi består av ren materia av naturen och eftersom Skaparen är högre än det högsta, finns det inget större avstånd än detta. Och det är först när man börjar försöka närma sig som man känner avståndet. Varje hinder man övervinner för en närmare vägen.

(Detta beror på att man vänjer sig vid att röra sig längs en linje som leder mot ökat avstånd. Processen förändras dock inte av alla de gånger man känner sin avlägsenhet, eftersom man i förväg vet att man vandrar på en linje mot tilltagande avstånd. Sanningen att säga finns det inga ord som kan beskriva avståndet mellan oss och Skaparen. Därför ser man inga stridigheter i att man gång efter annan får känna att avståndet är större än man tidigare trodde.)