Jag hörde under en shvat-måltid, parashat behar-bechukotai, den tjugoandra iyar, 21 maj, 1949

”Men om vägen är dig för lång, så att du icke förmå föra det dit”.

Han tolkar, varför är vägen så lång? Därför att ”du icke förmå föra det dit”, eftersom personen inte kan bära bördan Tora och mitzvot, och upplever således vägen som lång. Rådet i den situationen är så som det står i versen, ”knyta in penningarna och taga dem med dig”. Kesef (pengar) är kisufin (längtan), att man skaffar sig längtan i arbetet. Med hjälp av sin längtan, begäret efter Skaparen, kommer man kunna utstå bördan i Tora och mitzvot. Kesef har också att göra med skam, eftersom människan skapades för att förhärliga Himmelriket, som det står skrivet, ”Prisad vare… som skapade oss i Hans härlighet”.

I allmänhet är Tora och mitzvot saker man gör för att gillas av Honom. Det är ju slavens natur att vilja bli omtyckt av sin herre, eftersom herren då har en i sitt hjärta. Likaså är det här: den skickliga noggrannhet och de många handlingar som personen har bemästrat är blott medel med vilka han kan vinna ynnest i Hans ögon, och därigenom uppnår han sitt mål i Honom.

Man håller också Tora och mitzvot för att vara omtyckt i folkets ögon, och man gör himmelrikets behov till ett medel. Det vill säga att man därigenom gillas av folket. Så länge man inte har belönats med Tora lishma (för Hennes namn) arbetar man för folket.

Men trots att man inte har något annat val än att arbeta för andra människor bör man skämmas över att befinna sig i en sådan träldom. Genom denna kesef kommer man senare att belönas med kesef de Kdusha (Helighet), vilket betyder att man vill ha just Kdusha.

”Knyta in penningarna och taga dem med dig”. Detta betyder att trots att begäret inte är upp till en själv, kan man inte göra någonting om man inte har ett begär. Likväl måste man visa sitt begär efter kisufin, ett begär efter att vilja ha, (och kanske kommer ordet vetzarta [knyta] från ratzita [ville ha]). Man måste visa begäret och längtan efter att vilja ha Skaparen, det vill säga att vilja öka himmelrikets prakt och skänka glädje till Honom, och gillas av Honom.

Det finns urskiljandet zahav (guld), och det finns urskiljandet kesef (silver/pengar). Kesef betyder att man har kisufin (längtan) i största allmänhet; och zahav (guld, som består av orden ”ge detta”) betyder att det bara är en enda sak man vill ha, och all längtan och alla begär man hade efter andra saker försvinner i detta begär. Man säger ”ge detta”, och ingenting annat. Det betyder att man inte vill någonting hellre än att lyfta Gudomen ur stoftet. Det är det enda man vill.

Trots att man ser att man inte har ett riktigt begär ska man ändå sträva i handling och tanke efter att skaffa sig begäret. Och detta kallas ”knyta in penningarna och taga dem med dig”. Man ska inte se detta som något litet bara för att det ligger i människans händer. Istället ”för oxar (med nåd), eller för får” osv., eftersom det bara är därigenom som man kan belönas med de mest upphöjda Ljusen.