Jag hörde

"In i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt^[1].” Det betyder att när man gör sig medveten om hur avlägsen man är från Skaparen, och full av överträdelser, synder och brott, kan man inte ansluta sig till Skaparen eller få någon räddning från Honom. Och det beror på att man har en sorgdräkt och inte kan träda in i Kungens palats.

Därför är det nödvändigt att se sitt sanna tillstånd så som det är, utan några höljen. Å andra sidan är hela syftet med klipot (skalen) att täcka över, men om man har belönats från Ovan, tillåts man att upptäcka och se sitt sanna tillstånd. Dock måste man veta att detta inte är perfektion, utan nödvändighet. Och en tid för bitterhet kallas dalet (den hebreiska bokstaven). När den läggs samman med en sack (säck; det hebreiska ordet liknar det svenska), bildar de shaked (mandel), som påskyndar frälsningen.

Men när man själv skapar bitterheten i arbetet, när man kan göra självgranskning, är man glad att man åtminstone får se sanningen. Detta betraktas som att göra den till rosh (huvud), det vill säga viktig. Och detta kallas reish (den hebreiska bokstaven), och när den läggs ihop med sack bildas sheker (lögn). Men detta arbete bör ske med rysning och fruktan, och omedelbart måste man stärka sig själv med fullständig tro på att allt kommer att korrigeras.

^[1] Ö.a: Versen kommer från boken Ester, där ordet sack har översatts till ”sorgdräkt” i den svenska Bibeln. En mer korrekt översättning skulle kunna vara säck, säckväv eller säckklädnad, varför författaren hänvisar till det senare i artikeln.