Jag hörde på sukkot, den fjärde inter 

Glädje är en ”återspegling” av goda gärningar. Om gärningarna tillhör Kedusha (Heligheten), uppstår därav glädje. Dock måste vi veta, att det också finns ett urskiljande av klipa (skal). För att veta om det är i Kedusha, sker granskandet i förståndet. I Kedusha finns förstånd, och i sitra achra (andra sidan) finns inget förstånd, eftersom en annan gud är ofruktbar och inte producerar frukt. När man stöter på glädje, bör man därför utforska Toras ord, för att upptäcka Toras tänkesätt.

Vi måste också veta att glädjen urskiljs som det upphöjda sken som uppstår på grund av MAN^[10], vilket är goda gärningar. Skaparen dömer en där man är. Med andra ord, om man tar på sig Himmelrikets börda för evigt, kommer omedelbart ett upphöjt sken på det, vilket också det betraktas som evighet.

Även om man ser att man uppenbarligen snart kommer att falla från sig grad, dömer Han ändå en där man är. Det betyder, att om man nu bestämt sig för att åta sig Himmelrikets börda för all framtid, betraktas det som fullkomlighet.

Men om man åtar sig Himmelrikets börda och inte vill att detta tillstånd ska stanna kvar i en för evigt, den saken, och den gärningen, betraktas inte som fullkomlighet, och naturligtvis kan då inte heller det högre Ljuset komma och vila därpå. Orsaken är att det är fullkomligt och evigt, och det står inte i begrepp att förändras. Med en människa däremot, även om man vill det, kommer tillståndet man befinner sig i inte vara för evigt.