Jag hörde 1943
Genom att vänja sig vid någonting, blir det till en andra natur för en. Därför finns det ingenting vars verklighet man inte kan känna. Detta betyder att även om man inte förnimmer saken, börjar man ändå känna den genom att vänja sig vid den.
Vi måste veta att det finns en skillnad mellan Skaparen och skapelserna vad gäller förnimmelser. För skapelserna finns en kännare och det som känns, den uppnående och det som uppnås. Det betyder att vi har en kännare som står i förbindelse med något slags verklighet.
Dock är en verklighet utan en kännare endast Skaparen Själv. I Honom ”finns ingen tanke eller varseblivning överhuvudtaget”. Så är inte fallet med en människa; hela hennes existens kommer endast av förnimmelsen av verkligheten. Till och med verklighetens riktighet bedöms endast med hänsyn till den som förnimmer verkligheten.
Med andra ord, vad kännaren känner smaker av är vad han betraktar som sanning. Om han känner en bitter smak i verkligheten, och lider på grund av det tillståndet, betraktas den personen som ogudaktig i arbetet. Anledningen är att han fördömer Skaparen, eftersom Han kallas ”välvillig”, därför att Han enbart skänker godhet till världen. Men med hänsyn till personens förnimmelser, känner personen likväl att han har fått motsatsen från Skaparen, det vill säga att situationen han befinner sig i är dålig.
Vi bör därför förstå vad våra visa skrev (Brachot 61), ”Världen skapades varken för den fullständigt onde, eller för den fullständigt rättfärdige”. Innebörden av detta är följande: Antigen känner man en god smak i världen och då rättfärdigar man Skaparen och säger att Gud skänker enbart godhet till världen, eller så känner man en bitter smak i världen och då är man ogudaktig. Anledningen är att man fördömer Skaparen.
Det visar sig att allt mäts enligt ens förnimmelser. Alla dessa förnimmelser har emellertid inget samband med Skaparen, som det sägs i En föreningens dikt, ”Såsom hon, kommer också du ständigt förbli, knapphet och överflöd skall du icke hava”. Därför finns alla världar och förändringar endast med hänsyn till mottagarna, såsom de uppnår dem.
