Jag hörde den tjugofemte sivan, 28 juni, 1943

För att förstå det som står skrivet, ”med stark hand, … och utgjuten vrede skall jag sannerligen regera över er”, bör vi förstå att det finns en regel som säger att det inte finns något tvång i andligheten, som det står skrivet, ”Icke har du, O Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel”. Det finns en känd tolkning av talaren från Duvna; så vad betyder ”med stark hand, … och utgjuten vrede skall jag sannerligen regera över eder”?

Han sade att vi bör veta att av alla de som verkligen vill ägna sig åt Guds arbete med avsikten att häfta fast vid Honom och komma in i Kungens palats, släpps inte alla in. Istället testas man – om man inte har några andra begär än ett begär efter dvekut (fasthållande) släpps man in.

Och hur kan personen testas så att man ser att han bara har ett enda begär? Han tilldelas hinder. Detta betyder att han skickas främmande tankar och främmande budbärare som hindrar honom från att överge denna väg och följa pöbelns väg.

Och om han övervinner alla svårigheter och bryter sig igenom alla spärrar som blockerar hans väg, och småsaker inte längre kan avleda honom, då skickar Skaparen stora klipot och triumfvagnar, för att kasta undan honom så att han inte ska släppas in i att enbart hålla fast vid Skaparen, och inte någonting annat. Detta anses som att Skaparen avvisar honom med sin starka hand.

Om Skaparen inte skulle visa sin starka hand skulle han vara svår att avleda eftersom han har ett starkt begär efter att bara hålla fast vid Skaparen och inte någonting annat.

Men när Skaparen vill avvärja någon vars begär inte är så starkt, då avleder Han honom med någonting litet. Genom att få ett stark begär efter det materiella lämnar han redan det heliga arbetet helt och hållet, och det finns då inget behov av att avvärja honom med en stark hand.

Men om han övervinner all vedermöda och alla hinder, då är han inte lätt att tillbakavisa, utom med en stark hand. Och om han till och med övervinner den starka handen, och inte vill flytta sig från Kdushas (Helighetens) plats överhuvudtaget, och verkligen vill häfta fast just vid Honom, och ser att han avvisas, då säger man att vrede utgjuts över honom. Annars skulle han släppas in. Men eftersom Skaparens vrede utgjuts över honom släpps han inte in i Kungens palats, så att han verkligen kan hålla sig fast vid honom.

Här följer att innan han vill flytta sig från sin plats, och bryta sig in och vill släppas in, kan man inte säga att han känner att vrede utgjuts över honom. Men när han ändå inte rör sig från sin plats efter alla de avvisningar som han kastas tillbaka av, det vill säga när den starka handen och den utgjutna vreden har uppenbarats för honom, då ”skall jag sannerligen regera över er”. Anledningen till detta är att Himmelriket bara kan uppenbaras för en om man stormar fram med stora ansträngningar, och först då släpps man in i Kungens palats.