Det sägs att det finns 600 000 själar, och att varje själ delas upp i flera gnistor. Vi måste förstå hur det är möjligt för det andliga att dela på sig, eftersom bara en själ skapades ursprungligen, Adam ha Rishons själ.

Enligt min åsikt, finns det verkligen bara en själ i världen, som det står skrivet (Första Mosebok, 2:7) ”och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse”.¹ Samma själ existerar i alla Israels barn, hel i var och en, som i Adam ha Rishon, eftersom det andliga är odelbart och inte kan klyvas – vilket snarare är en egenskap hos kroppsliga ting.

Ändå, när vi säger att det finns 600 000 själar och gnistor av själar, förefaller det som om den vore delad av kraften i varje persons kropp. Med andra ord delas den först av kroppen som hel förnekar en själens glans, men med kraften av Tora och mitzvot renas kroppen, och till den grad den renas skiner den gemensamma själen på en.

Av denna andledning skapades två aspekter i den materiella kroppen: I den första aspekten känner man sin själ som ett unikt organ, och förstår inte att detta är hela Israel. Och detta är sannerligen en brist; och det är en faktor tillsammans med det ovan nämnda.

I den andra aspekten skiner inte Israels själs sanna Ljus på en i sin fulla lyskraft, utan bara delvis, enligt graden till vilken man har renat sig själv genom att återgå till kollektivet.

Tecknet för kroppens fullbordade korrektion är när man känner att ens själ existerar i hela Israel, i var och en av dem, gentemot vilka man inte känner sig som en individ, för den ene är beroende av den andre. Då är man komplett, utan brister, och själen skiner i sanning på en med hela sin kraft, så som den uppträdde i Adam ha Rishon, som i ”Han som andades, andades från inom Honom.”

Det här är betydelsen av de tre tiderna för en person:

1. En gnista av en själ, handlingen genom gnistrande, som i förbjudande och tillåtande.
2. En viss själ, en del av 600 000. Den är permanent fullbordad, men dess brist är med den. Detta betyder att dess kropp inte kan ta emot hela själen, och känner sig vara särskild, vilket orsakar en mycket kärleksplågor.
3. Följaktligen närmar man sig perfektion, den gemensamma själen, eftersom kroppen har renats och den är helt och hållet tillägnad HaVaYaH och uppbringar inga mått och skärmar, och är fullständigt inkluderad i hela Israel...

Vi lärde oss att ”om bara någon människa steg inför sin Herre i total ånger, skulle Kungen Messias komma omgående”. Det verkar betyda, som de sade (Höga Visan, 1), ”Moses är jämlik 600 000”. Vi måste förstå det, eftersom detta skulle betyda att det finns tvåfalt 600 000 själar – Moses själar och Israels själar.

Men sanningen är den att det inte finns mer än en själ, som det är känt enligt graden av varje själ som renas och frigör sig från sin smuts. Därav, när alla själar är korrigerade kommer de att dra till sig hela den Högre själen av Atzilut, till varje själ, eftersom det andliga är odelbart. Vid den tiden gäller (Sakarja, 14:9) ”Och Herren skall vara Kung över hela jorden”. Därför, då bara en enda själ förnekas fullständig renhet, kommer utvidgningen av Kedusha (Helighet) vara i brist i varje själ från Israel.

Och när en endaste själ från Israel renas från sin smuts, kommer den att dra till sig hela själen Atzilut, och genom det kommer alla själar i dess generation att fullbordas. Detta är innebörden av att den ene är beroende av den andre, som det står skrivet (Sanhedrin, 11): ”Det var passande att Gudomligheten skulle vara med honom, men hans generation var ovärdig det.”

Innehållet i orden är genomgående förvirrande, att den själ som belönats med rening genast strävar efter att öka barmhärtigheten för generationen och ber för dem, tills den lyfter hela sin generation till dess förtjänst.

Detta är betydelsen av ”Moses är jämlik 600 000”. Eftersom han var deras lojale herde hade han samma Kedusha (Helighet) som hela generationen hade.

Onekligen åerfinns helheten i varje objekt eftersom alla själar slutligen kommer att enas i en aspekt, och återgå till sin andliga rot. Följaktligen bör alla mirakel och under och alla resor som de rest över världen under de 6 000 åren upplevas av varje själ. Den goda själen drar till sig själv alla insikter från Kedusha före och efter den; den onda själen gör det motsatta.

Och de förändrade tiderna ses som generationer. Dock handlar varje generation som sin domare, enligt sinnet som dömer det, eftersom det tar emot från den tidens Kedusha.

Därför är varje själ villig att attrahera Moses, Aarons, Samuels, Davids och Solomons själar in i sig, som tider den upplever. Under uttåget ur Egypten och mottagandet av Tora uppträder Moses själ, under de sju erövringarna Joshuas själ, och under byggandet av Templet Kung Solomons själ, etc.

Detta syftar inte särskilt på de ovan nämnda själarna, utan enligt regeln att vi sade att det andliga är odelbart: så snart man belönas med en själ belönas man med hela Israel själ, fast enligt ens förtjänst och plats. Därför får man vid den tiden då man belönas med dessa under i sig själens överflöd i den uppenbarelsen, därför är uppenbarelsens ägares namn på en.

Och de sade “Hela Israel är kungars söner" (Jerusalem Talmud, Masechet Horaiot [Instruktioner], 3:5). Också  ”En kung som dör, hela Israel är värdiga kunglighet” (Shabbat, 67; Baba Metzia, 113). Detta är en stor hemlighet, för i alla tidigare generationer, som bara var en förberedelse för Malchut (kunglighet), krävdes särskilda kelim (kärl) för smörjelse av deras domare, såsom Moses och Samuels själar. Men det slutliga syftet är beroende av hela Israel, för när en liten del av en liten gnista saknas kommer slutet inte kunna framträda. Därför är hela Israel värdiga kunglighet, eftersom alla är jämlika i denna sanna aspekt.

Av detta skäl finns det inget särskilt kli (kärl) för att attrahera den fullkomligheten, utan vem som helst som rensar och renar sin själ till att bli värdig att aktivera uppenbarelsen av Malchut i världen kommer bokstavligen att kallas ”Kung David”. Detta är betydelsen av ”David, Kung av Israel, är sannerligen levande”, för han har inte alls dött. Hans kli finns i varje själ från Israel. Så är inte fallet med Moses själ, som bara finns i de visa lärjungarna i generationen, såväl som i profeterna och prästerna.

Detta är betydelsen av “En kung som dör, alla i Israel är värdiga kunglighet” (Jerusalem Talmud; Masechet Horaiot, 3:5). Detta är också betydelsen av undantagandet av allmänheten.

Detta är betydelsen av “Vid tiden för Messias, kommer chutzpah (fräckheten) stiga” (Sutah, 49), och ”barnet skall bete sig oförskämt mot de äldre, och den låga mot den hedersfulle” (Jesaja, 3:5). Detta betyder att även ett oförskämt barn kommer våga sträcka sin kunglighet mot världen, som om han vore en av de äldre och hedersfulla i generationen.

Skulle den oförskämde, också – en som har en låg och simpel själ i sin rot – rikta sitt hjärta och rena sina handlingar för att bli värdiga, skall han belönas med att utvidga sin själ med hela den heliga nationens själ, med alla de under som den heliga nationen hittills har smakat. Detta på grund av att de blott var förberedelser för denna helhet.

Alltså måste även denna specifika själ smaka allt och köpa sin värld på en timma tack vare den generationens förmåga att utöka Hans kungarikes krona, som innehåller allt: “Och alla behöver nålarnas ägare, och varje beståndsdel i den är nödvändig” (Brachot, 64; Baba Batra, 145).

Detta är innebörden av orden: “Om bara en människa kom framför sin Mästare i fullständig ånger, skulle Konungen Messias komma ögonblickligen”. Detta betyder att vem det än vore, även om det bara fanns en människa i generationen som belönats med att utöka själen till sig, skulle han kunna belöna hela sin generation, eftersom alla som är förpliktade befriar allmänheten genom sin tjänst, och han kan be mycket och hålla sitt eget tills han belönar hela sin generation.

Så är det inte med andra sorters ånger, som bara var i form av förberedelse, och inte hörde till var och en. Till exempel hör givandet av Toran just till öknens och Moses generation. Och varje annan generation, även om de var mer värdiga, drog de inte den upplysningen. Inte heller gjorde någon annan människa det förutom Moses, för de var beroende av varandra.

Messias är emellertid beredvillig för varenda generation. På grund av det är det också färdigt för var och en att utöka aspekten av Messias, som i ”Alla som är förpliktade”, som nämnt ovan.

Och orsaken är att smörjande handlar om korrigeringen av kelim, och porträtteringen av kelim som jämlika, eftersom varje uppdelning mellan dem enbart är i deras HBD [Chochma, Bina, Daat], deras nivå. Alltså är alla, från den minister som ser Kungens ansikte till den som sitter bakom slipstenen, jämlika tjänare i att föra tillbaka den forna glansen, och i det finns det inga grader mellan varandra.

1 På hebreiska stavas “själ” och “andedräkt” på samma sätt (רוח).