Profetian av Baal HaSulam

(från ett manuskript)

Och det hände sig under krigets dagar, det fruktansvärda blodbadets dagar, att jag bad, grät bittert hela natten. Och se, i gryningen, såg det ut som om alla människor i världen hade samlats i en grupp inför mitt inre öga. Och en man svävade bland dem, med sitt svärd över deras huvuden, piskande deras huvuden. Huvudena svävade uppåt och deras kroppar föll i en stor bassäng och blev ett hav av ben.

Och en röst ropade till mig: ”Jag är Herren, Gud, som styr världen med stor nåd. Sträck ut din hand och tag svärdet, för nu har Jag givit dig kraft och makt.” Sedan klädde Guds ande mig, jag höll svärdet och mannen försvann omedelbart. När jag tittade åt hans håll, var han borta, och svärdet – i min ägo, min egendom.

Och Gud sade till mig: ”Gå ut ur ditt land, till det ljuvliga landet, den heliga Faderns land, där jag kommer att göra dig till en stor vis man och alla vise i landet skall bli välsignade i dig, för Jag har valt dig till en rättfärdig vis för hela generationen, för att hela det mänskliga lidandet med bestående frälsning. Ta svärdet i din hand och vakta det med ditt hjärta och din själ, för det är ett tecken mellan Mig och dig, att alla goda saker kommer att ske genom dig, för tills nu har Jag inte haft någon sådan rättfärdig man som du, att ge detta svärd. Av den anledningen gjorde de som begår ondska det de gjorde, men från och med nu, kommer varje sabotör som ser Mitt svärd i din hand att genast försvinna och bli rotlös.”

Och jag dolde mitt ansikte för jag var rädd att se på Honom som talade till mig. Och svärdet, ett enkelt svärd av järn, som uppenbarades i min fantasi som en fruktansvärd förstörare, hade i mina händer blivit till glimrande bokstäver av det Heliga namnet Shadai, vars glans och skimmer är fylld med ljus, förnöjsamhet, lugn och trygghet för hela världen.

Och jag sa till mig själv: ”Må jag garantera alla invånare i världen en droppe av renheten i detta svärd, för då kommer de att veta att Herrens förnöjsamhet är i landet.”

Jag höjde blicken, och se, Herren stod ovan mig och sade till mig: ”Jag är Herren, dina fäders Gud. Lyft din blick från den plats på vilken du står inför Mig, och se hela verkligheten, där Jag har skapat existens ur frånvaro, Högre och lägre tillsammans, från sin skapelse i utvecklandet av verkligheten, genom sin kontinuerliga evolution, till deras fullbordande, som det anstår Mina händers verk, i vilket jag äras.

Sedan såg jag och gladdes över den härliga skapelsen och allt där i, och glädjen och förnöjsamheten som alla jordens invånare avnjöt. Och jag var tacksam till Herren.

Sedan sa jag till Herren: ”Vi ska tjäna dig i skälvande och rädsla och för alltid vara tacksamma inför Ditt Namn, därför att från Dig kommer varken ont eller gott, utan en lång följd av förnöjsamhet given oss från början till slut. Och lyckliga äro de som klev in i Din värld som du har förberett för dem, för förnöjsamhet och varsamhet och överflöd. Det finns ingen avvikelse eller hinder i alla Dina gärningar, Högre och lägre tillsammans.” Och jag fylldes med underbar visdom, och högst av allt, visdomen om Hans absoluta Försyn. Och jag har erhållit visdom dag för dag i många dagar – ett hundra och åttio dagar.

I de dagarna, kontemplerade jag bedjande till Skaparen, sägande; ”Se, jag har fyllts med visdom, mer än alla de som var före mig, och det finns ingenting i världen som jag inte vet. Ändå, jag förstår intet ord av det som sägs av profeterna och Skaparens vise. Inte heller förstår jag de flesta av de Heliga Namnen. Och jag trodde – Skaparen hade lovat mig sådan visdom och kunskap för att kunna vara en förebild bland de vise och de skapade, ändå förstår jag fortfarande inte det de säger.”

Och innan jag åkallade kom Skaparen över mig och sade: ”Men stanna upp och se att din visdom och insikt är långt bortom alla de vises som levt på jorden hitintills. Vad har du bett Mig om som Jag inte har givit? Varför plågar du din ande med att förstå profetians ord, vilket du med säkerhet vet kommer från en nivå underlägsen din? Önskar du att Jag tar dig ned från din nivå så att du kan förstå deras ord såsom de?”

Jag var tyst, och jag var jublande, och jag svarade inget. Efter det frågade jag Skaparen: ”Hittills har jag inte hört något om framhärdandet av mitt lik; alla förmåner och öden som har kommit till mig är från det andliga, och dit strävar alla. Vad om någon sjukdom från kroppslig skada förvirrar mitt sinne och jag kommer att synda inför Dig? Kommer du att förkasta mig och ta bort allt överflöd eller straffa mig?”

Och Skaparen hade svurit inför mig i Sitt stora och fruktansvärda Namn och på Hans eviga tron att han aldrig tar Sin Nåd ifrån mig i all evighet. Kommer jag att synda eller kommer jag inte att synda, Hans Nåd och Helighet kommer aldrig att tas i från mig, i all evighet. Och jag hörde och jublade. (För du har redan uppnått ditt mål, och Jag har förlåtit alla dina synder, och denna nåd.)

Och efter alla dessa dagar, lyssnade jag uppmärksamt till alla löften och ämnanden jag blivit vald av Skaparen till. Ändå fann jag i dem varken tillfredsställelse eller de ord med vilka det skulle talas till invånarna i den här världen för att leda dem till Guds vilja, som Han sagt till mig. Jag kunde inte vandra bland folket som är fåfängt och förtalar Skaparen och Hans skapelse, medan jag var tillfredsställd och prisande, glatt vandrande, som om gäckande de beklagansvärda.

Angelägenheter har berört mig i djupet av mitt hjärta och jag beslöt att vad som hända må, även om jag nedstiger från min sublima nivå, måste jag ha en innerlig önskan till Skaparen, att bevilja mig insikt och kunskap om profetian och visdom, och orden som kan hjälpa de förtvivlade människorna i världen, att höja dem till samma nivå av visdom och förnöjsamhet som min. Och även om jag visste att jag inte får bedröva min ande, kunde jag inte stå emot och jag tömde mitt hjärta i bön.

På morgonen, lyfte jag blicken och såg Skaparen skrattande åt mig och mina ord. Och Han sade till mig: ”Vad ser du?” och jag sade: ”Jag ser två människor slåss – en vis och perfekt och stark, den andre liten och dum, likt ett nyfött barn. Och den andre, den veke, lille och smaklöse besegrade den starke och perfekte.” Och Skaparen sade till mig: ”Den här lille är ämnad för storhet.”

Och den lille öppnade sin mun och sa några ord till mig som jag inte till fyllest förstod, men jag kände i dem alla skatter av visdom och förutsägelse som dväljs bland alla de sanna profeterna, tills jag visste att Herren hade svarat mig och givit mig vägar bland alla Skaparens profeter och vise.

Och Gud sade till mig: ”Stig upp och se mot öster.” Och jag såg upp och såg att den lille genast rest sig och jämställde sig själv och sin nivå till nivån av den store, även om han fortfarande saknade smak och anledning som förut. Och jag var förvirrad.

Efteråt, talade Herren till mig med ett perspektiv, sägande; ”Ligg ner på din höger-hands sida.” Och jag lade mig ner på marken. Och Han sade till mig: ”Vad ser du?”

Och jag sade; ”Jag ser många folk och nationer, stiga och falla, och deras ansikten är deformerade människor.” Och Herren sade till mig: ”Om du kan förunna form till alla dessa nationer och blåsa livets ande in i dem, då skall jag föra er till landet som jag svurit dina fäder, att ge till er, och alla mina mål har blivit uppfyllda av dig.”