1984 – tredje essän
- Varför har jag valt just dessa vänner?…
- Varför valde dessa vänner mig?…
- Är det nödvändigt för var och en att visa sin kärlek för sina vänner, eller är det tillräckligt att man känner det i sitt hjärta, att älska sina vänner privat utan att avslöja hjärtats dolda vrår? Anspråkslöshet är en välkänd dygd.
Kanske bör vi säga motsatsen, att man måste visa sin kärlek till sina vänner för dem, av anledningen att detta avslöjande kommer att väcka upp kärlek i sin vän även för de andra vännerna i gruppen. Han kommer att bli medveten om broderskärleken som omsluter hela gruppen. Detta resulterar i en ytterligare förstärkning av kärleken inom gruppen på grund av inkluderandet av hela dynamiken av gruppkärlek i varje individ. Istället för att vara begränsad till sin egen kraft, om man har, låt säga, tio vänner, kommer man att ha tio krafter inkluderade i sig, som alla kommer att bidra till tillfredsställandet av behovet av kärlek till vännerna.
Å andra sidan, om kärleken till vännerna förblir dold, då kommer den individen att sakna gruppens kraft. Det kommer att vara mycket svårt att döma sina vänner objektivt. Var och en kommer att tänka att man är den rättvise; att man är den ende som ägnar sig åt kärlek till sin vän. Därför kommer man bara att ha en liten kraft att arbeta i kärlek för sina vänner med. Därmed måste kärleken till vännerna visas i en uppenbar form, inte dold inom var och ens hjärta.
Men man måste hela tiden påminna sig om gruppens mål. Annars kommer den fysiska kroppen att sammanblanda resultaten och målen. Kroppen har sin egen agenda, sitt egenintresse. Det måste kommas ihåg att gruppen finns för att komma till kärlek till sin nästa, vilket är språngbrädan till kärlek till Skaparen.
All denna nytta sker emellertid först när människans motivation för att vara en del av gruppen är att han kommer att ha någon att gagna utan att få någon sorts kompensation. Men om hans motivation för att vara en del av gruppen är att få alla sorters hjälp, gåvor eller förmåner, då kommer den fysiska kroppen att fröjdas, för varje sådan förening kommer att vara grundad på egenkärlek, som stimulerar snikenhet och lust. Kroppen kommer att se dess chanser till stor vinning öka. Den kommer att se vännernas hjälp som en möjlighet till materiellt förvärvande.
Det måste ihågkommas att gruppen är grundad på kärlek till den andre. Varje individ måste ta på sig kärlek till de andra, och hat av själviskhet. När var och en ser sin vän sträva efter att underkasta själviskheten, och att utöka kärleken till sina vänner, kommer man att inkluderas i vännernas intentioner. Om gruppen har, låt säga, tio medlemmar, då kommer var och en att ha tio krafter att undertrycka egoismen och dess åtföljande hat med. Annars kommer var och en inte bara att lämnas med sin enda kraft att älska sina vänner med (för att man inte ser dem ge kärlek, eftersom de alla döljer sin kärlek) utan motsatsen, de andra medlemmarna i föreningen kommer att få en att förlora till och med den egna ensamma kraften att ge broderlig kärlek. Man kommer att lära sig från deras döljande av kärleken att dölja kärleken och falla ner i egenkärlek.
4. Måste var och en känna till vad vännen saknar för att kunna tillfredsställa det behovet, eller är det tillräckligt att i allmänhet arbeta i riktning mot broderlig kärlek?
