Den heliga Zohar (Tazriah, s.3, och Sulam stycke 9) frågar: “Kommer kvinnan, om hon ejakulerar först, att föda en pojke?” Rabbi Acha säger, detta lär oss att Skaparen förordnar könscellerna, huruvida det är manligt eller kvinnligt, och man säger att om kvinnan ejakulerar först, kommer hon att föda en pojke. Om så är fallet, är Skaparens förordning överflödig. Rabbi Yossi säger att Skaparen säkerligen skiljer mellan en manlig könscell och en kvinnlig könscell, och eftersom Han gör denna distinktion, förordnar Han om det kommer att bli en pojke eller en flicka.
Och där förklarar kabbalisten Y. Ashlag, “Baal HaSulam”: “Eftersom det finns tre partners i människan – Skaparen, hennes far, och hennes mor – där fadern ger lo’ven (den vita delen), och modern o’dem (den röda delen) i den, och Skaparen ger själen, och om könscellen är manlig ger Skaparen en manlig själ, och om den är kvinnlig ger Skaparen en kvinnlig själ, etc., och denna bestämning där Skaparen skiljer mellan en könscell som är passande för att vara en manlig persons själ, eller en kvinnlig persons själ, anses vara Skaparens förordning, eftersom, om Han inte skulle bestämma detta, och inte skulle skicka en manlig själ, skulle könscellen inte utvecklas till att bli en man, och det visar sig att de båda lärorna inte säger emot varandra.
Rabbi Acha sade, “och hon födde en flicka”. Skulle det vara så att hon eftersom hon ejakulerat först föder en flicka? Beror saken inte på graviditeten? Och det skulle ha sagts att en kvinna som blir gravid och föder en pojke, etc. Rabbi Yossi sade, en kvinna, från den dag då hon blir gravid fram till den dag då hon föder, allt hon talar om är om hennes barn kommer att bli en pojke eller inte.
Det är nödvändigt att förstå hela det ovanstående ämnet, och vad denna information “skulle kvinnan ejakulera först”, etc., säger oss, och även det som han sade, att Skaparens storhet är att Han vet hur man skiljer mellan en mans och en kvinnas könsceller. Är detta Skaparens storhet, att människan från detta kommer att bli inspirerad, och av detta ta på sig att vara i Namnets tjänst?
Likaledes är det nödvändigt att förstå det som Rabbi Acha frågar, en kvinna som blir gravid och föder en pojke skulle ha sagts, och Rabbi Yossi svarar att från den tid en kvinna är fertil och blir gravid, till den dag då hon föder, talar om bara om hennes avkomma kommer att vara en pojke; dvs., att hon är orolig om hennes barn kommer att vara manligt.
Och vad ger oss denna information om ämnet för kvinnans konversation, och hur kommer det att vara om vi känner till kvinnans intresse som hon oroar sig över, att hennes avkomma bör vara manlig.
För att vi ska förstå allt detta, kommer vi att förklara det som står skrivet i Introduktion till den kabbalistiska visdomen (s.15, stycke 57): “Eftersom allt som eftertraktades från den begränsning som gjordes i den fjärde fasen var för att korrigera det så att det inte skulle ha någon förändring av form i sig, med dess emottagande av det Övre Ljuset. Det vill säga, för att skapa själens andliga kropp från denna fjärde fas, och med dess engagemang i kabbala, med avsikten av ge andlig tillfredsställelse till sin Skapare, bör kraften att ta emot förvandlas i den fjärde fasen så att den bör vara på villkor att ge, så att den på detta vis får formen av mottagande att överensstämma med fullkomligt givande, och då kommer den fullständiga korrektionen att ske, eftersom den fjärde fasen med detta kommer att återvända till att vara ett kärl redo att ta emot det Övre Ljuset, och kommer att vara i fullständig förening med Ljuset utan någon form av distorsion alls, etc., och av denna anledning är det nödvändigt att människan bör ha inkluderat något i sig även från de övre aspekterna (ett mått av karaktärsperfektion), som är ovanför den fjärde fasen, för att hon ska ha det inom sig att göra goda handlingar av givande etc., eftersom denna fjärde fas, som i grund och botten är människans rot, var helt under som ett vakuum utan ljus, i motsatt form till det Övre Ljuset, vilket av den anledningen anses vara i aspekten separation och död; och om människan hade skapats från den, skulle hon inte ha varit förmögen att korrigera sina handlingar alls, eftersom hon i dem inte skulle ha några gnistor av givande, etc.”
Och för att korrigera detta, fanns partnerskapet mellan Barmhärtighet och Dom, eftersom världen inte kan grundas från Domens sida, som ovan, och som det står skrivet (i stycke 58): “Han såg att världen inte skulle upprättas, dvs., som ovan. Att det på detta sätt inte skulle finnas någon möjlighet för människan, som måste skapas från denna fjärde fas, att kunna använda handlingar av givande, genom vilka världen skulle kunna upprättas i måttet av den önskade korrektionen, etc., att genom denna förening i partnerskap fås den fjärde fasen, som är Domen, i sitt fulla mått, att inkluderas med gnistor av givande, vilka är i Binas kärl, att genom detta förbereds den andliga kroppen, som uppstår i den fjärde fasen, på att även få ett mått av (icke-dömande) givande inkluderat i sig, så att den kommer att vara förmögen att göra gott på villkor att skänka andlig tillfredsställelse till sin Skapare, tills måttet av emottagande inom den kommer att vara helt förvandlat till att vara för att ge, att genom detta upprättas världen, till den önskade korrektionen, från världens skapelse.
