Vi har träffats idag för att grunda en förening för de som är intresserade av att följa författaren till Sulam’s (kabbalisten rabbi Yehuda Ashlags) väg och metod, vägen för uppstigande från ett djurs nivå till människans nivå. Se Rashbi (Yevamot 61a) på versen “’Ni är Mina får, Mina betande får. Ni är människor’ (Ezekiel 34:31): "Ni kallas 'människor', inte de andra".

För att greppa vad den mänskliga nivån är, citerar vi kabbalisterna (Brochot 6b) om versen i Predikaren 12:13, “Sakens slutsats, när allt tas i beaktan: Frukta Skaparen och följ Hans bud, för det är hela människan.” Talmud frågar, “Vad betyder ‘det är hela människan’? Rabbi Elazar säger, ‘Skaparen säger, “Hela världen skapades enbart för detta (d.v.s. fruktan för Skaparen)”’ Om det är så att världen skapades för att frukta Skaparen, måste vi därför förstå vad denna fruktan för Skaparen är.

Det är känt från kabbalisternas skrifter, att syftet med skapelsen var att skänka njutning till oss, sina skapelser, så att de skulle känna lycka i världen. Ändå säger kabbalisterna att rädsla “är hela människan”! Att världen skapades för att frukta Skaparen!?

Enligt den förklaring som ges Matan Torah, blir det tydligt att anledningen till att de skapade inte tar emot den njutning och godhet som är skapelsens avsedda syfte, är på grund av olikheten i form mellan Skaparen och människan: Skaparen ger och människan tar emot.

Det är en generell princip att alla grenar bär på en likhet till den rot från vilken de är sprungna. “Tagande” har ingen plats i Skaparen, vår rot (Skaparen saknar ingenting och har därför inget behov av att ta emot). När människan behöver ta emot känner hon därför obehag. Människan skäms när hon äter ”skammens bröd”.

För att komma över denna svårighet skapade Skaparen världen. På hebreiska kommer ordet för ”värld” (olam) från den lingvistiska roten för “fördoldhet” (he’elem). Godheten och njutningen är alltså fördolda. Men varför?

Svaret är: för rädslans skull. Att människan bör vara rädd att ta emot njutning när hon är motiverad av egenkärlek. Människan bör ha styrkan att övervinna sin lidelse. Människan måste nå ett tillstånd där hon inte tar emot njutning för sin egen skull, utan för Skaparens skull. Människan vill så att säga ”ge” till Skaparen. Hon bör ha rädsla/respekt för Skaparen, d.v.s. rädsla för att ta emot enbart för sig själv. Det är så för att varje njutning människan tar emot för sin egen skull nödvändigtvis distanserar henne från Skaparen.

Människan måste följa Skaparens bud och vilja att uppfyllandet av dem ska ge henne rena och upphöjda tankar, intentionen att “ge” till Skaparen genom att följa Hans bud. Kabbalisterna sade (Macot 23b) ”Rabbi Chanania ben Akashia säger, ‘Skaparen ville rena Israel [de som vill följa Skaparens väg], och därför gav han dem Tora och mitzvot.’”

Därför har vi samlats här för att lägga grunden till en förening där alla medlemmar strävar efter att ”ge” till Skaparen. Men före vi kan ge till Skaparen, måste vi lära oss att ge till människan. Detta kallas att älska vår nästa (altruism). Altruism kräver självupphävelse. Å ena sidan måste varje medlem känna ödmjukhet i sin väns närhet. Å andra sidan måste han emellertid vara stolt över att Skaparen gett honom möjligheten att delta i en förening så som denna, där alla medlemmar har ett mål: att uppenbara den Gudomliga Närvaron mellan varandra.

Även om vi ännu inte har nått detta mål, har vi ändå viljan att nå det. Det är också viktigt för oss. Även om vi bara befinner oss på början av vägen, hoppas vi ändå på och strävar efter att slutligen uppnå detta upphöjda mål.