Människors uppfattningar och åsikter har en verkan på andra människors uppfattningar och åsikter. När en människa, som odlar en ny dragning till Sanningens väg, är bland människor utan någon som helst förbindelse med den, eller tvärtom, är antitetiska eller till och med avogt inställda till den, är det oundvikligt att deras åsikter kommer att tränga igenom hennes svaga försvar och åsamka skada.

Därför måste de som vill följa Sanningens väg etablera sin egen sammanslutning (ett ramverk, en separat gemenskap). Denna sammanslutning kommer inte att blandas med andras åsikter och kommer att bevara den egna världsbildens integritet. Medlemmarna kommer ständigt att klargöra sammanslutningens syfte för varandra, för att undvika att dras med i den vanliga majoritetens världsbild.

Denna sammanslutning kommer att isolera sig från resten av samhället i alla andliga frågor, och bara bibehålla materiella, praktiska förbindelser. Detta kommer att förhindra en interaktion i fråga om uppfattningar och åsikter. Ingen diskussion om religion kommer att ske.

När människan är bland religiösa börjar hon att argumentera med dem. Hon kommer genast i kontakt med deras uppfattningar och börjar absorbera dem in i sitt tänkande. Senare kommer hon inte att kunna urskilja att det är främmande tankar, inte sina egna, aningslöst införlivade från andra.

För att arbeta på Sanningens väg är isolering från andra nödvändig. Sanningens väg, som är motsatt världens väg, kräver kontinuerlig uppmuntran. Världens väg är att samla på sig information och kunskap, och att ta, medan Sanningens väg är att tro och ge. Om ens koncentration vandrar iväg från detta, kommer man att glömma sitt arbete och sina ambitioner på Sanningens väg. Man kommer att falla ner i egenkärlek. Enbart från sammanslutningen får man kraften att föra krig mot världens uppfattningar och åsikter, som det står skrivet, ”Låt varje människa hjälpa sin vän”.

Därmed finner vi följande i Zohar (Pinchas s. 31, paragraf 91 i Sulam): Om en människa bor i en stad där det finns onda människor, som lägger sig i och förhindrar hennes religiösa förehavanden, låt henne flytta därifrån. Låt henne bosätta sig bland goda människor som följer Andligheten. Toran kallas “ett träd”. “Ett livets träd för dem som håller fast vid det”, likaså kallas människan ”ett träd”. Buden i Toran är som frukter. Som det står skrivet “Enbart ett icke fruktbärande träd får ryckas upp och förstöras”. Det vill säga, ryckas upp i nästa värld.

Därför måste hon flytta från ogärningsmännen, där hon inte kan lyckas andligt, till en plats med goda människor, där hon kommer att lyckas.

Som vi har sagt jämförs människan med ett träd, vilket, när det invaderas av ogräs, kommer att förstöras av det. Även människan måste undvika fientliga miljöer, d.v.s. följeslagare som inte är sympatiska till Sanningens väg. Hon behöver noggrant skydd, för att inte dras till deras åsikter. Detta kallas isolation, eller den privata domänens tankar. Den allmänna domänens tankar är av egenkärlek, och kallas även “multipla domäner”, eftersom det finns det självälskande självets domän, och, separat, Skaparens domän.

Nu kan vi förstå kabbalisternas ord (San.38): “Rabbi Yehuda sade i Ravs namn, ‘Adam var en epikuré (förnekare av Tron), som det står skrivet, “Och Skaparen kallade på Adam och sade till honom: ’Var är du’, vilken böjelse har dina uppfattningar och åsikter?””.

Rashi förklarar, “…var en epikuré = Vände sig till att dyrka stjärnorna”. Aitz Yosef kommenterar: “’Var är du?’ vartåt dras ditt hjärta” betyder en epikuré (förnekare), som det står skrivet, ’Följ inte ditt hjärta’. Detta syftar på någon som går en annan väg (än Skaparens väg)”.

Detta är inte helt förståeligt! Hur kan vi tänka att Adam vände sig till stjärndyrkan? Eller enligt Aitz Josef, att han vände sig bort från Skaparen efter sitt eget hjärta?

Enligt vad vi har lärt oss är det emellertid så att det att tjäna Skaparen är givande. Att vara en mottagare är liktydigt med idoldyrkan i dess alienering från Skaparen. Adam syndade i att vara oförmögen att äta från kunskapens träd för att ge, han kunde bara ta för sig själv. Detta ”tagande för sig själv” kallas “att vända sig efter sitt hjärta” i Skrifterna. Hjärtat vill bara ta emot för sig själv. Detta var synden med kunskapens träd (se Intro till Panim Meirot och Masbirot para. 15).

Nu kan vi förstå sammanslutningens syfte, vars syfte det är att tillhandahålla en atmosfär i vilken medlemmarna kan arbeta för att ge.