Beskrivning

Skillnaden mellan kabbala och religion är att i religion ber jag Skaparen att Han ska förändra sin attityd mot mig till det bättre, och i kabbala ber jag att Han skall förändra mig för att förstå vad Han gör och se det som gott. En jämförelse.

Transkription

• Fet och med indrag: Michael Laitmans originaltext
• Vanlig: Tony Kosinecs kommentarer
• gemen kursiv: transliteration från hebreiska

 

Hej igen och välkomna till En introduktion i kabbala. Jag heter Tony Kosinec. Eftersom kabbala handlar om relationen en person har till de de övre krafterna, till det andliga, till Skaparen, tänks det i allmänhet på som en religion. Det är inte en religion, men man associerar till det för att religiösa människor tror att Skaparen finns. De har en sorts relation till Skaparen genom bön. Och de gör även saker, handlingar som de känner, som deras tradition garanterar är vad Skaparen kräver av dem, och genom att göra dessa saker byggs en relation av närhet i en religiös kontext. Så om de har alla dessa saker, en relation, Skaparens existens, handlingar som för dem närmare, vad mer kan det då finnas än det? Egentligen finns det ingenting mer än det. Det är bara en fråga om hur det sker, paradigmet inom vilket det händer.

Kabbala är inte en religion, det är en metod. Det är en vetenskap. Det är ett sätt att etablera en direkt relation med Skaparen. Den använder komponenter som liknar de religiösas, men dess paradigm är helt annorlunda. Skillnaden består i om personen närmar sig dessa element med ett internt eller extern mål. Kabbala beskriver en process som anses vara intern. Skillnaden mellan de två är mycket påtaglig. Om man tar kabbalans paradigms angreppssätt och applicerar det på samma element i religionerna.. En person som utför samma handlingar kan ha en helt annan upplevelse. En direkt förbindelse med den övre kraften, och en förstärkt insikt, inte bara i livets goda, utan i Skaparens medvetande. Detta är en riktig relation.

Låt oss undersöka vad skillnaden är och vad en person kan göra med dessa element för att uppnå en sådan relation. Vi kommer att läsa ur en artikel av Rav Michael Laitman som heter Skillnaden mellan kabbala och religion. I artikeln visar han precis vari skillnaden består. Det är en liten sak, men insikten är livsförändrande. Han säger:

"Religion antar att Skaparen ändrar sin attityd till personen beroende på personens handlingar. Den kabbalistiska vetenskapen anger att den Övre Kraften är oföränderlig och att en persons handlingar på intet vis kan påverka den. Istället kan personens handlingar förändra honom själv. Han kommer kunna uppleva det Övre Styret annorlunda om hans egna förändringar är riktade mot större likhet. Han kommer kunna uppleva Skaparen som vänlig och god. Genom att öka skillnaden mellan sina egenskaper" som är egenskaper av mottagande "och Skaparens" som är egenskaper av skänkande "kommer han att känna Skaparens attityd som mer negativ."

När vi ser på var vi lever, på miljön som omger oss, kan vi se att vi är helt beroende av miljön. Den kan göra vad den vill med oss. Det finns enorma krafter, som vi försöker förstå. Vi försöker lära oss om dem genom vetenskap och till den grad vi kan kontrollera dem gör vi det. Vi gör allt vi kan för att kontrollera dem. För de är skräckingivande. När vi inte kan kontrollera dem försöker vi på ett annat sätt. Vi försöker förhandla med dem. Vi ber om saker från dem, vi offrar saker, vi försöker göra saker som vi tror kan ha någon form av effekt på dessa krafter som vi inte direkt kan kontrollera. Allt detta förhandlande går ut på vad man kan kalla bön. Vi relaterar till allt vi ser enligt hur vi förstår det. Vi tror att naturen reagerar som vi. Om vi gör någonting trevligt mot någon kommer han antagligen göra det tillbaka. Vi ser saker ur vår egen natur. Detta är en kvalitet hos vår egoism. På grund av det ser vi på de av naturens lagar som vi inte förstår och vi antar att naturens lag också fungerar egoistiskt. Om jag gör något gott mot den kommer den göra något gott mot mig. Det är för att vi är egoister och allt vi ser framträder för oss i den formen.

Vi finner att vi försöker förbättra situationer i våra liv, och villkor mot stora krafter genom att vara god mot människor. Välgörenhet, hjälpa djur, eller något med samhället. Göra personliga uppoffringar. Förhoppningen är att vi ska bemötas med en god attityd av de mäktiga krafterna.

"Många uttryck i kabbalistiska texter indikerar Skaparens attityds invarians gentemot de skapade varelserna. 'Jag ändrar inte mitt namn'. Han är god och skänker godhet till sina varelser, goda och onda', 'Det Övre Ljuset är absolut statiskt'."

Du har säkert sett dem i skrifter och i böner och de verkar mycket mystiska, vad kan de egentligen handla om? Det talar om att Skaparens kvalitet, denna kvalitet av skänkande, inte är någonting som förändras, ingenting vi kan be förändras. Den fungerar alltid precis likadant. Gör alltid samma sak. Det heter att Ljuset är i vila. Det är också vad sabbat betyder. Sabbat anses vara det högsta tillstånd en människa kan nå, en förbindelse med världen Atzilut. Detta anses vara ett tillstånd av vila. Men vad betyder vila? Ljuset är i vila för det har en kvalitet som aldrig förändras. Det skapar och bryr sig alltid om hela skapelsen. Det är en konstant attityd av allomfattande kärlek. Kabbalisterna som har gått ur sin natur, sin egoistiska natur, sin lägre natur, och har penetrerat den andliga världen, berättar för oss om denna kvalitet av.. konstans i det Övre Ljuset.

De säger att naturen fungerar enligt en helt motsatt idé till den vi har när vi försöker förhandla med den. Vi ser att den Övre Kraften inte förändras, inte heller behöver den förändras, för om den är konstant skänkande då kan den inte vara skänkande ibland, ibland inte, då är det inte skänkande. Antingen är det en Övre Kraft eller inte. Om, som alla religioner säger, Skaparen är god, om vi inte kan känna att det är så, då ligger problemet hos oss. Inte hos den Övre Kraften.

"Därför kallas en bön självdömande, eller självanalys. Detta är när en person inte överklagar hos Skaparen, utan istället dömer sig själv och analyserar sig själv i förhållande till den Övre oföränderliga kraften. När personen förändras, korrigerar han sig själv relativt den oföränderliga och absoluta Skaparen. Denna attityd mot sig själv och mot Skaparen utgör skillnaden mellan kabbala och religion. Även om religioner uppmanar till vissa personliga förändringar är religion baserad på att böna och be till Skaparen. I den här världen liknar religioner de mest antika trossystem, som i stor omfattning brukar muta naturens Övre Krafter."

Om vi inte kan muta Honom vad ber vi Honom då om? Vi måste be Honom förändra oss på ett sådant vis att vi kan förstå Honom. Vi måste förändra våra perceptionsverktyg, inte be om att Skaparen ska förändra sin attityd mot oss. Vi vet detta, tack vare det kabbalisterna gett oss. För det är inte något som skapats ur vår natur. Det kommer från dem som har kommit ur den naturens aspekt och gett oss denna idé. I kabbalistiska böcker, i Toran och våra andra skrifter, de är alla en del av kabbala och det är därför vi säger att det är Guds ord för de kommer från nivån ovanför människans natur. Den ber oss inta en helt motsatt attityd mot vad det är vi ber om i vår utvecklingsprocess. Därför säger man att Torans styre är motsatt värdars styre. Tora är det Övre Ljuset. Värdar är vår egoistiska natur. I artikeln säger han:

"En övertygelse om förändringen av Skaparens attityd leder till avund: vem behandlas med större kärlek av Skaparen och vem är Gudomligt utvald. Det orsakar antagonism inte bara bland människor, utan även bland religioner. Olika religioners företrädare bråkar om vems böner Skaparen är böjd att besvara mer villigt."

Låt oss se på detta paradigm, denna skillnad mellan kabbala och religion. Så här. Vi ser att vi i religion har människor i denna värld.. som tror på en Övre Kraft. Skaparen. Händelser, krafter, situationer, kommer till människorna från denna Övre Kraft, som är ansvarig för allt enligt denna uppfattning. Dessa händelser känns antingen som positiva händelser eller negativa händelser av människorna i den här världen. När en person upplever en av dessa händelser som negativ, då börjar han agera som det förklarats för honom av det religiösa angreppssättet. Han kommer utföra 1) Handlingar som är avsedda att ha effekt på den övre situationen här. Att förändra denna upplevelse från en negativ till en positiv. Han kommer att ge till välgörenhet... Han kommer göra självuppoffrande handlingar. Han kommer göra saker i sitt samhälle, enbart för att få en effekt här, för att få ett gott resultat. Han kommer även be om någonting, vilket kallas bön. Beroende på Herrens barmhärtighet som han ser vara uttryckt i variansen som han tror sker här, i Skaparens attityd. Skaparen är inkonsekvent, ibland gör han något gott mot mig, ibland något dåligt. I denna kombination av handlingar som utförs och denna bedjan.. kommer det att vara ett inflytande, så istället för att få ett dåligt resultat eller attityd från Skaparen kommer det förändras genom dessa saker till någonting positivt i den persons erfarenhet som ber om någonting. Det innebär att den upplevelse personen har av Skaparen och Skaparens attityd är helt inkonsekvent, positiv eller negativ.

Här upptäcker människan inte någonting om Skaparens egentliga natur för han sköter hela systemet baserat på en styrande princip som finns för honom här, vilket är att bara uppleva gott. Men det är gott i termer av denna vägledande princip som är egoism. Dvs. jag vill inte att saker ska ändras här, jag vill inte känna någonting dåligt från Skaparen. Jag vill att min situation ska förbli densamma och jag vill att Skaparens attityd ska förändras runt mig medan jag får en bekväm och bra situation genom denna definition. Inte bara för mig. Kanske handlar personen inte utåt som en egoist, de försöker inte handla som en egoist, de kan bry sig om sin familj, sitt land, om ekosystemet, men vad de försöker göra är att få Skaparen att ändra en attityd, som anses vara dålig.

I det kabbalistiska paradigmet har vi precis samma element. Vi har en Skapare. Vi har människor i världen. Och vi har händelser som påverkar människorna. Några av dessa händelser känns av kabbalisten som positiva eller negativa. Eftersom kabbalisten redan börjar från principen att allt som sker är gott, Skaparens handlingar förändras inte, de är alltid goda. Därför är alla händelser som sker i personens liv också goda. Var är platsen personen kan be om barmhärtighet på? Den här platsen, där den religiösa kan be om ett gott resultat, att Skaparen ska visa barmhärtighet mot dem. Punkten av föränderlighet och punkten av oföränderlighet skiljer sig helt åt i dessa två paradigm. Här finner vi att Skaparen och alla dessa krafter är oföränderliga. Här finner vi att personens attityd är oföränderlig. Personen förändras inte, växer inte. Att Skaparen och Skaparens krafter är oföränderliga innebär att den enda punkten av förändring finns i personen själv. De är mer eller mindre förmögna att känna godheten, godhetens faktum bakom var och en av de händelser Skaparen sänder till dem.

Eftersom kabbalistens bön går ut på att förstå både händelsernas oföränderlighet, och själva tanken bakom dem fungerar det enligt en helt annan styrande princip. Denna styrande princip är skapelsetanken. Som avgör varför allt som sker är gott. Personen ber hela tiden om att förstå hur allt här är gott. Som ett resultat av det, stiger personen själv i sin förståelse att se hur varje händelse som till sitt yttre är antingen god eller dålig i själva verket bara är ett till uttryck av den oföränderligt goda intention som kommer från Skaparen. Det får till följd att en ingående kunskap skapas för personen genom denna attityd. Dvs. människan förändras, människan stiger.

Detta är en konstant kraft. Medan det här är ett konstant stillastående. Detta kallas av kabbalister "det heliga stilla". Inte för att det inte är förbundet med det heliga utan för att det inte har ett begär att förändras. Dess bön förändrar inte personens verklighet. Denna bön ger bara personen.. det är en sorts psykologiskt trick som ger oss sinnesro som säger att allt är okej oavsett om jag förstår hur naturens lagar fungerar eller vad Skaparens attityd egentligen är. Det låter mig känna mig bekväm, att allt kommer bli bra i framtiden i en annan värld, i ett annat liv, och snälla, ändra ingenting i min omgivning. Men Du ska tjäna mig för världarna skapades för människan. Ja, världarna skapades faktiskt för människan men världarna skapades för att höja människan genom alla de olika världarna tills människan skulle uppnå det Skaparen avsett för honom. Dvs. att vara likvärdig med Skaparen. Det är enbart för att kabbalister har använt denna metod och har stigit till denna nivå, som de kunde ge oss skrifterna och instruktionerna som vi nu läser ur detta egoistiska perspektiv. Detta är den sanna innebörden i vad de har gett oss. Och detta är sättet på vilket vi kan uppnå de saker vi finner i skrifterna.

"Skaparen lyssnar emellertid inte till orden vi yttrar utan till känslan i våra hjärtan. Därför är det meningslöst att lägga ner tid och energi på att yttra vackra fraser som inte har en inre hjärtlig mening. Det enda som förväntas av oss är att sträva efter Skaparen av vårt hela vara, att förstå våra begärs essens, och att be Skaparen förändra dem. Viktigast av allt, vi bör aldrig sluta kommunicera med Skaparen."

Följ med oss nästa vecka.