Beskrivning

När man studerar kabbala går man igenom många tillstånd av uppenbarelse och fördoldhet av Skaparen. Tony Kosinec kommenterar Baal HaSulam’s artikel Uppenbarelse och fördoldhet av Skaparen som beskriver dessa tillstånd, och förklarar vikten av att studera i grupp.

Transkription

• Fet och med indrag: Baal HaSulams originaltext
• Vanlig: Tony Kosinecs kommentarer
• gemen kursiv: transliteration från hebreiska

Hej igen och välkomna till En introduktion i kabbala. Jag heter Tony Kosinec. Vi har redan nämnt "stegen för uppstigande" flera gånger. Från vår nuvarande begränsade perception hela vägen upp för de 125 nivåerna till dess att man uppnår formlikhet med Skaparen. Vi kan inte förklara vart och ett av dessa steg. Men det är viktigt att i allmänhet känna till vad man har för mål. Vart det är meningen att vi ska ta oss. Vad insikten egentligen består av.

I sin "Studie av de 10 sefirot" går Baal haSulam igenom mycket viktiga saker. En av de sakerna är de tillstånd man kan vara säker på att man kommer att genomgå när insikt nås. Han delar upp det i 5 tillstånd. Inom dessa 5 tillstånd finns många nivåer vilket gör reda för de 125 steg det talas om i stegen. Låt oss titta på vad man kan räkna med att uppleva. Genom att göra det kommer vi också att kunna se någonting om en mycket viktig komponent i kabbalastudier, dvs. varför kabbalister studerar i en grupp. Var och varför den finns på vägen, samt hur den hjälper oss att nå tillstånden.

Här är de uppställda i ett diagram. Här är de tillstånd vi går igenom på vår väg tillbaka till vår själs källa. I den fysiska världen finner vi två framträdande tillstånd. Dubbel fördoldhet, därefter enkel fördoldhet. Vid dess slut finns en barriär mellan den fysiska och den andliga världen. Det första tillstånd vi når i den andliga världen är är ett tillstånd av korrektion. Jag kommer att förklara det. Efter att vi har gått igenom det finner vi den första uppenbarelsen. En högre nivå av kontakt med Skaparens natur. Slutligen den andra uppenbarelsen, vägens avslutning och uppnåendet av formekvivalens med Skaparen. Låt oss se vad dubbel fördoldhet består av. Baal haSulam beskriver det så här:

"Dubbel fördoldhet är fördoldhet inom fördoldhet. I detta tillstånd känner personen inte ens Skaparens motsatta sida, kan inte uppfatta någonting som kommande från Honom. Han känner att Skaparen har övergett honom, ignorerar honom fullständigt. Han tillskriver lidandet till ödet och till den blinda naturen. Då han är förvirrad av Skaparens attityd mot honom förlorar han tron."

Vi talar här inte om någon som inte är på vägen. Detta är inte världens eller massornas tillstånd generellt, för vilka Skaparens realitet inte existerar som någonting påtagligt eller någonting som motiverar dem. Det handlar om någon som har ett omedvetet förhållande till detta begär, men som fortfarande tycker att sitt liv och dess riktning börjar organiseras. Genom begäret att verkligen förstå varför saker och ting sker som de gör. Så att personen känner att det finns en Skapare, men att han är övergiven, det är redan en relation och det är redan början av ett begär. Det är därför vi kallar det början av vägen. Det står att "han förlorar tron". Baal haSulam beskriver den inre upplevelsen.

"När personen ber angående sitt elände, och utför goda handlingar men han får inget svar."

Dvs. att han försöker ha en relation med Skaparen men den baseras på hans förvirrade uppfattning. Han rör sig mot Skaparen.

"Efter att han slutar be får han plötsligt ett svar."

Så i sin första handling är Skaparen enligt hans uppfattning inte där. När han slutar börjar han känna sig bekväm i sin vilja att ta emot. Han får ett svar, dvs. det lidande han hade mildras av att han proppar sig full med självtillfredställelse.

"När personen börjar tro på Gudomlig Försyn och korrigerar sina handlingar kastas han hänsynslöst tillbaka."

När man tar sig framåt på banan är svaret man känner uppifrån ett fullständigt avvisande. Dvs. en förlust av tron. Detta är en kraft som verkar på en person som vill vara på banan. Men detta är hur det upplevs av personen.

"Och han slutar att tro, och han begår onda handlingar han får tur och han känner lugn. Pengar tjänas på ohederliga vis."

När han ger sig hän åt sitt tvivel ser han sig omkring och ser att, ja den fysiska världen och mitt eget välbefinnande, detta är vägen, det är här min tillfredställelse finns.

"Det verkar som om de som strävar efter Skaparen är fattiga, sjuka, avskydda ociviliserade, dumma hycklare."

Varför? För i hans "kli", i hans förnimmelse är de galna. Hans erfarenheter sade honom just att det i själva verket inte finns någonting där, att det är drömmar.

"De som inte söker Skaparen verkar vara framgångsrika, friska, lugna, smarta snälla, vänliga och självsäkra."

Han ser att de människor som inte följer den väg han följde har ett gott liv. Han upplever dem som lyckliga. Där är rekvisitan i hans verklighet. Denna första nivå kallas dubbel fördoldhet för att det finns många aspekter i Skaparens fördoldhet för personen. Både om de händelser som sker i personens liv, begäret att träffa Skaparen, och det faktum att man kastas tillbaka och inte kan känna Skaparen. Huruvida Skaparen är upphovsmannen till det. Personen blir förvirrad och tror att problemens källa är de runt honom han själv, samhället, allt det där. Han förstår inte heller varför det händer.

Så Skaparen är dold för honom genom två skärmar, två slöjor. Det är en period då personen reinkarnerar dvs. allt sker på den fysiska nivån och all utveckling sker undermedvetet. Även om man försöker komma på banan. När personen slutligen börjar uppleva någonting annat, dvs. den övre Kraften drar dem genom denna process, genom omedveten utveckling och fysiska inkarnationer in i en inkarnation där personen nu kommer att börja arbeta med en metod som gör det möjligt att komma in i det andliga och ta bort en av slöjorna. Baal haSulam beskriver detta tillstånd. Det kallas enkel fördoldhet.

"Skaparen är fördold, Han manifesterar inte som absolut vänlig utan som den som kommer med lidande."

Personen är med andra ord säker på att Skaparen är upphovsmannen till allt som sker i livet, men det enda han kan känna av Skaparen är att det är Han som kommer, ger honom en brist och vad han kallar lidande. Han förstår inte Skaparens intention. Även om Skaparens suveränitet är tydlig för personen.

"Personen verkar se Skaparens motsatta sida eftersom han bara får lidande från Honom. Han tror ändå att allt som kommer till honom gör det av en anledning, att Skaparen behandlar honom på detta sätt för att straffa honom för sina onda handlingar eller för att leda honom till det goda. På så vis stärker han sin tro på Skaparens tillsyn."

Så han vet inte om det kommer för att föra mig framåt eller för att straffa mig pga. mina brister eller synder. Här är förvirringen. Personen förstår ännu inte Skaparens attityd i det som sker. Beskrivningen av det inre, hur personens värld ter sig är att denna person är "sjuk, fattig, avskydd av människor. Han är ängslig och ingenting verkar stämma i hans liv." Han ser nu att hans situation inte är lika bra som hos de omkring honom. Som han uppfattar dem i dubbel fördoldhet. Han finner att han alltid saknar någonting. Han relaterar inte till människor på samma sätt. Ingenting fungerar som det ska, för hans främsta begär att förbindas med Skaparen är väldigt förvirrat. Detta är vad som sker när man tillfredställt de första fem begären. Vilket sker omedvetet i dubbel fördoldhet. Det är då punkten i hjärtat träder fram. Det är också då man upptäcker kabbala. Dvs. man upptäcker att det finns en metod för att skapa en direkt kontakt med Skaparen och för att förstå Honom.

Det kan tyckas som att man av en slump slår på sin TV och där går ett program om kabbala som man ser och ens punkt i hjärtat börjar pulsera. Eller att man går på en föreläsning eller att man köper en bok. Man börjar få den här informationen, att det faktiskt är möjligt och man börjar lära sig metoden. Detta kallas en tid av förberedelse. Under denna tid gör personen den sorts inre förändringar som är medvetna. Man börjar utvecklas genom att använda både kartan över verkligheten, dvs. böckerna, och rätt metod, som kommer från en lärare som är i det andliga. En kabbalist som redan är i den andliga världen som kan guida och säga lite till vänster, lite till höger, så här gör man och använder man böckerna.

Det finns även en till mycket viktig komponent för att metoden ska fungera. Men det berättar jag om senare när du ser resten av den här kartan för då ser du varför det måste vara så. När man slutför denna förberedelseperiod och penetrerar barriären in i den andliga världen kommer han in i ett tillstånd som kallas ett tillstånd av korrigeringar. Här tappar personen den förvirring om huruvida personen har en direkt upplevelse av Skaparen eller inte och börjar arbeta i korrektionen av begär, dvs. de 613, 620 begären, "mitzvot" korrigeras genom en förnimmelse av direkt kontakt med Skaparen, där man börjar känna resultaten av sin egen attityd och skillnaden i sin egen attityd jämfört med Skaparen på ett ömsesidigt sätt och korrigerar begär, 613/620 tills de följer Skaparens intention mot dem. Här finns inte detta icke-vetande och denna beslöjning som finns i den första och andra fördoldheten.

Här i den dubbla och enkla fördoldheten har vi vad vi upplever som fri vilja. Den är fri enbart på grund av att vi är förvirrade. Vi agerar som om det inte fanns någonting där. Här på andra sidan barriären börjar det riktiga arbetet i kabbala. Efter förberedelseperioden. Här arbetar man direkt med känslan av Skaparen. När man väl korsat barriären och börjar arbeta med korrektionen av begär, vad han verkligen gör är att han har avslutat förberedelsen och han påbörjar arbetet med böckerna på rätt sätt. Dvs. på ett avslöjat sätt. Denna fas inkluderar både.. korrektionsfasen och den första uppenbarelsen av Skaparen, i vilken Skaparens försyn uppenbaras för människan själv. Baal haSulam beskriver denna övergång.

"Personens tro på Skaparens styre över världen växer sig i doldheten starkare. Detta leder honom till böcker från vilka han får korrektionsljuset och en förståelse för hur man stärker sin tro på Skaparens styre. När hans ansträngning att tro på Skaparens försyn når tillräckliga mått för att låta korrektionsljuset påverka honom blir han redo för Skaparens styre över honom i uppenbarelsetillståndet. Skaparen avslöjar Sig för alla Sina skapade varelser som den 'gode och vänlige' i enlighet med deras begär."

Personen börjar med andra ord känna inte vad han upplevde som fri vilja genom sitt ego utan som ett resultat av sitt begär efter att förbindas med Skaparen börjar han känna samma saker som Skaparens intentioner. Det avslöjas för honom så att det gap vi kallar fri vilja tas bort och erfars som en uppfyllelse, inte som en utmaning. Han beskriver hur det känns i ens inre så här:

"Personen känner Skaparens godhet, lugn, konstant tillfredställelse, tjänar tillräckligt med pengar utan ansträngning, känner inga besvär eller krämpor, han respekteras och är framgångsrik. Han önskar någonting, han ber och får det omedelbart av Skaparen. Ju fler goda handlingar han utför, desto framgångsrikare blir han och vice versa, ju mindre gott han gör desto mindre framgångsrik blir han."

Vad menar han med detta? Allt han förnimmer är tillfredställelse för honom. Han inbillar sig inte längre att det finns någonting utanför verkligheten, han längtar inte efter någonting utanför, det avslöjas inom honom. När en person ser Skaparens Försyn mot sig.. förstår att Han är dess upphovsman, men även varför allt sker. Vad som sker här är att personen fungerar över tid och rum. Allt som skett tidigare fram till denna punkt förändras. Han ser inte bara framtiden, som vi brukar tänka på dem som kan se bortom tid och rum. Hans korrigeringar rör sig inte bara framåt, in i framtiden, utan även hela det förflutna korrigeras. Dvs. han förstår allt det som skedde på den undermedvetna nivån, i dubbel fördoldhet och före det, de saker som så att säga drabbade honom. Alla de händelser han kände som tomma eller dåliga, där han behandlades illa av Skaparen eller av människor. Allt detta försvinner från honom och han förstår precis varför det hände honom. Han kan känna detta i en direkt relation.

När han fullbordat det finns det ett till steg. Ett ännu ädlare och mer sublimt steg. Den andra uppenbarelsen av Skaparen. Han känner inte bara Skaparens försyn över honom, han känner det mot alla varelser. Han har precis samma attityd, ser precis det Skaparen ser, vill det Skaparen vill, känner det Skaparen känner. Och kan se hur detta påverkar totaliteten av verkligheten. Detta uttrycks som att "älska din vän såsom dig själv". Att älska din vän såsom dig själv. Genom att uppleva att älska din vän såsom dig själv tas den slöjan bort och personen uppnår "älska din Skapare". Detta är mycket viktigt, för detta är målet. Genom att se detta kan vi förstå vad man behöver här i förberedelsefasen. För att nå målet måste man använda en metod som leder till det tillståndet. Tillståndet "älska din vän såsom dig själv". Tillståndet i vilket allt är sammankopplat och enbart fungerar för helhetens tillfredställelse. Det är inte möjligt genom att bara läsa böcker själv eller genom direkta instruktioner från en kabbalist i det andliga. Det är här personen gör övergången och skapar en punkt av sant fri vilja, genom att skapa sin miljö. Man behöver en grupp. Man behöver bygga en miljö där man kan simulera detta slutliga tillstånd och förstå att böckerna, läraren och händelserna i livet måste mätas i vad vi kallar ett spel, eller en simulation. Kabbalister studerar tillsammans, i en grupp med mycket väldefinierade mål.

Detta är målet. Att vara som Skaparen. Och älska din vän som dig själv. Men om man försöker uppnå denna sorts relation med Skaparen och allt liv utan att ha rätt miljö är det ett helt rörligt mål. Vår egoism kommer alltid att spela oss spratt. I relation till Skaparen, hur vet vi var vi är? Hur vet vi vad hans reaktioner är på oss när vi är i detta tillstånd av doldhet. Om vi vill komma ur detta tillstånd måste Hans sanna attityd avslöjas. Kabbalister studerar och arbetar tillsammans i en grupp så att de ska kunna lära sig kontrollsystemen av det de vill uppnå. Det är precis som när man tränar en pilot. Man sätter piloten i en simulator. Vad finns egentligen i simulatorn? Det är bara en låda. Det finns en skärm. Den visar alla möjliga saker som kan ske när man flyger ett plan. Man sätter inte en ny pilot i en 747 och säger "testa, vi ser var som händer". Man måste sätta honom i en situation där specifika händelser kommer att äga rum där han lär sig vilka kontrollerna är, hur han ska tänka och reagera. Även om han bara är i en låda med elektroniska kontroller och bilder när han är färdig vet han hur han ska reagera i en nödsituation hur han ska landa på en plats i Grekland han aldrig varit på, för han gjorde det i en simulation.

Gruppen förser en med en punkt där man får omedelbar feedback. Alla som jobbar i gruppen studerar enbart för att nå ett visst mål. Det värsta som kan hända en är att man får tag på dessa saker men att man inte förstår vad det egentliga målet är. Utan att kunna testa sig själv mot någonting som riktigt visar var man är i relation till din kärlek till din vän, och i relation till målet själv.. den låter dig inte distraheras av andra saker. Det är den perfekta miljön för att utveckla just detta begär.

Problemet är att när man kommer till arbetet kommer man med ett mycket litet begär efter det andliga. Man har många fysiska begär och ett litet begär efter Skaparen. Men när man för samman en grupp människor vars begär är efter Skaparen, då fylls man av den inspirationen, man går inte ut med bara sitt eget begär, man går ut med allas begär. "Älska din vän som dig själv" har stora implikationer både för medvetandet och dess effekt på världen. Man når kärleken till Skaparen genom kärleken till människor, för vi är en själ.

Att komma in i det andliga kan alltså inte göras individuellt för insikten i vår sammanlänkning är inträdandet i den andliga världen. Genom att jobba med alla dessa element, böckerna, läraren, och rätt miljö, genom att göra det kan kabbalisten komma in i den andliga världen. På återseende när vi går djupare och djupare i vår resa.