Beskrivning

Tony Kosinec diskuterar de fyra nivåer på vilka allt liv är baserat.

Transkription

• Fet och med indrag: Baal HaSulams originaltext
• Vanlig: Tony Kosinecs kommentarer
• gemen kursiv: transliteration från hebreiska

Hej igen och välkomna till En introduktion i kabbala. Jag heter Tony Kosinec. I den här lektionen kommer vi att se till de fyra nivåer som finns i naturen. De stilla, växtliga, rörliga och mänskliga nivåerna. Vi är bekanta med dem från att ha sett livet på jorden med våra fem sinnen. Men eftersom världen är konstruerad i form av rot och gren, dvs. för att det finns en kausal nivå av kraft som är dold från de sinnena kan vi bara se och känna resultaten av den kraften. De fyra existensnivåerna som vi observerar här är grenar av fyra nivåer av denna dolda övre kraft. Vi ser dem, men förstår vi verkligen någonting av dem? Låt oss titta på dem.

I den fysiska världen.. är dessa fyra delar av verkligheten fördelade efter kvantitet. I en pyramid. Vid botten av pyramiden finns den största kvantiteten. Det är den stilla nivån. Vad vi verkligen mäter här enligt kabbalisterna är inte bara en samling materia. Det är en särskild kvalitet på rotnivån som manifesteras på grennivån på ett sätt som vi kan förstå. Kvaliteten vi ser är viljan att ta emot. Allt som finns i den fysiska världen, allt vi ser är ett uttryck av det. Det är anledningen till att vi på den stilla nivån har all den hårda materien. Alla stenblock och planeter och så vidare. Det största antalet saker finns på den stilla nivån. För den stilla nivån har bara en väldigt liten mängd vilja att ta emot. Bara den här nivån. Så den har knappt någon vilja att ta emot alls. Därför har den mycket liten vilja och förmåga att förändras. Det krävs stora krafter för att få den att röra sig på något vis.

Ovanför den finns den växtliga nivån. All organisk växtmateria. Denna nivå av vilja att ta emot är så mycket större än den stilla nivån att att en enda blomma inkorporerar mer vilja att ta emot än hela den stilla nivån. På grund av att den har denna extra dimension av begäret att ta emot har den även förmågan att växa. Den kan avgöra vad som är bra och dåligt för den samt mycket begränsat växa. Mot solen, att ta vissa element från jorden och så vidade. Det är en enkel livsform.

Ovanför den har vi den rörliga nivån. På den rörliga nivån har t.ex. en fluga mer vilja att ta emot än hela de stilla och växtliga nivåerna sammantagna. På grund av det utvecklar den sin egen individualitet. Den söker sitt goda och väljer mellan gott och ont för sitt välbefinnande på en individuell basis.

Ovanför den har vi den mänskliga nivån. Denna nivå inkorporerar mer vilja att ta emot än alla nivåerna under den. Alla är inkorporerade i den. På denna nivå har vi någonting som kallas medvetande och hjärta. Dessa element gör det möjligt för oss att uppleva inte som ett djur som alltid ser det närvarande, utan vi kan använda medvetandet och hjärtat för att kompensera för de saker som inte är närvarande för oss.

Detta får vår vilja att ta emot att växa till en enorm nivå. Den här nivån inkorporerar alla nivåer under den. Och påverkar alla nivåer under den. Så den mänskliga nivåns inre liv är vad som sätter villkoren för allt annat i universum för det är egentligen allt en del av människan. När den mänskliga viljan att ta emot utvecklas till sitt maximum når den en nivå vi kallar talande, eller vad som kan kallas en kabbalist. En helt ny ordning framträder här. Dessa fyra nivåer är det då möjligt att erfara i den andliga världen. Här ser vi dem på ett lite annorlunda vis, för det handlar inte längre bara om kvantiteten av en kvalitet. Utan om en jämförelse mellan kvantitet och kvalitet. Här kallas de stilla, växtliga, rörliga och talande annorlunda. Man ser dem i skrifter. Den stilla kallas "palats". Den växtliga kallas "skrudar". Den rörliga kallas "änglar". Den talande nivån kallas "själar". De består av ett förhållande mellan två kvaliteter. Viljan att ta emot. Och viljan att skänka. När man når denna andliga nivå går man igenom en process genom vilken viljan att skänka blir större och större och större, allt eftersom man stiger upp för dessa nivåer. Ovanför dem finns en nivå av rent skänkande och den kallas "Skaparen". Detta är mycket mystiska termer och du har säkert i skrifter sett.. Låt oss ta bort mystiken från dem. Låt oss läsa en artikel av Baal haSulam som handlar om just vad det här betyder. Det är Shamati artikel #115, från boken Shamati. Han beskriver det så här:

"Stilla är någonting som inte har en egen auktoritet. Det är istället under värdens auktoritet och måste tillfredställa sin värds varje önskan och begär."

Kom ihåg att vi här talar om det övre, inre livet. Vi måste förstå att den stilla andliga nivån inte har någon frihet eller makt över sig själv, precis som det fysiskt stilla. Frihet och andligt liv börjar med självkontroll. En person som inte kan kontrollera sina begär anses som andligt stilla. En person som strävar efter Skaparen kommer till slut till ett tillstånd där han tydligt ser att han inte har någon makt över sin natur.

Men detta får honom att be Skaparen om styrka att kontrollera sin egoism och egoismen är vad hans natur består av. Han ber den övre Kraften ge honom styrka, men inte för att göra vad än han vill i den här världen. Så agerar mäktiga människor i den här världen. De är mycket fokuserade på ett dominerande begär. Alla deras handlingar följer det begäret. På grund av det blir den sortens människa en ännu större egoist. Alla små begär tjänar bara en enda överväldigande egoistisk längtan. Men den andliga banan är annorlunda. Där kommer en person till en situation där man vill vika alla sina begär för Skaparens vilja. Genom att göra det uttrycker man faktiskt sin fria vilja. Samtidigt kontrollerar man sin egoism. Vad man vill är att Skaparens kvalitet ska styra över sig. Men Skaparen styr redan över honom. Han styr ändå redan över honom. Men ändå strävar personen efter detta av sin egen fria vilja. Han vill själv förstå och njuta av Skaparens makt över honom. Han vill anpassa alla sina tankar och begär till det. På samma sätt som en häst anpassar sig till en ryttares kommandon.

Så i det stilla tillståndet på den andliga nivån kan personen inte samtycka till allt det Skaparen kommer att göra med honom men han har redan nått ett tillstånd där han känner behovet i sig själv att uppfylla mästarens alla begär. Baal haSulam fortsätter.

"Därmed, när Skaparen skapade skapelsen för Sin härlighet som det står skrivet: 'alla som kallas med mitt namn och vilka jag har skapat för Min härlighet'. Det betyder att Han skapade skapelsen för Sina egna behov. Värdens natur är inpräglad i de skapade vilket innebär att ingen av de skapade kan arbeta för någon annan än sig själv"

Eftersom Skaparen skapade alla skapta för sin egen skull är hans natur inpräglad i dem. Det innebär att varje skapad varelse också gör allt för sin egen skull. Allt som har skapats är egentligen avsett för ett enkelt mål. Det målet är att vika alla dessa små begär för det mest tillfredsställande. Det är anledningen till att vi ser skalan av växande begär i nivåerna i skapelsen. Människan börja känna och förstå detta. Och han vet nu att Mästarens egenskaper är helt annorlunda än hans egna. Och att det inte finns någonting han kan göra år det. Det är den stilla nivån, att det inte är någonting han kan göra åt det. Men Baal haSulam fortsätter:

"Det växtliga är det som redan har sin egen auktoritet till viss del. Det kan göra någonting som är motsatt värdens åsikt, vilket innebär att det kan göra saker inte för sig själv utan för att skänka. Detta är redan motsatsen till det som finns i värdens vilja, vilket Han hade präglat in i de lägre för att enbart arbeta med viljan att ta emot för sig själva. Men som vi kan se i materiell flora, även om de är rörliga och expanderar i bredd och längd, har ändå alla växter en enda egenskap. Det finns med andra ord inte en enda växt som kan gå mot alla växters metod utan de måste iaktta florans regler och de är oförmögna att göra något mot sina samtidas medvetande. De har därmed inget eget liv utan är del av all floras liv vilket innebär att alla växter har en enda form av liv. Alla växter är som en enda varelse och växterna är organ i den varelsen."

Alla växter existerar alltså på samma vis, som om de var delar av samma växt. De börjar växa, och de vissnar och dör vid samma fixerade tid på året. Allt är förprogrammerat och ingenting beror på vad de gör. De utvecklas och växer oavsett deras vilja. Baal haSulam säger:

"På liknande vis finns det i det andliga människor som redan har förvärvat kraften att övervinna sin vilja att ta emot till någon grad men som är begränsade till omgivningen. De kan inte göra motsatsen till den miljö de lever i, men de gör ändå motsatsen till vad deras vilja att ta emot vill. Det betyder att de redan arbetar med viljan att skänka."

Det är alltså på samma sätt i det andliga. De som har för lite kraft för att övervinna sin vilja att ta emot fullständigt, förslavas av sitt samhälle. De kan inte förstå dess påverkan och de kan inte arbeta utanför det men de försöker internt motsätta sig viljan att ta emot. Det innebär att de redan arbetar med sitt begär att skänka. Dessa människor är fria inombords men helt beroende av sitt samhälle. Precis som den växtliga nivån av plantor är det. Det växtliga innehåller någon form av manifestation av oberoende begär. Det kan trotsa mästarens vilja. Vad han avser med "mästarens vilja" är viljan att ta emots påbud. Egots dominans. Denna sorts person kan till viss grad arbeta mot vad egot påbjuder. För de har på denna nivå förvärvat ett verktyg, en skärm, en inre kraft och de kan nu arbeta med begär.

Sättet de jobbar med begären är att personen motsätter sig mästarens begär vilket är hans egen natur, den natur Skaparen gav honom. Hans egoism. Vid denna punkt upplever han redan att hans natur faktiskt emanerar direkt ur Skaparen. Men nu håller han inte med sin egen inre kvalitet. Han vill påverka den med en motsatt attityd. Så på den växtliga nivån kan en person redan ge istället för att bara göra saker för sin egen skull. Det är detta som motsäger mästarens vilja. Denna vilja att ta emot gavs till oss vid den punkt då vi skapades. Så på ett sätt satte Skaparen begäret i oss och han vill fylla oss och å andra sidan vill han att vi ska förvärva hans egenskap av skänkande, så båda dessa begär tillhör i själva verket Skaparen. Även om vi är nedsänkta i egoistiska begär är vi samtidigt inkluderade i Skaparens ursprungliga begär. Däremot, när vi slutligen förvärvar altruistiska begär kommer vi fortfarande att befinna oss inom Skaparens vilja. Det beror på att det inte finns någonting utom Skaparens vilja. Hans makt över oss. Det är meningen med "Det finns ingen annan än Han". Men man kan välja vilken kraft man ska underkasta sig. Dvs. vilken aspekt av Skaparens begär som ska påverka en. Man kan välja en av de två. Så varför känner vi då inte dessa begär lika starkt? I den högre verkligheten, när vi kommer in i den andliga världen och vi börjar röra oss uppåt, rör vi oss uppåt längs mittlinjen. Dessa två val, om vi ska vara under egoismens eller altruismens makt, då upplevs de av oss som likvärdiga. Detta tillstånd kallas "klipat noga". Vilket är mellan skänkande och mottagande. Ibland tillhör vi det ena, och ibland tillhör vi det andra. Det är sådan människan är. Så vad man behöver göra är att placera sig i en neutral position. Mellan egenskaperna av skänkande och mottagande. När man når det tillståndet av neutralitet då blir man fri att fatta sina egna beslut. Det är vad vi kallar frihet. Baal haSulam fortsätter: Levande.

"Vi ser att varje djur har sin egen karaktär. De är inte begränsade till omgivningen utan var och en av dem har sin egen upplevelse och karaktäristik. De kan mycket väl arbeta mot värdens vilja, vilket innebär att de kan arbeta i skänkande och är inte heller begränsade till omgivningen, utan deras eget liv. Deras vitalitet beror inte på deras väns liv."

Varje rörlig varelse är speciell på sitt eget vis. Den är inte förslavad av omgivningen och den har sina egna egenskaper. Sina egna känslor. I vår värld ser vi att djuren kan röra sig fritt och oberoende. Men de underkastar sig fortfarande lagarna som gäller för deras art. Så man ser fortfarande många djur som fortplantar sig och sover vissa tider. På samma sätt i det andliga. Var och en på den andliga nivån har sina egna förnimmelser och sina egna egenskaper. De är inte längre förslavade av samhället. De har en större grad av frihet att gå emot mästarens vilja, mot viljan att ta emot, än på den växtliga nivån. Man kan skapa sin egen miljö. Man behöver fortfarande sitt naturliga egoistiska samhälle till viss grad. Men man är inte fullständigt beroende av det.

"Men de kan inte känna mer än sitt eget vara. Med andra ord har de ingen förnimmelse av de andra och kan inte bry sig om dem"

Den rörliga nivån har alltså en hög grad av oberoende. Men den saknar en mycket viktig sak. Den har bara förmågan att känna sig själv. Det är vad han menar med "i det närvarande". Man känner inte andra. De högsta tillstånden är de sammanbundna tillstånden. Han beskriver den talande nivån:

"Talande har dygder.

1. Den agerar mot värdens vilja.
2. Den är inte begränsad till sina samtida som det växtliga vilket betyder att den är oberoende av samhället.
3. Den känner även de andra och kan därmed bry sig om och komplettera dem genom att känna och ångra med kollektivet. Den kan även fröjdas i kollektivets tröst och ta emot från det förflutna och från framtiden. Djur känner emellertid bara nuet och bara deras eget vara."

Han kan med andra ord

1. fullständigt trotsa mästarens vilja. Han kan skänka istället för att ta emot.
2. Till skillnad från växter är han inte beroende av andra människor. Han är inte beroende av att hans omgivning ska fylla honom.
3. Han känner andra. Så han kan ta hand om dem. Och tillfredställa deras behov. Och det är vad skänkande är.

Han har förmågan att i stort göra det Skaparen gör. Hans relation till sin omgivning är en vuxens relation. Han kan skapa ett samhälle och inom det kan han agera helt motsatt mästaren och skapa ett samhälle som är rent altruistiskt. När han börjar anullera sina egoistiska egenskaper finner han sig i ökande grad sammanlänkad med samhället. Han upptäcker att det råder sann jämlikhet mellan honom och helheten. Detta är nivån av absolut kärlek. När människan blir likvärdig Skaparen. Han kan dela samhällets lidande, vilket betyder att han förvärvar deras begär. Deras tomma kärl. Han delar även deras glädje. Vilket betyder att nu kan han fylla deras behov med Ljuset i honom själv. Så att hela samhället kommer att känna det.

Genom att göra det stiger människan till sin själs rot. Han inkluderar alla andra själar. I likhet med den kollektiva själen, Adam, korrigerar han dem alla. De andra känner inte den korrektionen. Ännu. Men personen på denna nivå korrigerar den del av honom som finns i dem alla. Genom att häfta fast dem vid sig själv som den korrigerade delen av sig själv kan han nå sin individuella slutliga korrektion. Nu kan han ta emot både från det förflutna och från framtiden. Men den rörliga nivån av andligheten kan bara känna sig i nuet. På återseende.