Beskrivning

Tony Kosinec förklarar hur våra fem sinnen hindrar oss från att uppleva den sanna, eviga verkligheten, och hur vi kan använda vad kabbalister har upptäckt för att bryta igenom våra begränsningar och uppnå en fullständig och evig verklighetsperception.

Transkription

• Fet och med indrag: Baal HaSulams originaltext
• Vanlig: Tony Kosinecs kommentarer
• gemen kursiv: betonade ord
• Kapitaliserad Kursiv: transliteration från hebreiska

Välkommen tillbaka till "En introduktion i kabbala". Jag heter Tony Kosinec. I den första delen gjorde vi en överblick över vad kabbala är och inte är. Om du minns vad kabbala är till för så är den till för en person som frågar "vad är meningen med mitt liv?" Låt oss se var vi hamnar när vi går vidare.

Låt oss börja med en definition av kabbala och se hur den lyder och vart den kan leda oss. Kabbala är en visdom, en vetenskap som gör det möjligt för människan att känna och förstå en övre verklighet. Så här adresseras meningen med livet, men naturligtvis uppstår frågor. Vad är en person? Vad är en människa? Vad är en övre verklighet? Vad är det som gör det möjligt för en person att känna, förstå och komma in i en övre verklighet? Om du minns, så tittade vi på detta diagram där vi ser att vi lever... Våra liv utspelas i en hel, total verklighet som inte är beroende av någonting som är obegränsad och där allt är helt sammankopplat, som är fylld med oändlig njutning, fullständigt vetande, och är i kontakt med allt som existerar.

Ändå berättar kabbalisterna, de som har nått insikt i hela systemet att av en särskild anledning steg vi ned från detta sätt att leva genom ett system som kallas "världar". Världar är "olamim", från det hebreiska ordet "olam" som kommer från roten helem, vilken betyder "gömma", "doldhet". Vi steg ned från denna fullständiga sammankoppling med verkligheten tills vi nådde en plats, en övergångspunkt som kallas "barriären". Vår existens utspelar sig på ett mycket begränsat sätt här på en plats som kallas "vår värld".

Vår värld är en plats som inte har någon upplevelse av dessa världar. Alla dessa är andliga världar. Detta är vad som anses vara den fysiska eller materiella världen. Om du vill förstå meningen med livet meningen med ditt liv, skulle det vara bra om du visste vad planen är. Det verkar vara omöjligt. Det är nästan en källa till skämt. Att någon kan svara på frågan om meningen med livet. Men det är där kabbalisterna börjar. De som har nått insikt i hela verkligheten berättar att det finns en plan för hela verkligheten, för hela skapelsen. De berättar att avsikten med livet är att skapa en varelse och att fylla den med obegränsad njutning. Att skapa en varelse och att fylla den med obegränsad njutning. Det är hela avsikten, meningen, syftet, riktningen för allt som någonsin kan inträffa, kommer att inträffa bara av den anledningen. I den tanken, i den intentionen, i den tanken bakom hela skapelsen bestämdes alla regler för allt som skulle inträffa. Alla lagar som reglerar de andliga och fysiska världarna. Alla är rotade i denna enda tanke. Ingenting som händer i den här världen händer av någon annan anledning än för att skapa en varelse och föra den till obegränsad tillfredsställelse.

Vad är det då som håller en person utanför den andliga världen? Vad är en person? Vi behöver förstå hur vår upplevelse av denna verklighet, sättet vi upplever verkligheten på, orsakar en fördoldhet för oss.

Detta är en människa. En stängd låda med fem öppningar. Dessa fem öppningar är våra fem sinnen. Det som omger personen är en övre verklighet en fullständig verklighet, det andliga. Och från denna fullständiga verklighet når saker oss. Det som verkar vara en yttre verklighet bestående av någonting oformat, som närmar sig personen. Och genom de fem sinnena vi har, avgör vi vad det är. Med andra ord, vad består verkligheten av enligt mina sinnen. Detta andliga objekt närmar sig boxen. Men här händer någonting märkligt. Det kommer inte in i boxen. Boxen är ett slutet system. Istället för att komma in träffar det en barriär, en omformare, t.ex. en trumhinna, en näthinna eller en nerv på hudens yta eller en smaklök. Istället för att uppfatta saken som är på utsidan blir föremålet förminskat och passeras genom ett program. Den här saken.

När det passerar genom det här programmet tolkas det som någonting som vi kan förstå enligt principerna i programmet. Så snart det passerat genom detta, lämnar det vår box, eller maskinen, och vad det producerar är vår verklighet. Hur känslig sensorn är spelar ingen roll. Låt oss säga att det är ditt öga. Det kan vara Hubbleteleskopet eller du kan vara närsynt och oförmögen att se föremålet precis framför dig. Graden av känslighet betyder ingenting. Det som betyder någonting är programmeringen vad som händer i detta subjektiva system, i maskinen. Oavsett vad som kommer in här, så är det vad programmet säger att det är. Inte vad detta är, utan en förminskning som kan förstås av programmet. Vad är då detta program som begränsar detta? Detta är den objektiva verkligheten och detta är den begränsade del av den som vi kan uppleva. Detta program kallas "egoism". Det är självomsorg. "Vad ger det mig?" "Hur kommer detta att påverka mig"?

Som ett resultat av detta är personen instängd i en subjektiv uppfattning av alla dessa saker har bara en relation till det som känns inuti boxen. Programmet har aldrig en upplevelse av vad som verkligen finns utanför boxen. Vi har ett problem för att vart och ett av våra fem sinnen fungerar efter exakt samma program. Inte ett enda av dem kan säga något om vad som finns utanför det programmet. För att veta vad som omger oss, vad den större verkligheten är behöver vi utveckla ett till sinne det kabbalisterna kallar "ett sjätte sinne".

Inte ett sjätte sinne som hos spådamen utan ett sinne som faktiskt kan ta kontakt med det som finns utanför och inte är begränsat av den sortens program. För att kunna göra det måste man behöva göra det. Det är inte möjligt att bygga något utanför boxen så länge som vi är nöjda med "vad ger det mig"?

Men skapelsetanken har inbyggda lagar som för en person till fullständig uppfyllelse. Det finns en motiverande kraft som gör det möjligt för oss att komma till den punkt där vi behöver komma ut ur boxen. Om vi förstår både vad vi är, vilket är viljan att ta emot "vad ger detta mig"? Att vi är byggda som egoister, men det är okej för det är faktiskt vad vi behöver för att nå denna uppfyllelse. Det är ingenting fel med det. Vi behöver bara lära oss hur man använder den hur man tyglar den och den utvecklingskraft skapelsetanken gett oss. Vad är det som flyttar saker här i världen? Vad får saker att hända? Ingen gör något i den här världen oavsett om det är en inre sak eller om det är en andlig sak som finns bortanför denna värld. Allt som sker, händer bara som ett resultat av... Låt oss se på det. Du sitter där. Du rör dig kanske i din stol. Dina ögon kanske rör sig också, kanske tog du något att dricka. Varje rörelse du är involverad i sker bara som ett resultat av en beräkning. Att du känner dig obekväm där du är att ett behov har uppstått i dig och du har flyttat dig till en ny ställning eller situation som du tror är mer tillfredsställande än den du var i förut. Denna brist och dess uppfyllande av tillfredsställelse samt en begärets kraft är vad som motiverar allt i verkligheten. Och detta kommer slutligen att ta en person ur den kroppsliga världen från vår perception av den fysiska världen begränsningarna vi upplever och lidandet som följer med den.

Rätt använd kommer den att föra en bortom barriären och in i den andliga världen. Så här. Alla känner vi begär, och att de förändras men vi uppmärksammar egentligen inte detta system som placerats i oss av naturen tillräckligt väl för att vi ska förstå vad det gör för oss. Alla förstår vi det, vår första uppfattning av vad njutning är är bara överlevnadsnöjen. Den första kategorin är att vi ser njutning i och behöver sex, mat och skydd. Alla våra försök, vårt arbete, det vi upplever runt om oss hela målet med våra liv har att göra med att hitta och att skaffa detta. Detta begär har vi gemensamt med djuren. Det kräver inte andra människor, vi behöver det för att överleva.

När vi har uppfyllt detta inser vi att livet handlar om mycket mer än det att vi inte tillfredsställas av det och en andra kategori begär uppstår. Det är ett begär efter rikedom. Rikedom är ackumuleringen av den första kategorin så att jag inte behöver oroa mig, istället kontrollerar jag den. När vi väl fyllt detta begär efter rikedom kommer vi till känslan av att "är detta allt?" Någonting annat växer i oss.

Lägg märke till att det inte bara är ett annat begär som växer utan att det är ett större som omfattar det föregående. Med andra ord, här vi har ett litet begär och en liten fyllning. Här vi har ett som har vuxit och kräver större fyllning. Och denna är inkorporerad i denna. Om jag inte kan bli uppfylld av välstånd uppstår ett nytt begär i mig och det är ett begär efter makt. Detta händer inte bara för individer i deras liv utan det har hänt för mänskligheten som helhet genom historien. Hela den historiska utvecklingen har varit utvecklingen av dessa begär. Makt är möjligheten att kontrollera både detta och detta. Alla system som ger mig den största ansamlingen av detta. Det är politisk makt, envälde, det är kontroll på mitt arbete.

När jag har det känner jag mig inte längre tillfredsställd av det. Jag blir tom. Jag känner en brist och ett fjärde begär placeras inom mig. Ett större begär efter något som innefattar allt detta. Kunskap. Kunskap är på ett sätt barriären för vad vi definierar som den fysiska världen. Dessa begär, ett, två, tre och fyra har alla att göra med vad vi upplever som njutning. Dvs. vad vi fylls med, vad vi vill ha, vad som tillfredsställer oss. Kunskap är vetenskap. Det är religion, det är konst, det är höjdpunkten av vad vi anser vara möjligt för mänskligheten att uppnå. Ändå upptäcker alla som seriöst ägnar sig åt detta väldiga begär och försöker att fylla det att det till slut också är tomt. Att vetenskapen inte har några svar på saker och tings verkliga orsaker. Därför att där inte finns några svar på meningen. Där finns bara mekaniska svar som bara har att göra med dessa begär.

Religionen kan, trots att den ger oss tro, inte ge oss tillgång till vad vi verkligen vill ha, en direkt kunskap. När en person blir tom efter att ha fått detta uppfyllt, händer något mycket speciellt. Ett nytt begär uppstår. Men detta begär är inte ett begär från denna världen. Det är ett begär placerat i vårt hjärta som är summan av alla de begär vi har. Både för denna världen och för vad som är bortom den. Ett begär placeras i oss från en helt annan utvecklingsnivå. Från en större verklighet. Det som uppstår är en "punkt i hjärtat". Det är vad kabbalisterna kallar det.

Denna punkt är en del av den större verkligheten. Den har en aspekt av andlighet som, om detta begär blir tillfredsställt till skillnad från dessa ständigt växer, tills det fyller hela vår upplevelse, hela vår existens och kan föra oss in i den andliga världen. Så vad är en övre verklighet? Kabbalisterna, som har nått insikt i totaliteten av verkligheten, berättar att den består av en särskild kvalitet. De berättar att vi skapades i en exakt motsatt fas till den kvalitet som finns i de övre världarna, därför kan vi inte uppleva vad som finns där. Det verkar som om det inte finns någonting där alls. Vi vet från teckningen, att vad vi består av, vad människan personen, skapelsen består av, är egoism. Det finns inne i boxen. Det som är inne i boxen kallas "viljan att ta emot". Denna vilja att ta emot får oss att uppleva en begränsad existens. Får oss att uppleva lidande isolering och allt det vi upplever som svårt i livet. Det som finns utanför denna box i det icke-subjektiva tillståndet av egoism är en objektiv verklighet, som kabbalisterna kallar "viljan att ge".

Viljan att ge är ovillkorlig altruism. Med andra ord, upplevelsen här ute är obegränsat liv, obegränsad tillfredsställelse och njutning. Ändå kan vi kan inte känna detta för vi har inget sätt att komma dit på. Eller har vi det? Det finns en kvalitet i den andliga världen som även skiljer sig i sin kvalitet från den fysiska världen. I den fysiska världen är rörelse, det som tar en från en plats till en annan renodlat mekanisk. Det innebär att jag kan ta två föremål som är fullständigt olika till formen, även till sitt syfte och jag kan mekaniskt föra dem tätt tillsammans och säga "vi har närhet här!" Men i den andliga världen kan saker bara anses vara nära enligt helt andra kriterier, för det finns ingen tid och det finns inget rum. Det finns ingenting mekaniskt där. Kabbalisterna berättar för oss att den andliga världen enbart består av känslotillstånd. Av inflytandesfärer som påverkar det som har att göra med vissa attribut inre kvaliteter, och att all rörelse i det andliga består av likhet eller olikhet mellan två känslotillstånd eller kvaliteter. Med andra ord kan vi se detta i vänskap.

Om min vän tycker mycket om komedier och jag inte bryr mig om komedier... Jag är bara en allvarlig person, då är det inte särskilt sannolikt att vi kommer att vara nära vänner. Om jag hatar komedi, då anses vi vara avlägsna från varandra. Men om jag älskar komedier och samma komiker och filmer som de gör då, med avseende på kärleken till komedier, är min vän och jag nära varandra i den känslan. Med andra ord, i det andliga, om två attribut, två känslor, är lika, kan man säga att de är nära. Om de är olika är de avlägsna. Men, och detta är det vackraste och mest dyrbara för oss, det som faktiskt kan flytta oss från det fysiska in i det andliga. Och det är att om de har exakt samma kvalitet, mening, syfte och intention då är de samma sak, de är förbundna. Sammanlänkade. Och det är denna lag som kallas "formlikhetslagen" som kan få oss ur vårt egoistiska tillstånd av separation så att vi kan bygga ett extra sinne som kan känna det som finns utanför.

Vad vi behöver göra är att inom oss bygga en liknande frekvens, en liknande kvalitet, ett extra sinne som har en kvalitet av detta skänkande inom sig. Fast vi ännu inte är kapabla att uppleva det i dess enkelhet berättar kabbalisterna för oss att det bara finns två saker i verkligheten. Det finns bara Skaparen och den skapade. Allt vi upplever är Skaparens kvalitet och skapelsens kvaliteter. Skaparen är den övre världen och skapelsen är den lägre världen. Skaparens kvalitet är viljan att skänka. Den skapades kvalitet är viljan att ta emot. Detta är allt som finns. Och att komma ut ur boxen innebär att vad vi behöver göra är att röra oss i det andliga rummet.

Att röra sig i det andliga rummet innebär att förändra denna kvalitet, viljan att ta emot, den skapades kvalitet, till att bli mer och mer lik Skaparens kvalitet. Hela verkligheten har dolts för oss med ett nedstigande genom dessa världar. Dessa världar består bara av förhållanden av viljan att ta emot i relation till viljan att skänka. Stegen vi steg ned på in i denna världen, kan vi klättra upp på genom att helt enkelt ändra vår inre kvalitet av att ta emot, egoismen, begären att ta emot för mig själv till att i större och större grad vilja skänka istället för att ta emot. Vart och ett av dessa tillstånd, steg på stegen, är en ökande proportion av viljan att skänka i relation till viljan att ta emot.

Genom denna ökande likhet genom att kunna känna vad skänkandets kvalitet verkligen är vad det betyder att älska och stödja allt som finns och att bygga den likheten i mig själv, det är vad kabbala handlar om. Det är en metod för att kunna känna skänkande och att skapa en inre likhet med denna kvalitet.

Vi kommer fortsätta att undersöka detta när vi tittar på nycklarna till den dolda visdomen. På återseende.