Beskrivning

Vad är det för kraft som driver evolutionen? Vart och till vad utvecklas vi? Hur kommer det sig att ju mer vi utvecklas, desto mer lider vi? Och hur kan vi få till en enastående förändring till det bättre just nu? Tony Kosinec presenterar kabbalans lösning.

Transkription

• Fet och med indrag: Baal HaSulams originaltext
• Vanlig: Tony Kosinecs kommentarer
• gemen kursiv: betonade ord
• Kapitaliserad Kursiv: transliteration från hebreiska

Hej igen och välkomna till En introduktion i kabbala. Jag heter Tony Kosinec. Vi lärde oss tidigare om planen för verkligheten. Skapelsetanken. Skaparens handling, den övre världens kvalitet, vad det andliga är. Denna skapelsetanke, som är att skapa en varelse och att fylla denna varelse med obegränsad njutning är den enda anledningen till att någonting någonsin sker. Allt visar sig i våra liv som ett resultat av detta. Det kommer från det och är på väg mot att uppfylla det oberoende av om vi kan uppfatta den kvaliteten eller inte. Detta är problemet vi har. Den djupaste frågan vi har om våra liv och vår oförmåga att känna var vi är och vart vi är på väg kommer från det faktum att vi måste fråga om Skaparen är helt god och bara gör gott, varför är det då så att vi ser ondska? Varför finns det dåliga händelser?

För att undersöka denna fråga sade kabbalisterna hur vi bör undersöka utan att bli förvirrade. Baal haSulam berättar att det finns en regel i kabbala. Den lyder "det som det inte kan nås insikt i kan inte namnges". Vad betyder det? Målet vi vill nå är en direkt förnimmelse av Skaparen. Inte en idé, inte någon sorts intellektualisering för det finns inget riktigt svar i en intellektualisering. Man kan inte känna sig säker på en idé. Man måste kunna känna det inom sig på samma sätt som man känner var ens fötter står eller när man ser på något framför sig. Det måste vara påtagligt. Bara där sker en riktig förändring i perceptionen. Inte i idéer eller abstraktioner.

Människan kan inte riktigt förstå händelserna i sitt liv. För människan avfärdar hälften av hela verkligheten. Hälften av allt som sker anses vara dåligt och det avfärdas. Det beror på en inre programmering vi har, som är viljan att ta emot. Den viljan att ta emot fungerar som ett styrsystem, dvs. vi är helt kontrollerade av det. Allt det gör är antingen att attrahera oss till någonting som vi tycker är njutbart, och det anser vi vara gott. Eller så undflyr vi sådant som inte ger oss njutning, som ger oss tomhet. Vi flyr från det, vi letar konstant enbart efter det som anses gott. Så vår uppfattning om vad syftet är med båda dessa sorters händelser är felaktig, för vi har aldrig uppmärksamheten på helheten av bilden. Den ligger alltid bara på en liten del av bilden. För vi ser på det från samma nivå som problemet ligger på. Detta är ett enormt problem för oss. För all perception kommer, som vi kan se i naturen, enbart som ett resultat av kontrast. Vi vet bara vad kyla är genom dess motsats, hetta. Vi vet bara vad upp är när vi relaterar det till ner. Om vi bara ser till hetta, om det inte fanns någonting motsatt det, om det inte hade haft en motsatt kvalitet hade det varit en essens, vi hade inte kunnat känna någonting i det alls. Om inte rörelse fanns, inget sätt att mäta, vad skulle vi då veta om hetta? Det skulle inte finnas någonting där. Det skulle helt enkelt inte förnimmas.

Denna jämförelse mellan det vi anser vara gott och varför vi gör det med det vi anser vara ont och varför vi anser att det är ont det är detta som måste mätas. Vi behöver ha någonting som inte är en glidande skala. Det kanske inte verkar så för oss för vi är bländade av oförmågan att se verkligheten i sin helhet men all vår utvärdering av gott och ont inifrån viljan att ta emot är helt subjektiv. Det är en fullständigt glidande skala. Vi kan säga att vissa händelser vi ser anses vara onda. Men om man verkligen ser djupt på dem, vilka ens sanna reaktioner är och detta är vad som menas med att det bara är det som det kan nås insikt i som kan namnges. Man måste se till den faktiska upplevelsen.

Ta till exempel tsunamikatastrofen. 400 000 människor dog i den katastrofen. Alla skulle om du frågade dem säga att det var hemskt. Att så många dog var hemskt, andras lidande var hemskt. Denna nästan bibliska förstörelse är nästan ofattbar. Ond. Men vad händer om du är ägaren till ett av de företag som får återuppbygga semesteranläggningarna på de ställena? Det är det bästa som hänt dig på 5 år. Så vad upplevde du egentligen? Kan du säga enligt din idé att "jag borde känna så här om det" "eftersom idén om vad som är gott är detta och idén om ont är detta"? Nej. Man måste gå efter vad man faktiskt känner. Om man mäter någonting annat mäter man någonting som inte finns.

Ibland ser man att det vi till en början skulle ta som en dålig upplevelse kan förstås som en god upplevelse när vi ser på nivåerna av liv under oss. Ta till exempel en skogsbrand. Vi ser en väldigt stor skada. Vi kan titta på den situationen och säga "nå, det var dåligt för träden" men sett i ett större perspektiv ser vi ett syfte med det. "Det kommer växa tätare, skogen kanske blir mer varierad". "Saker som förhindrade dess tillväxt har nu förändrats." Den enda anledningen till att vi kan se en katastrof som någonting gott är om vi ser på det som en process. Vi ser utvecklingens större båge. På nivåerna av liv under oss. Under oss finns den stilla, materiella nivån, den växliga och den levande. Och så finns den mänskliga nivån som vi lever på. Tyvärr är denna nivå bara ett komplext djur.

För att kunna se vad som händer med oss och programmeringen och den instinktiva nivån i ett större perspektiv av vad som händer i våra liv, inte att bara se ett enda tvärsnitt, där vi inte förstår planen eller vektorn, sättet på vilket saker och ting rör sig mot målet. När vi bara ser detta på den mänskliga nivån kan vi inte förstå, vi kan inte rycka oss i vårt eget hår till en högre nivå. Vi måste kunna känna på en högre nivå som kabbalisterna kallar "den talande". Människans talande nivå är var man börjar bli del av det övre systemet och ser hela det styrsystem som Skaparen sörjer för. Den kraft som flyttar oss med hjälp av två spetsar genom viljan att ta emot som drar oss till något gott och från något ont. Om vi kan se det från denna nivå uppifrån slutar vi att se händelserna i våra liv som isolerade bitar och att försöka namnge dem på en plats i tid och rum där vi inte har någon perception av orsakerna till någonting.

Vad kan vi göra för att nå detta högre tillstånd? Hur gör vi för att se ur denna högre synvinkel? Vi kan inte göra det själva. Vi kan bara göra det med det som redan är där. Vi måste kunna känna vad som finns där och sedan kan vi bli som det. Kom ihåg att evolutionskraften bara är utvecklingen av begär. Detta system av övre Ljus har arrangerat att vi förs vidare genom dessa begär tills vi kom att begära precis rätt sak. Men på grund av att vi går igenom utvecklingen på ett omedvetet sät,t dvs. inte av fri vilja förs vi in i detta, och inte av fri vilja går vi vidare i detta. Tills vi kommer till den punkt där uppvaknandet sker i en.

Uppvaknandet är arrangerat genom dessa händelser som vi kallar goda och onda. Våra begär fortsätter att utvecklas och förändras så att vår fråga blir större. Varje vad vi uppfattar som motgång får oss att ställa frågan på en djupare nivå. Vad är lidandets egentliga orsak? Varför lider jag och hur kan jag sluta lida? Denna utvecklingskraft förflyttar oss när vi är omedvetna tills vi inte nöjer oss med någonting mindre än svaret på denna fråga. För svaret på frågan kan bara komma från den högre nivå som styr systemet. Som får oss att känna att det finns goda och onda händelser. Nu när detta medvetna, påtagliga behov har uppträtt i ens förnimmelse som inget annat begär kan ersätta, bara svaret på denna fråga, det medvetna och påtagliga behovet, nu har svaret någonstans att ta vägen. Man kan ta emot det. Men för att veta varför vi lider måste vi veta vad som är bra och dåligt. Vi vet att vi inte kan känna eller mäta det mot en glidande skala. Det kan inte göras inifrån viljan att ta emot. Det måste ske mot bakgrund av någonting som inte förändras. Detta vet vi är Skaparens kvalitet. Som alltid enbart ger, det är alltid ovillkorligt skänkande. Den skapades kvalitet är viljan att ta emot enbart för sin egen skull.

Det är mätningen av kontrasten mellan dessa två kvaliteter som börjar ge oss en uppfattning om var vi är. För det enda som finns att kännas är Skaparen. Frågan är hur jag känner det? Vad känner jag det som? Vi lever i ett hav av Ljus. Dvs. vi mottar alltid njutning. In i vårt kärl, vårt kli. Detta är vår vilja att ta emot. Det övre Ljuset fyller oss konstant med njutning, dvs. med en känsla av Ljuset själv. Det är alltid Skaparen, men det beror på vad vi säger att det är. Det beror på klädnaden, vad vi kallar det som sker. Alla händelser i våra liv skickas till oss på ett sätt som vi känner direkt, som direkt Ljus. Men om vi känner dem på det viset betyder det att vi känner dem genom viljan att ta emot och vi vet inte varför de ges. Vad vi önskar göra är att känna tanken inuti det. Dvs. vad är det här för kvalitet? Vad är den kvalitet av skänkande som är Skaparens intention bakom givandet till oss, i denna händelse? Hur är detta kopplat till utvecklingskraften som för oss till uppfyllelse? Om vi kan förstå och få en känsla av detta då förstår vi händelsen samtidigt som vi stiger till den nivån.

Allt vi önskar göra i livets händelser är att rättfärdiga Skaparen. Det är det som en rättfärdig människa, en "tzadik" är. Det är en som oberoende av livets händelser känner tanken bakom givandet av händelsen. Den välvilliga kraften i Skaparens styre. Bara skillnaden mellan vad vi känner i vårt kli och vad Skaparens tanke är, dvs. vad vår tanke är jämfört med vad Skaparens tanke är, detta är lidandets källa. Denna kontrast mellan min natur, min intention i mottagandet av Ljuset och Skaparens intention i skänkandet av Ljuset, denna diskrepans får mig att känna obehag, lidande osv. Denna kvalitet av skänkande, Ljusets kvalitet av givande är universums generella lag och allt i universum följer från det. Alla lagar, både inre och yttre naturlagar, alla följer de från den.

Allt liv måste finna en balans en homeostas mellan det utanför och det innanför. Till den grad vi inte följer denna lag, dvs. blir som den, lider vår värld och alla aspekter av den. Inte bara människan, även omgivningen. Han värld, hans land, hans familj, hela verkligheten. Ett av sätten att attrahera det övre Ljuset på som gör det möjligt för oss att stiga till en nivå där vi kan börja förstå och känna Skaparen är genom studiet av kabbalistiska texter.

Den enda anledningen till att studera en kabbalistisk text är att attrahera Ljuset som reformerar, inte för intellektuell kunskap utan för den förvandling som sker inombords. När vi börjar läsa denna text, ta med din fråga, det du mest behöver veta, kom ihåg den och för med den till läsningen. Vad du förstår intellektuellt spelar ingen roll. Det enda som spelar roll är vad du behöver och vad du känner. Denna artikel heter "Det finns ingen annan än Han". Den talades av Baal haSulam och den nedtecknades av hans son Rabash. "Det står skriver att 'det inte finns någon annan än Han vilket betyder att ingen kraft i världen kan göra någonting mot Honom. Och vad människan ser, nämligen att det finns saker i världen som förnekar hushållet Ovan, är för att det är Hans vilja."

Det finns med andra ord en mening med att vi ser ett system som vi känner att det finns goda och onda händelser i. Vi känner att det finns en kraft som är motsatt vårt goda. Att det finns någonting som hindrar oss från att må bra. Anledningen till att det är så är att den övre kraften vill att det ska ske. Det finns ett syfte. Det är dess vilja. För det finns ingen annan kraft som kan få detta att ske. "En korrektion anses vara 'det vänstra avfärdar och det högra drar till sig' vilket betyder att det som det vänstra stöter bort anses vara korrektion. Detta betyder att det finns saker i världen vars mål från början är att avleda en person från den rätta vägen vilka stöter bort honom från Helighet."

Han säger här att denna erfarenhet av att inte kunna känna Skaparen direkt, av denna känsla av kraften som stöter bort oss, att det kallas korrektion. Detta är en kraft med vilken någonting sker som låter oss förvandlas. Det är en del av detta styrsystem. "Det kallas att det vänstra stöter bort och det högra drar till sig." Till Skaparen. Vi talar här om en person som vill känna Skaparen, inte bara livets normala händelser även om de är strukturerade lika, för alla naturnivåer följer samma princip. "Detta betyder att det finns saker i världen vars mål från början är att avleda en person från den rätta vägen vilka stöter bort honom från Helighet". När en person vill känna en förnimmelse av Skaparen, att känna de lagar som styr ens liv, att smaka på Helighet, vilket är "kedusha", vilket betyder att vara separerad, att vara en del. Kvaliteten av "kedusha" är kvaliteten av viljan att skänka. Den är helt avskild från den här världen. Den är helt och hållet ovanför den. Så det finns saker i systemet som med mening får en att inte känna helighet.

"Och nyttan med dessa avfärdanden är att en person genom dem får ett behov och ett fullständigt begär efter Guds hjälp." Detta avfärdande, när det väl finns ett begär, en intention att känna Skaparen detta avfärdande gör vad vi har sett i hela naturens system. Det skapar ett behov. Det innebär att ett specifikt begär byggs. Inte efter ditt och datt, bilar, rikedom, mat, sex kunskap, makt. Nej. Det bygger ett särskilt behov. "Nyttan med dessa avfärdanden är att en person genom dem får "ett behov och ett fullständigt begär efter Guds hjälp." Begäret som byggs är begäret direkt efter Gud. Direkt till Gud. "Yashar k'El". Begäret direkt efter det som finns ovan.

"Eftersom han ser att han annars är förlorad". Med andra ord behöver han en förbindelse med den högre kraft som styr allt. "Det är inte enbart så, att han inte kommer framåt i sitt arbete utan han ser att det går bakåt". Ju mer man behöver detta, desto mer exponerar Ljuset skillnaden. Mellan hans inre tillstånd, och Ljusets tillstånd. Detta kallas "uppenbarelsen av ondska". Vad behöver vi det för? Vi behöver det för att mäta. Det är genom kontrasten vi vet någonting. Vi mäter omfattningen av kärlek, fullständigheten i skapelsetanken mot barriären i vilken vi börjar känna vår egen natur. Inte bara den övre världens och Skaparens natur avslöjas på detta sätt, även vår egen natur avslöjas.

Ju större begäret att ta emot växer sig just med detta begär efter att nå kontakt direkt med Skaparen, desto större mängd av förnimmelsen av Skaparen kan fylla det. "Det är inte enbart så, att han inte kommer framåt i sitt arbete utan han ser att det går bakåt". Han ser skillnaden mellan sig själv och Skaparen. "…och han saknar styrkan att följa Tora och Mitzvot även om inte för Hennes namn." Man känner att det inte bara är så att man inte direkt kan känna Skaparen, utan man kan inte ens lura sig att man gör det av någon anledning att nå Skaparen. Man känner den största graden av skillnad.

Detta är en välsignelse, för det är genom expansionen av viljan att ta emot, som är en korrektion, som vi faktiskt kommer framåt. "Enbart genom att genuint övervinna alla hinder över förnuftet kan han följa Tora och Mitzvot". Dvs. inte genom sin styrka eller sin kunskap eller någon form av idéer eller teorier, utan bara genom det påtagliga mottagandet av Ljuset som måste vara ovan förnuftet. Förbindelsen är ovan viljan att ta emot och alla de tankar som är kopplade till hur vi ska få det vi vill ha. Denna kraft, som vi upplever som goda och dåliga händelser är Skaparens vänstra och högra hand som styr oss genom med- och motgångar. Genom våra livs normala händelser, som rätt förstådda när vi väl har detta begär att komma direkt till Gud oberoende av vad som sker i våra liv, med detta begär växer detta behov tills det omfattar eller sväljer hela den imaginära världen och för oss till en fullständig kontakt med verkligheten.

Detta är bara en försmak av dessa artiklars skönhet. Vi kommer att fortsätta vår upptäckt av vad som finns i dessa artiklar och i kabbala. På återseende.