Beskrivning

Tony Kosinec introducerar fyrfasmallen som är som en grund till vårt “jag” och till allt som vi upplever i vår omvärld.

Transkription

• Fet och med indrag: Baal HaSulams originaltext
• Vanlig: Tony Kosinecs kommentarer
• gemen kursiv: betonade ord
• Kapitaliserad Kursiv: transliteration från hebreiska

Hej igen och välkomna till En introduktion i kabbala. Jag heter Tony Kosinec. Låt oss börja med att läsa ett citat av Baal HaSulam från "Introduktionen till studiet av de tio sefirot".

"Därför måste vi fråga: Varför måste alla studera den kabbalistiska visdomen? Det finns verkligen någonting stort i den, värt att publicera. De som studerar kabbala har ett ovärderligt hjälpmedel. Även om de inte förstår det de lär sig, väcker de genom längtan att förstå Ljuset som omger deras själar... Tills man nått perfektion, anses dessa Ljus vara 'omgivande Ljus'. Det betyder att de väntar på att man ska rena sina mottagandekärl. Först då kommer dessa ljus att bekläda de kapabla kärlen. Även om man inte har kärlen, när man ägnar sig åt denna visdom, nämner namnen som är relaterade till ens själ, skiner de omedelbart på en. Men de skiner utan att bekläda själens inre, då kapabla kärl saknas för det. Trots det skänker Ljuset när man gång på gång drar till sig nåd från ovan ett överflöd av helighet och renhet, som för en mycket närmare perfektion."

Vi kommer här att titta på de fyra faser genom vilka skapelsen skapats. Det här är makromallen för allt som existerar i skapelsen. Sättet på vilket skapelsen blev till, och den skapade skapades. Och allt som härstammar därifrån har i varje aspekt detta som mall. Kabbalisterna berättar följande för oss. Först måste vi veta att Toran har hemligheter. Men vi kommer inte att tala om dessa hemligheter, vi kan inte förmedla dem. Ingen kabbalistisk bok handlar om Torans hemligheter. Bara om Torans smaker. Hemligheterna kallas "Hans essens", eller Atzmuto. Det är förbjudet att tala om dem. "Förbjudet" betyder att det är omöjligt. Det finns inga ord för det, vi har inga kelim för det. Det kan bara kännas genom insikt.

Vi börjar här. Vi börjar med Skaparen. Kabbalisterna säger att Skaparens tanke... De som har insikt i detta säger att allt började med en intention. Den är att skapa en skapelse och att ge skapelsen njutning. Det är detta som kallas Bechina Shoresh. Detta är hela verklighetens rot. Då denna vilja att skapa en skapelse och att ge den njutning är den ursprungliga drivkraften till skapelsen, uppstod omedelbart en vilja att ta emot denna njutning. Denna tanke är vad vi nu kallar "Ljus". Och detta är en "vilja att ta emot". Detta är vårt kärl. Det är den ursprungliga skapelsen. I denna fas fyller allt Ljus i skapelsen ett kärl som kan hålla allt Ljus. Men detta kärl annulleras nästan mot Ljuset, det blir en del av det... De kom till samtidigt, och de är fullkomligt beroende av varandra. Det är en givande kraft, en önskan att ge, som pressar sig in i ett mottagande och skapar ett motsatt begär. Begäret att ta emot. De är sammanlåsta. Båda tillhör samma idé. Men de är motsatta.

Detta kallas den andra urskiljningen, som är Bechina Aleph. Aleph är den första bokstaven i det hebreiska alfabetet, med värdet 1. Detta är den första urskiljningen. Det som händer när Ljuset kommer in i detta första kli, viljan att ta emot, är att den känner njutningen. Men Ljuset meddelar även någonting om sin egen natur. Någonting händer efter att ha känt det. När detta Ljus kommer hela vägen ner och fyller viljan att ta emot totalt börjar kärlet känna någonting om Ljusets natur. Eftersom detta bara är en vilja att ta emot rör den sig baserat på sitt program. Den märker att det finns en givare. Den första urskiljningen är att det finns en givare. Detta är den första sak som inte är Skaparen. Den har en känsla av att det finns ett givande läge och ett mottagande läge. Att den står i relation till någonting.

Låt oss se på denna första och denna andra del i termer av sefirot. Detta första omdöme kallas "Keter" (Krona). Och detta andra omdöme kallas "Chochma". Chochma betyder visdom. Det Ljus som den skapade i sin första fas känner här är en njutning som är en reaktion på Skaparens kvaliteter. Det Ljus som kommer in i den kallas "Visdomens Ljus". "Ohr Chochma". Varje gång du hör ordet "visdom" i kabbalistiska texter talas det om denna kvalitet i den här fasen. Här händer något. Som en följd av att känna givaren känner den njutningen i begäret att ge. Den vill ha detta, för den är en vilja att ta emot. I detta begär uppstår då en ny urskiljning. För att uppnå detta, för den kände denna brist inom sig. Först fylldes den helt, sen kändes en brist på kvaliteten den kände i Ljuset. För att uppnå detta inser den att den inte vill ta emot. Vad den vill ha är njutningen av att ge. Så den tar ett steg för att kunna känna njutningen av att ge. Men den är bara skapt för att ta emot så allt den kan göra är att inte ta emot. Den avvisar Ljuset. Denna fas kallas Bechina Bet.

Bet är den andra bokstaven i det hebreiska alfabetet. Upplevelsen den har är att det är bättre att ge än att ta emot. Den är ett begär att ge. Nu händer någonting mycket intressant. Vi har två faser, där den första har blivit sin totala motsats. Den här är ett begär att ta emot. Och den här är ett begär att ge. Denna sefira kallar "Bina". Bina kommer från ordet "Hitbonenut", som betyder "att observera". Det den observerar och vad den urskiljer är att Skaparens kvalitet är att ge. Denna är alltså en kvalitet av att ge, denna sefira Bina. Denna Bechina Bet, denna andra fas. Här är fas 0, 1 och 2. I detta tillstånd av tomhet kommer ett annat urskiljande till kärlet. Jag vill att du ska lägga märke till att vad det talas om i varje Bechina inte handlar om Ljusets agerande. Ljuset agerar alltid likadant. Det använder alltid enbart denna primära lag. Viljan att skapa en skapelse och att uppfylla den. Det är allt Ljuset gör. Det vi talar om är bara förändringar inom kliet. Inom begäret, inom den skapade. Inne i Bechina Bet, i bristen på Ljus, görs urskiljningen att dess natur egentligen är att ta emot. Att den inte kan existera utan Visdomsljuset. Detta avfärdade Ljus kallas "Barmhärtighetsljus", "Ohr Chassidim". Den vet att den inte kan existera på det viset. Den måste ta emot, men den vill inte vara en mottagare. Den måste hitta ett sätt på vilket dess mottagande är ett sätt att skänka. Detta orsakar nästa urskiljning.

Detta är "Bechina Gimmel". Alfabetets tredje bokstav. Detta urskiljande medför en tvådelad fas. Denna fas inkorporerar dessa båda motsatser. Både mottagandet av Ohr Chochma och av Ohr CChassidim. Dessa båda motsatta begär ingår i denna mixade fas. Varför? Vad är det som sker här? Bechina Gimmel har funnit ett sätt att förvandla sitt mottagande till ett sätt att ge. Allt som finns i skapelsen är den skapade och Skaparen. Ljuset och kärlet. Det är allt. Även om den skapade upplever att den utför en givandeakt inom sig själv, är Skaparen den enda den skapade kan ge till. Bechina Gimmel bestämmer sig för att kopiera Skaparens handling. Den förstår att Skaparen vill att den ska fyllas med njutning. Att den måste ta emot denna njutning. Och att en del av skapelsetanken är att skapa en skapelse, och att ge till den.

Den enda sorts skapelse den kan skapa är någonting inom sig själv. Den beslutar att ta emot en del av Ljuset, låt säga 20%. Under förutsättning att den bara gör det för att uppfylla skapelsetanken som är Skaparens önskan. Att skapa en skapelse och fylla den med välbehag. Så den kommer att ta emot det, med intentionen att om den gör det uppfyller den denna tanke. Detta är det enda sätt på vilket mottagande kan vara givande. Men givande är en intention. Handlingen spelar ingen roll, det är en intention. Denna är alltså verkligen i formlikhet med denna till en viss grad. Dessa 80% av Ohr Chassidim, av det återvändande Ljuset... Det är fortfarande njutning, det är fortfarande Ljus som kommer in i den, men den lägger inte märke till det. Denna mixade fas kallas i sefirot för "Zeir Anpin". Den består egentligen av ett antal sefirot. Av Chesed, Gvura, Tiferet, Netzach, Hod och Yesod. Det är en mixad fas som möjliggör mottagande med syfte att skänka.

I denna simulation av skänkandeakten, som Bechina Gimmel utför föds en ny urskiljning. Hon känner här en annan av Ljusets kvaliteter på grund av sin handling. Och den kvaliteten är skapelsetanken själv. Hon inser att det inte bara handlar om att ge och att hon tar emot en viss del med syfte att uppfylla Skaparens önskan att ge till henne. Skapelsetanken är att fylla den skapade fullständigt med obegränsat välbehag. Hon förstår då att hon måste acceptera Ljuset för att uppfylla skapelsetanken. Hon måste acceptera hela Ljuset. Här kommer Ljuset in i och fyller hela kärlet. Detta är Bechina Dalet. Men denna är väldigt olik Bechina Alef. Även om den ser likadan ut har någonting väldigt annorlunda hänt här. Här i 1,2,3 och 4 var ingen av dessa handlingar självständig. Alla dessa handlingar utfördes av Skaparen. Ljusets kraft, reaktionen och begäret skapat i var och en av dessa var handlingar utförda av Skaparen. Här händer någonting helt nytt. Detta är ett självständigt begär att göra och vara exakt det som Skaparen placerat där. I intentionen att ta emot allt detta Ljus finns möjligheten till formlikhet med självaste skapelsetanken.

Vid denna punkt ändras allt för den skapade. En begränsning sker, en förändring i begärets natur tar plats. Istället för att ta emot direkt Ljus och att försöka åstadkomma detta själv känner hon här, på grund av sin sista urskiljning, Skaparens kaliber. Nu bryr hon sig inte längre om skapelsens görande del. Det direkta Ljuset. Det hon vill ha är Skaparens medvetande. Den tänkande delen av skapelsen. Hon vill nå formekvivalens med Skaparen. Vilket i själva verket var Skaparens intention från första början. Här är början till allt annat i skapelsen. Här är en självständig skapelse. Denna fjärde fas kallas i sefirot för "Malchut". Malchut kommer från ordet kung eller kungarike. Det betyder att allt här styrs av begär. I denna nya intention, att inte längre ta emot enbart för sin egen skull eftersom hon känner Skaparens kaliber, känner hon skam för sättet att ta emot. Detta kallas en begränsning. Den första "tzimtzum". Nu strävar hon efter tanken bakom skapelsen, inte skapelsens handlingar.

Här har vi denna Malchut. Skapelsens början. Detta kärl, denna fjärde Bechina, kallas "Olam Ein Sof". Det betyder "oändlig värld". Alla världar och själar breder ut sig härifrån. Varje del av skapelsen använder exakt den här formen. Denna process, denna makromall, är även namnet på Gud bestående av 4 bokstäver. Du har antagligen sett det. Det består av toppen av jod, jod, "key", vav, och det lägre hei. "HaVaJa". När du ser detta namn står det för hela denna serie av krafter. Alla namn och ord i kabbala är som formler i fysik. De talar om relationer mellan Ljuset och kärlet.

Här ser du att kabbalisterna har gett oss en karta uppifrån och ner. Hur vi blev till. Men det är inte bara det. Det beskriver även tillstånden man måste nå insikt i på vägen upp. Det ger oss syftet. Det ger oss roten och det ger oss platserna längs vägen. Det är vad den skapade gör när den gör begränsningen. Den börjar bygga ett system av världar så att den kan nå skapelsetanken. Men som ett självständigt begär och bli likvärdig med Skaparen. Detta är ett citat av Rav Laitman:

"Människan inkluderar allt inom sig. Om människan korrigerar sig, innebär det att hela skapelsen närmar sig Skaparen. Därför måste människan enbart korrigera sig själv. Människan som stiger tar med sig alla världar upp, därför sägs det att alla världar skapades för människan."

Välkommen tillbaka nästa vecka, när vi kommer att lära oss om det främsta verktyget för att nå insikt. Byggandet av en skärm, sensorn som möjliggör det för oss att känna Skaparens tanke och att nå formekvivalens med Honom. Vi ses.