Beskrivning

Dr Rav Michael Laitman överblickar kedjan av stora Kabbalister från Abraham till Yehuda Ashlag.

Transkription

Den kabbalistiska visdomen är den äldsta av alla visdomar. Den går tillbaka till Abraham patriarkens tid, på 1900-talet f.Kr, för 3800 år sedan. Abraham patriarken var en vanlig medlem i en beduinstam i Babylon som upptäckte Gudomlighetens existens, en verklighet utanför denna värld. Han skrev sedan en bok om det, Sefer Yetzira, Skapelseboken. Det är faktiskt den första boken om den kabbalistiska visdomen.

Det har funnits många fler kabbalister efter honom. Hans lärjungar, hans söner och barnbarn. Alla började de med kabbala. Tills visdomens andra avslöjande av Moses under uttåget ur Egypten. Moses var en stor kabbalist, och han skrev boken Tora för oss. I den uttryckte han sina egna uppenbarelser om den övre världen. Men på ett annat sätt. Medan Abraham skrev med namn, sefirot och partzufim uttryckte sig Moses med ett annat språk, språket av grenar. Eftersom allt i denna värld kommer från Ovan från en högre värld, som det står skrivet, "det finns inte ett grässtrå nedan som inte har en ängel över sig som slår det och säger till det att växa".

Därför finns det en fullständig korrelation mellan allt som finns i den övre världen och allt som finns i vår värld. I vår värld har vi till exempel ett språk och benämningar på allt vi stöter på. Vi kan sedan ta dessa namn och gå upp en nivå till en högre värld, och använda dessa namn för att beskriva allt som sker i den världen. Det gjorde Moses när han beskrev språket av grenar. Tack vare honom har vi nu boken Tora. Människor här i denna värld tror att den syftar på världsliga händelser historiska händelser, romanser, resor, och andra aktiviteter. Men de på ett högre plan, som Moses ville beskriva vet att Moses inte skrev om vår värld utan om vad som finns i den övre världen. Han beskrev den övre styrande försynen. Hushåll stiger och faller, deras inkarnationer och hela det övre systemet.

Därefter följde boken Zohar, Strålglans, som skulle bli den mest kända boken om den kabbalistiska visdomen. Även om ingen helt förstår den. Zohar är skriven på midrashs språk. Det är ett annat språk än det Abraham använde som skrev sin bok med sefirot och namn. Det är också ett annat språk än det Moses använde, som skrev med språket av grenar genom att använda ord från denna värld. Zohar är skriven som en fiktion. Den är bildlig, poetisk. Den verkar tala om denna värld, och den övre världen, men det är ett språk av legender, som kallas midrashs språk.

Efter Zohar kommer vi till avslöjandet under medeltiden, i Zefad av den heliga ARI, kabbalisten Isaac Luria. Han skrev själv ingenting, men det som kvarstår av hans läror har sparats i skrift av Rav Chaim Vital, hans lärjunge. Detta utgör början av modern kabbala.

Därefter kom chassidismens tid. Och utvecklingen av den kabbalistiska visdomen under 1600 och 1700-talen. Tills den utvecklades till vår samtida, Baal HaSulam. Kabbalisten Rabbi Yehuda Ashlag.

Baal HaSulam skrev kommentarerna till Zohar och till Aris skrifter, och uttryckte kabbala med ett modernt språk. Han skrev Talmud Eser HaSfirot, Studiet av de tio sefirot, som en vetenskaplig bok. Den skrev akademiskt och mycket exakt. Med ordlista, frågor och svar, en komplett lärobok lämplig för vår tid.