Beskrivning

Höjdpunkter från den internationella vetenskapliga konferensen "Visdom och Vetenskap i dialog: Det nya planetära medvetandet" i Düsseldorf 2006.

Transkription

ARI Films, Budapestklubben, i samarbete med stiftelsen World Cultural Heritage och Ashlagforskningsinstitutet presenterar: Düsseldorf, Mars 2006, Mot ett integrerat medvetande.

En gång om året hoppas vi ha ett sådant forum för djupgående diskussioner inom ett område som vi tror är av både vetenskapligt och praktiskt intresse. Mars 2006 träffades en grupp vetenskapsmän i Düsseldorf för att diskutera resultatet av sin forskning. Överraskande nog hade var och en av dem funnit att grundläggande principer för ett rättvist och hållbart samhälle förberetts för milennier sedan och att de beskrivits i antika läror. Vad vi upptäcker är att det nya medvetandet är gammalt och tidlöst. Och allteftersom utbytena fortsatte blev det allt tydligare för de deltagande att världens nuvarande tillstånd faktiskt hade förutsetts. Vi har en hjärna. Frågan är vad vi använder denna hjärna till? Om vi vore besökare från Mars som kom ner till Jorden och såg på nyheterna vet jag inte om vi skulle tro att vi har en tänkande mänsklighet. En tänkande mänsklighet.

Ärligt talat ser jag en värld där vi beter oss på ett väldigt dåligt sätt. Någonting är allvarligt fel! Detta är vår tid, och det står också skrivet i boken Zohar att människor vid den tiden kommer att titta tillbaka på de gamla visdomarna. Vad de gamla lärorna verkligen talar om och många av de gamla traditionerna talar om någonting hemskt som kommer ske de kallar det "armageddon", vilket betyder en fruktansvärd kamp. Om det kommer att få en separerande effekt eller om mänskligheten kommer att lyckas fokusera på mål och värden. Diskussionerna fokuserade på djupet på essentiella frågor. Vad är livets sanna mening? Varför har detta mål döljts för mänskligheten? Och vad är orsaken till den tomhet människor känner i världen idag? Vår substans är viljan att ta emot. Men problemet är att när vi vill tillfredsställa vårt vacuum, det tomma begäret, neutraliserar fyllnaden i sig begäret. Hela våra liv jagar vi njutning men vi kan aldrig fyllas. Vi kommer att förbli tomma. Vi måste inse att om man fastnar i egots lins som fragmenterar och objektifierar ens värld och bryter ner den informationen i paket kommer man att sluta med en bruten värld och ett brutet själv. Vetenskapsmännen kom nästan enhälligt fram till att för att bättre förstå vad som händer idag måste vi identifiera och utforska våra rötter. ...en väg inom människan för att komma till en dialog med nästa medvetandesteg.

Detta är en riktig dialog inuti en själv. Inte enbart vad som kommer att ske under de kommande dagarna eller närmsta tiden. Det finns en mycket fiffig teckning som visar Albert Einstein framför en svart tavla. Och han skriver och skriver. I bildtexten står det "och just här, sker ett mirakel". Och det är ofta så vi känner när vi upptäcker någonting. Voilà! Ah, nu förstod jag! Det kommer till oss utan att vi kan förklara fenomenet som förde det till oss. Klassiskt medvetande, ert medvetande, är ... om ni skulle fråga människor hur det produceras, säger de att hjärnan framkallar det, någonting som skapas. Nu har vi alla bevis på att det inte är begränsat till hjärnan och det framkallas antagligen inte ens av hjärnan. Vårt utökade medvetande återfinns inte i och är inte begränsat till vår hjärna för vårt medvetande är ickelokalt. Utan en kropp kan vi ändå ha medvetna upplevelser. Det är som om egots beräkning separerar tänkaren från objektet och denna separation är viktig, för den skär bort oss från enighet. Och om vi skärs bort från det integrerade rummet är det slut med oss. Och jag tror och hoppas att inom en nära framtid kommer modern vetenskap att inkludera forskning på subjektiva erfarenheter till exempel sådana som sker i vårt medvetande. Att vi kommer att acceptera fältbegrepp för att förstå hur vi är förbundna med varandra och med naturen, på denna utrotningshotade planet.

Det som framkom var den delade åsikten att hela mänskligheten funktionellt är som en kropp, en organism. Där varje människa är beroende av och förbunden med varje annan människa. Och att globaliseringen bara har tydliggjort det faktum att världen fungerar som en enda stor by. Kan ni göra det? Bara ta av jackan och ta reda på... Eller ja, av anständighetsskäl i vissa fall inte ta av allt men varifrån kommer det här? Franskt ull. Nepal. Italien. Man kan se att människor med god smak .. ursäkta Irland, Schweiz. Jag bär ett bälte, jag antar att någon gris gav sitt liv för mitt bälte. Men var levde den grisen? Jag har ingen aning. Vad jag försöker komma fram till här är att jag tror att det här med planetärt medvetande är någonting som sker hela tiden, det är här hela tiden. Vi är det. Det finns nu tillräckligt med bevis för att alla organismer även människor är omgivna av olika sorters fält och att dessa fält också kan mediera saker som sker mellan människor. Hela mänskligheten inkarnerar som en enda grundläggande organism på ett sätt som uttrycker en enda intentionalitet. Intentionaliteten av den enda varelse mänskligheten är i sin helhet. Med generationer som kommer och går likt hur kroppen gör sig av med hudceller och återföds och genererar nya hudceller på en minut- och timbasis. Det finns ett stort vetenskapligt material som tydligt visar att vi faktiskt fungerar som en helhet men ändå upplever vi inte vår existens på det viset. Tyvärr känner jag att vi inte är medvetna om till vilken grad världen finns i oss. På ett omedvetet sätt har det alltid varit så, vi är redan sammanbundna men saken är att bli medveten, att medvetet leva denna sammanbundenhet. Den större idén av att leva som en kropp kommer att vara den dominerande kraften i hur vi relaterar till samhället. Det är därför vi måste förenas och öka medvetenheten i hela världen. Jag måste tala för vikten av att väcka medvetandet som själva kärnan i vår överlevnad. Problemet är att fixa medvetandet. Vernadskys idé var mer att det genom mänsklig aktivitet intelligent aktivitet, bildas en ny geologisk strata. Och att vår materiella jord förvandlas av mänsklighetens intelligenta aktivitet och att detta var noosfären. Därmed får Vernadskys teori, som härstammar från början av 1900-talet en ny vikt idag. Han tänkte att vi omges av ett enhetligt rum en altruistisk miljö. Noosfären är universell kärlek. Och när vi stör den förstör vi därför hela världen.

Under hela kvällen har jag undrat över någonting hemskt mycket. Vad är rent förnuft utan kärlek och omtanke? Den kärlek vi talar om här är Skaparens kärlek. Den kärleken är inkluderad i informationsfältet. Det informationsfältet älskar varenda partikel på denna planet på samma sätt det är inte emotionellt, det bryr sig inte om dig eller dig det vill bara att varje partikel ska nå sin högsta utveckling. Och det är den högsta oemotionella kärleken för det älskar varenda partikel på samma sätt. Med det i åtanke kom de närvarande överens om att mänsklighetens nu viktigaste uppgift är att uppleva universell kärlek. Detta betyder att förena hela världen i att älska varandra genom att uppfylla varandra. Men om vi förbinder oss med en annan, och en annan, och en annan som jag ritade tidigare, går njutningen från en till en annan och en annan. Och i det tillståndet känner vi livet som evigt. Det är därför vi nu, när människan har kommit till en global kris inte har något annat val än att komma till en lösning. Om vi vill uppfylla oss själva, ens egoistiskt måste vi göra det genom att uppfylla andra. Vi börjar för första gången inse vår förenadhet som en objektiv bas. Nu har vi ett sätt att legitimera och förklara på, en ny världsbild. En bild av världen som i sig organisk, hel, förbunden. Vi kan alla göra våra saker, vi kan skriva böcker vi kan hålla tal och vad som helst. Det är dags att sammanföra allt. Vi har börjat sätta upp instrument för detta. Vi har sett World Wisdom Council, vi skapar Visdomskanalen som vi diskuterade igår kväll, och vi kommer att fortsätta sätta upp en TV kanal för detta ändamål. En radioshow, vi sätter upp ett internetbaserat universitet vi skapar instrument. Men de måste ha innehåll. Så för mig har det inte bara varit ett möte som nu avslutas. Det är ett möte som som nu börjar. Arbetet börjar nu. Tack alla att ni har deltagit. Och låt oss förbli tillsammans och arbeta tillsammans. Tack igen.