Vad kan detta [att en nedgång räknas som en uppgång om den sker för en uppgångs skull] liknas vid? Det är som en rik man som hade en ung son. En dag var mannen tvungen att åka iväg på en lång resa som varade många år. Den rike mannen var rädd att hans son skulle slösa bort sin förmögenhet på grund av dåligt omdöme, så han bytte sin förmögenhet mot ädelstenar, juveler och guld, och byggde en källare djupt ner i marken där han gämde allt guld, alla ädelstenar och alla juveler. Men han satte även sin son därinne.

Han kallade på sitt lojala tjänstefolk och beordrade dem att hindra sonen från att lämna källaren fram till han fylde 20. Varje dag skulle de ta ner all tänkbar mat och dryck till honom, men absolut ingen eld eller levande ljus. De skulle också kontrollera väggarna och täppa till varenda springa så att inget solljus kunde tränga igenom. För hans hälsas skull skulle de ta ut honom ur källaren under en timme varje dag och promenera med honom genom staden, men under nogrann uppsikt så att han inte skulle rymma. På hans tjugonde födelsedag skulle de ge honom ljus, öppna ett fönster åt honom och släppa ut honom.

Naturligtvis var sonens lidande outhärdligt, speciellt när han gick ut och såg alla andra pojkar som muntert åt och drack på gatan, utan några vakter eller bestämda tider, medan han satt inspärrad och hade få stunder med ljus. Och om han försökte fly skulle han bli slagen skoningslöst.

Men han blev som mest upprörd när han hörde att det var hans egen far som förorsakat honom detta lidande, för det var hans fars tjänstefolk som utförde faderns befallningar. Naturligtvis ansåg han att hans far var den grymaste av allt grymt som någonsin levt, för vem har hört talas om någonting liknande?

På hans tjugonde födelsedag halade tjänstefolket ner ett ljus till honom, som hans far hade beordrat. Pojken tog ljuset och började se sig omkring. Och hör och häpna, vad fick han se? Säckar fyllda med guld och alla möjliga kungliga härligheter.

Först då förstod han att hans far var verkligt barmhärtig, och att alla hans plågor endast var för hans eget bästa. Han förstod genast att tjänstefolket utan tvivel skulle släppa ut honom ur källaren, och så skedde. Han kom ut ur källaren, och där fanns ingen bevakning, inga grymma tjänare. I stället var han en förnäm man, mer förmögen än de mest förmögna människorna i landet.

Men det finns sannerligen inget nytt här, för det uppdagas att han redan var väldigt förmögen till att börja med, men att han upplevde sig som fattig och utblottad, förtryckt som han var i hålan hela dagarna. Nu förvärvade han i ett enda ögonblick enorm rikedom och steg från den djupa hålan till högst upp på taket.

1926

Kära [...]

Låt mig till slut skriva till dig angående mittpelaren i Guds arbete, så att den för alltid kan utgöra ett riktmärke för dig mellan höger och vänster. Detta för att det finns den som vandrar, som är värre än den som sitter sysslolös. Det är den som avviker från vägen, för sanningens väg är en mycket tunn linje som man vandrar på tills man kommer fram till konungens palats.

Den som börjar vandra vid början av linjen måste vara mycket noga med att inte avvika till höger eller vänster på linjen, ens med en hårsmån. Detta beror på att även om avvikelsen först är en hårsmån och man fortsätter fullständigt rakt, så är det säkert att man inte längre kommer att komma fram till konungens palats, eftersom man inte vandrar på den rätta linjen, så här:

och detta är en sann jämförelse.

Låt mig förklara betydelsen av mittenpelaren för dig, vilken är innebörden av ”Toran, Skaparen, och Israel är en”. Syftet med att själen hamnar i en kropp är att uppnå återkomsten till sin rot och att hålla fast vid Honom, medan den är klädd i en kropp, som det står skrivet: ”Att älska Herren din Gud, att vandra på alla Hans vägar och att hålla fast vid Honom.” Du ser att frågan slutar med ”att hålla fast vid Honom”, det vill säga, som det var innan den kläddes i kroppen.    

Men en omfattande förberedelse krävs – som är att vandra på alla Hans vägar. Men, vem känner till Skaparens vägar? Detta är sannerligen innebörden av ”Toran, som har 613 vägar”. Den som vandrar längs med dem kommer slutligen att bli renad tills hans kropp inte längre utgör en järnvägg mellan honom och hans Skapare, som det står skrivet: ”Och jag ska ta bort stenhjärtat ur ditt kött.” Då skall han hålla fast vid sin Skapare precis som han gjorde innan själens beklädnad i kroppen.

Det visar sig att det finns tre aspekter: 1) Israel, som är den som anstränger sig för att återvända till sin rot, 2) Skaparen, som är roten man längtar efter, 3) Torans 613 vägar, genom vilka man renar sin själ och kropp. Detta är kryddan, som det står skrivet: ”Jag har skapat den onda böjelsen, och jag har skapat Toran för den, som en krydda.”

Men dessa tre är egentligen en och samma. Alla Skaparens tjänare uppnår till slut dessa som en, förenad och unifierad. De framträder bara som delade i tre delar på grund av ens ofullständighet i Guds arbete.

Låt mig klargöra något för dig: du skall se dess topp, men inte dess helhet, förutom när Han befriar dig. Det är känt att själen är en del av Gud. Innan den kommer till en kropp sitter den fast som grenen vid roten. Se i början av Livets träd, att Han skapade världarna för att Han ville uppenbara Hans Heliga Namn, ”Barmhärtig” och ”Nåderik” etc. Och om det inte finns några varelser att vara barmhärtig emot etc.? Dessa ord är sannerligen mycket djupgående.

Hur som helst, så mycket som pennan tillåter, eftersom ”Hela Toran är inget annat än Skaparens namn”. Innebörden av uppnående är ”det vi inte uppnår, definierar vi inte med namn”. Det står skrivet i böckerna att alla dessa namn är belöningen för själarna, som måste komma in i kroppen, eftersom det är just genom kroppen de kan uppnå Skaparens namn.

Dess mått är enligt dess uppnående. Det finns en regel: styrkan i varje andligt ting är enligt förtjänsten av att ha kännedom om det. Ett fysiskt djur känner sig själv för att det består av medvetande och materia.

Därför är en andlig förnimmelse en viss lärdom, och det andliga måttet mäts genom värdet på lärdomen, som det står skrivet: ”Man blir lovprisad enligt ens medvetande.” Men ett djur har kännedom, det känner inte över huvud taget. Fördjupa dig grundligt i detta.

Du bör förstå själarnas belöning: innan en själ kommer in i en kropp är den inte mer än en punkt, men fäst vid roten, som en gren på ett träd. Denna punkt kallas för roten till själen och dess värld. Om den inte hade kommit in i den här världen i en kropp skulle den endast haft sin egen värld, det vill säga dess egen del av roten.

Men ju mer den börjar vandra längs med Skaparens vägar, som är Torans 613 vägar som återgår till att vara Skaparens verkliga namn, desto mer växer dess mått, i enlighet med nivån på de namn den har uppnått. Detta är innebörden av orden ”Skaparen skänker varje rättfärdig 310 världar”.

Tolkning: Själen består av två rättfärdiga: den övre rättfärdige, och den lägre rättfärdige, eftersom kroppen är delad från Tabur (naveln) uppåt och från Tabur nedåt. Således förvärvar den den skrivna Toran och den muntliga Toran, som är två gånger 310, vilket är 620 i Gimatria.  Dessa är Torans 613 mitzvot  och de sju mitzvot de Rabanan (våra store Rabbiners).

Det står i Livets träd skrivet ”världarna skapades endast för att uppenbara Skaparens namn”. Därför ser du att eftersom själen kom ner för att hölja denna smutsiga substans, så kunde den inte längre hålla fast vid sin rot, till sin egen värld, som innan den kom till den här världen. Den måste istället öka sitt mått 620 gånger jämfört med hur den tidigare var i roten. Detta är betydelsen av hela perfektionen, hela NRNHY upp till Yeshida, härav namnet Keter, som innebär numret 620.

Följaktligen ser du att betydelsen av de 620 namnen, som är Torans 613 mitzvot och de sju mitzvot de Rabanan, faktiskt är själens fem egenskaper, det vill säga NRNHY. Detta beror på att NRNHYs kärl kommer från de 620 mitzvot ovan, och NRNHYs Ljus är självaste Torans Ljus i varje mitzva. Av detta följer att Toran och själen är en.

Men Skaparen är Ein Sofs Ljus, höljt i Torans Ljus, som finns i de 620 mitzvot ovan. Förstå detta grundligt, för detta är innebörden av deras ord, ”hela Toran är Skaparens namn”. Det betyder att Skaparen är helheten, och de 620 namnen är delar och moment. Dessa moment är enligt själens grader och steg, som inte förvärvar dess Ljus på en gång, utan långsamt, ett efter ett.

Från allt ovanstående finner du att själen är ämnad att uppnå alla 620 Heliga Namn, dess fulla mått, som är 620 gånger mer än den hade innan den kom. Dess mått framträder i de 620 mitzvot där Torans Ljus är höljt, och Skaparen i Torans kollektiva Ljus. Följaktligen ser du att ”Toran, Skaparen, och Israel” verkligen är en.

Undersök dessa ord noggrannt, eftersom de endast kräver en enkel förklaring. Det är om detta de säger ”Jag skall inte förklara det ordagranna”, och du skall vara lycklig om du kan förnimma vad som finns framför dig.

Låt oss återvända till frågan om att innan fullkomligheten i Guds arbete, framträder Toran, Skaparen och Israel som tre aspekter. Ibland vill man fullborda sin själ och återvända den till dess rot, vilket betraktas som Israel. Ibland önskar man förnimma Skaparens vägar och Torans hemligheter, ”för om han inte känner till den Övres budord, hur skall han då tjäna Honom?”. Detta betraktas som Tora.

Ibland önskar man uppnå Skaparen, det vill säga att hålla fast vid Honom med fullständig kännedom. Man ångrar i grunden bara detta och anstränger sig inte för att uppnå Torans hemligheter. Man anstränger sig inte heller för att återvända sin själ till dess ursprung, som den var innan den höljdes i en kropp.

Därför måste den som vandrar på den sanna linjen som förbereder en för Guds arbete alltid pröva sig själv för att se om han vill ha de tre aspekterna ovan lika mycket, eftersom en handlings slut likställs med dess början. Om man vill ha en av dem mer än den andra eller den tredje, då avviker man från sanningens väg, och förstå detta.

Således är det bäst att du håller fast vid målet att längta efter den Övres budord, för ”Han som inte känner till den Övres vägar, och den Övres budord, som är Torans hemligheter, hur skall han kunna tjäna Honom?” Bland alla tre, är det detta som garanterar mittlinjen mest.

Detta är innebörden av: ”Öppna för mig en glugg av botgöring, som ett nålsöga, och jag skall öppna portar för dig där kärror och vagnar kommer in.” Tolkning: öppningen är inte för in- och utgång, utan för att infoga tråden för att sy och arbeta.

På samma vis ska du bara längta efter den Övres budord, att arbeta, och då skall jag öppna en dörr för dig som en ingång till en sal. Detta är betydelsen av det Explicita Namnet i versen ”men i själva verket [stavat som sal på hebreiska] ska jorden så länge jag lever vara fylld av Herrens ära”.

Yehuda Leib

Utdrag ur brev av Y. Ashlag

”Jag ber dig anstränga dig med all din kraft för att förstärka kärleken mellan vännerna, kom på olika sätt att öka kärleken mellan gruppens medlemmar, ta bort egoistisk strävan eftersom den leder till hat, och mellan de människor som arbetar för Skaparen kan det inte finnas hat, bara barmhärtighet och stor kärlek.”

Y. Ashlag. ”Pri chacham. Brev” s. 54.

”Allt det dåliga som sker med er sker för att ni inte uppfyller min begäran: att uppbjuda alla ansträngningar i kärlek mellan vänner, det är en nödvändighet som jag har förklarat för er på alla 70 språk, att det är ett tillräckligt medel för att korrigera alla era brister.”

Y. Ashlag. ”Pri chacham. Brev”. s. 56

”Jag är mycket förvånad över att du inte förstår mig. Du skall veta att detta beror på slappheten i arbetet. Men vad kan jag göra?! Nu när jag inte finns bland er, ta på er åliggandet att vara förbundna med varandra genom kärlekens band.”

Y. Ashlag. ”Pri chacham. Brev”. s. 60

”Varför meddelar du mig inte hur enig gruppen är, om gruppens enighet växer, om alla i gruppen går från en seger till en annan? Det är ju grunden för hela vår framtid”.

Y. Ashlag. ”Pri chacham. Brev” s. 74

”Självklart vill jag förena mig med er med min kropp och själ i nutid och framtid, men jag kan inte agera förutom i andligheten, i själen. Därför att jag känner er själ och kan förenas med den, men ni – det finns ingen möjlighet för ert hjärta att arbeta annat än i den materiella världen. Eftersom ni inte känner min andlighet, är jag inte borta från er – och om ni förstår detta förstår ni också vad jag känner inom mig – för att ni ska kunna förena er med den. Men ni behöver självklart en fysisk kontakt. Men det är bara för er, ert arbete, inte för mig och mitt arbete. Och med detta förklarar jag många frågor.”

Y. Ashlag. ”Pri chacham. Brev” s. 91.

”Och när hela världen ger sitt samtycke till att befrias från egoismen, kommer världen med det att stänga ute all oro, allting som är skadligt, och varje människa kommer att bli övertygad om att hon kommer att ha ett friskt fullt liv, eftersom varje människa kommer att ha hela den stora världen att bry sig om henne.

Än så länge skapar egoistiska begär oro, lidande, mord och krig. Enbart egoismen är orsaken till alla sjukdomar, all ont som kropp och själ har. Allt lidande som finns i vår värld finns bara för att öppna våra ögon, att tvinga oss att befria oss från vår kropps onda egoism.

Lidandets väg kommer att leda till denna önskvärda lösning. Och du skall veta att budord i förhållande till dina vänner är viktigare än budord i förhållande till Skaparen, därför att givande till vänner leder till givande till Skaparen (’leder’ betyder att bara kärleken till vännerna leder till Kärleken till Skaparen).”

Y. Ashlag ,Introduktion till boken ”Zohar”, s. 19.