Jag hörde på sukkot (lövhyddohögtiden), 27 september, 1942

Det står skrivet ”Och ni skall på den första dagen taga frukt av era skönaste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd” (3 Mos 23:40).

Och vi ska tolka ”frukt av era skönaste träd”: Ett träd betraktas som rättfärdigt, och kallas ett ”träd på fälten”. ”Frukt” är trädets avkomma, det vill säga den rättfärdiges avkomma, vilket är de goda gärningarna som bör vara i form av utsmyckning i hans träd.

”Från år till år” betyder ett helt år, vilket är ”sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor”. Men de ogudaktiga är ”såsom agnar, som vinden bortför”.

”Kvistar av palmer” är två skedar, vilket är två hey, det första hey och det sista hey, och genom dem belönas man med ”en skål av guld om tio siklar, full med rökelse”.

Skedarna syftar på tvång, att man tar på sig Himmelrikets börda mot sin vilja. Detta betyder att man går över förståndet, trots att det strider mot förståndet. Detta kallas ”påtvingad parning”. Tamarim (palmer) kommer från ordet morah (fruktan), vilket är fruktan (enligt ”Och Gud har så gjort, för att man skall frukta Honom”).

Och på grund av det kallas det lulav (palmkvist), och det betyder att man har två hjärtan innan man belönas. Och detta kallas lo lev (inget hjärta), det vill säga att hjärtat inte är helt helgat åt Skaparen. Och när man belönas med urskiljandet av lo (åt Honom), det vill säga ett hjärta till Skaparen, då är det lulav.

Man bör också säga, ”När kommer mina handlingar nå mina fäders handlingar?” Därigenom belönas man med att få vara en gren till de heliga patriarkerna, och detta är vad som menas med ”grenar av lummiga träd”, som är de tre myrten.

Men samtidigt bör man vara i form av ”pilträd”, smaklös och doftlös. Och man ska glädjas åt detta arbete, trots att man varken känner smak eller doft i det. Och då kallas detta arbete för ”bokstäverna i Ditt enade namn”, och därigenom belönas vi med fullkomlig förening med Skaparen.