Jag hörde den femtonde cheshvan, 1 november, 1944, Tel Aviv

”En oäkting till vis lärjunge kommer före en enkel överstepräst”.

En oäkting betyder en främmande Gud, en grym sådan. Detta hänvisar till oäkta börd. När man överskrider förbudet mot att ta sin tillflykt till andra gudar, avlar de en oäkting åt en.

Att vända sig till andra gudar betyder att man parar sig med sitra achra (andra sidan), vilket är pendeln. Detta kallas, ”den som går över till pendeln och avlar en oäkting därur”.

Och markherrarnas styre är motsatt Toras styre. Därför finns en dispyt mellan enkelt folk och visa lärjungar, och här gör det stor skillnad om personen har avlat oäktingen. Den vise lärjungen hävdar att också det kommer från Skaparen; att formen som visar sig för honom – formen av en oäkting – är en anledning som orsakades av Skaparen.

Men den ogudaktige säger att det bara är en främmande tanke som kom till honom på grund av en synd, och att han inte behöver göra annat än att korrigera sina synder.

Den visa lärjungen har emellertid styrkan att tro att även i detta, det vill säga i hans nuvarande form, måste han se dess sanna essens. Samtidigt måste han anta Himmelrikets börda med fullständig hängivenhet.

Detta betyder att även det som anses vara av mindre värde och vikt, det lägsta och mest fördolda, måste i en sådan situation tillskrivas Skaparen, att Skaparen skapade en sådan försyn i honom, som kallas ”främmande tankar”. Och han arbetar över förståndet i en sådan liten sak som om han hade stor daat (kunskap) i Kdusha (Heligheten).

Och en överstepräst är någon som tjänar Skaparen enligt ”och de är många…”, vilket betyder att de har mycket Tora och många mitzvot, och saknar ingenting. Därför är det så att när man ansluter sig till och tar på sig någon del av arbetets ordningsföljd, är regeln att en oäkting som är en vis lärjunge kommer först. Detta betyder att man tar på sig sin oäkta börd i form av en vis lärjunge. ”Vis” är Skaparens namn. Hans lärjunge är någon som lär sig av Skaparen, och endast en vis lärjunge kan säga att allt, alla skepnader som uppträder under arbetet är ”Ty från Herren kom det”.

Men en enkel präst, trots att han tjänar Skaparen och är förträfflig i Tora och i arbetet, har inte belönats med att lära sig från Skaparens mun; och betraktas ännu inte vara ”en vis lärjunge”.

Därför kan det ovannämnda tillståndet inte på något sätt hjälpa honom att uppnå sann perfektion, eftersom han har markherrarnas styre, och Toras styre är bara den som lär sig från Skaparen. Enbart en vis lärjunge vet sanningen, att Skaparen är orsaken till alla anledningar.

Nu kan vi förstå våra visas ord, ”Rabbi Shimon Ben Menasia studerade alla etin (’dessa’ (den eller det i plural)) i Tora”. Et betyder inkluderande. Detta betyder att han varje dag lade till mer Tora och mitzvot än dagen innan. Och eftersom han kom till ”Herren, din Gud, skall du frukta”, vilket betyder att han inte kunde utöka, utan kom till en punkt där han inte kunde lägga till, utan Gud förbjude, göra motsatsen.

Och som Rashi tolkar, betyder Ben Manasia att han förstod menusa (flyende), vilket betyder flykt och reträtt från kampanjen. Dessutom betyder ben^[1] haamsuny att han förstod sanningen, det vill säga sanningens skepnad. Och han stannade kvar och höll vakt och kunde inte flytta sig förrän Rabbi Akiva kom och förklarade et (det), och därigenom inkluderade de visa lärjungarna. Detta betyder att genom att hålla sig fast vid de visa lärjungarna kan man skaffa sig ett visst stöd.

Med andra ord kan man bara få hjälp av en vis lärjunge, och ingenting annat. Även om man är stor och framstående i Tora kommer man fortfarande kallas en enkel person så länge man inte har belönats med att lära sig från Skaparens mun.

Därför måste man kapitulera inför den visa lärjungen och godta det den visa lärjungen lägger på en, utan några motargument, utan enligt över förståndet.

”Dess längd sträcker sig vidare än jorden”. Detta betyder att Tora börjar efter jorden, men bara om den är större än jorden. Och det finns en regel som säger att ingenting kan börja i mitten. Så om man vill börja, finns begynnelsen efter jorden, det vill säga bortom jordligheten. (Och detta är innebörden av ”en enkel överstepräst”. Det betyder att även om man arbetar i storhet, men ännu inte har belönats med Toras Ljus, befinner man sig fortfarande i jordligheten.)

Att uppnå lishma (för Hennes namn) kräver rikliga studier i lo lishma (inte för Hennes namn). Detta innebär att man måste slita och anstränga sig i lo lishma, och då kan man se sanningen, att man ännu inte har belönats med lishma. Men när man inte anstränger sig med stora kraftsatsningar kan man inte se sanningen.

Vid ett annat tillfälle sade han att människan måste studera mycket Tora lishma för att belönas med sanningen – att man arbetar i lo lishma. Arbetet i lishma betraktas som belöning och bestraffning, och som Malchut. Och Tora lo lishma betraktas som ZA, och privat försyn.

Detta är anledningen till att alla Israels kungar, som alla belönades med privat försyn, inte hade något kvar att göra, eftersom de inte hade något att lägga till. Det är därför våra visa säger, ”En kung av Israel, han varken dömer eller blir dömd”. Därför att de inte gör någonting har de ingen del i nästa värld, eftersom de ser att Skaparen gör allting.

Detta är vad som menas med Izevel (Jezebel), Ahabs fru. De tolkar att han grälade med sin fru, ei zevel (var finns skräp), alltså ”Var finns det skräp i världen?”. Hon såg att allt var gott. Och ah av (Ahab) betyder att han var ah (broder) till av (fadern) i himlen. Men kungarna av Davids hus döms eftersom kungarna av Davids hus hade makten att förena Skaparen med sin Shechina (Gudom), trots att de står i motsats till varandra, eftersom försyn är motsatt urskiljandet belöning och bestraffning.

Och detta är de höga rättfärdigas kraft, att de kunde förena Skaparen med Gudomen, det vill säga privat försyn med belöning och bestraffning. Och det är just från de båda som den fullkomliga och åtråvärda perfektionen uppstår.

[1] På hebreiska har ben (son) samma lingvistiska rot som mevin (förstå)