Jag hörde den tjugofemte nisan, 1 maj, 1951

Ära är något som stoppar kroppen, och i den utsträckningen skadar det själen. För alla rättfärdiga var det alltså ett straff när de blev kända och hyllades. Men de verkligt rättfärdiga, när Skaparen inte vill att de ska förlora genom att bli berömda som rättfärdiga, skyddar Han dem från att hyllas för att deras själar inte ska skadas.

Å ena sidan hyllas de, men å andra sidan ifrågasätts de lika mycket. Dessa rättfärdiga förnedras med all slags vanheder. För att den rättfärdiga ska få en motvikt till den ära som rättfärdiga får, förödmjukas han i lika stor uträckning från andra hållet.