Jag hörde på purimnatten, efter att ha läst meglilla, den 3 mars, 1950

Angående att äta Haman tashim, som betyder Hamans fickor^[26], sade han att eftersom “på purim måste människan vara så berusad att hon inte längre kan skilja på den onda Haman och den välsignade Mordokai”, äter vi Hamans fickor. Det är för att vi ska komma ihåg att Haman inte gav oss något mer än fickor, kärl, och inte det inre. Det betyder att det enda man kan ta emot är Hamans kelim (kärl), och inte Ljusen, som kallas "det interna". Anledningen till detta är att kärlen för mottagande är under Hamans herravälde, och det är detta vi måste ta ifrån honom.

Men det är omöjligt att sträcka fram Ljus med Hamans kelim. Det sker endast med Mordokais kelim, som är kärl för givande. Men kärlen för mottagande begränsades, och det förklaras i versen, “Men Haman tänkte i sitt hjärta: ’Vem skulle konungen vilja bevisa ära mer än mig?’”

Detta kallas “en sann vilja att ta emot”. Därför sade han “så skall man hämta en konungslig klädnad, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på”, osv. Men Hamans kärl, som kallas "mottagandekärl", tar egentligen inte emot någonting på grund av tzimtzum (begränsningen). Det enda han har är ett begär och en brist, vilket betyder att han vet vad man ska fråga. Därför står det skrivet, “Då sade konungen till Haman: ’Skynda dig att taga klädnaden och hästen, såsom du har sagt, och gör så med juden Mordokai’”.

Detta kallas “Hamans Ljus i Mordokais kärl”, i kärlen för givande.

^[26]Hamans fickor (kallas ofta “Hamans Öron”) är ett traditionellt bakverk som äts under den judiska högtiden purim.