Jag hörde den tjugofjärde tevet, 6 januari, 1948
“Ty mutor förblinda de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak”. När man börjar kritisera arbetet och dess villkor finns det en risk att det blir omöjligt att godta arbetet, och detta av två anledningar:
1. Belöningen för arbetet är inte hundraprocentigt garanterad. Man träffar aldrig dem som redan har belönats, och när man besöker dem som har lagt ner stor möda på att utstå arbetets börda kan man inte avgöra om de har belönats för sitt arbete. Därför frågar man sig: ”varför har de inte fått något?” Om man lyckas ge det högsta svaret säger man att det beror på att de inte följde arbetets föreskrifter till punkt och pricka. De som följer arbetets ordningsföljd får ta emot sin belöning från Helheten.
Därefter kommer en andra fråga: man vet att man är bättre lämpad och förmögen att klara av arbetets villkor än sin vän. Därför är man hundra procent säker på att det inte finns någon som kan kritisera en för att försöka komma undan, och att man har helt och hållet rätt i detta.
2. Därför uppstår en fråga: Den som påbörjar arbetet har helt säkert beräknat och övervägt det, och slutligen tagit på sig detta arbete. Hur besvarade man alla frågor man ställde sig själv? Saken är den, att för att kunna skåda sanningen, måste vi se med öppna ögon. Annars tror vi bara att vi ser vem som har rätt, om det är den rättfärdige eller världen. Och för att hålla ögonen öppna måste vi se upp med mutor, “Ty mutor förblinda de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak”.
Och huvudsaken med en muta är att den sker i viljan att ta emot. Därför har man inget annat val än att först godta arbetet och alla dess villkor i form av tro över förståndet, utan någon kunskap. När man sedan har renats från viljan att ta emot kan man börja kritisera och ha en anledning att hoppas på att få se sakens sanna natur. Detta är orsaken till att den som bara granskar med förståndet inte kan fråga någonting, eftersom det är sant att han har rätt, och han kommer alltid att vinna diskussionen, eftersom han inte kan se sanningen.
