Jag hörde den tjugofemte sivan, 28 juni, 1943

”Så måste min själ i lönndom sörja över sådant övermod”, över Israels övermod. Han frågar, ”Kommer det klagorop inför Skaparen för att det finns ’makt och fröjd i Hans boning’?” Vi måste förstå vad det betyder att gråta Ovan. Gråt sker på en plats där man inte kan klara sig själv. Då gråter man för att den andre ska hjälpa en. Innebörden av ”i lönndom” är de fördöljningar och motsägelser som uppträder i världen.

Och detta är innebörden av ”min själ i lönndom sörja”, eftersom ”Allting står i Guds händer, utom fruktan för Gud”.

Om detta sade våra visa att det gråts i de inre hemmen. Detta betyder att när Ljuset endast skiner i det inre och Ljuset inte blottas utvändigt på grund av att de lägre saknar kelim att ta emot med, då gråts det. Men när Ljuset kan blottas utvändigt, i de yttre hemmen, när rikedomen uppenbaras nedan, för de lägre, då finns det ”makt och fröjd i Hans boning”, och allting blir synligt. Men när Han inte kan ge till de lägre kallas det att ”gråta”, eftersom Han behöver de lägres kelim.