Jag hörde den första elul , 28 augusti, 1938

Någon som sitter hemma i sitt hus är inte som den som står inför en kung. Detta betyder att tron måste vara sådan att man känner det som om man står inför kungen hela dagen lång. Då kommer man säkerligen att ha fullkomlig kärlek och fruktan. Och så länge man inte har uppnått en sådan tro får man inte vila, "ty det är vårt liv och vårt livs dagar", och vi går inte med på några kompromisser.

Och bristen på tro måste vävas in i ens lemmar tills vanan blir till en andra natur, i den utsträckningen att, "När jag minns Honom, låter han mig inte sova". Men alla kroppsliga begär kväver detta begär, eftersom man ser att allt som ger njutning upphäver bristen och smärtan.

Men man får inte önska sig någon tröst, och vara försiktig med alla kroppsliga saker man tar emot så att de inte kväser ens begär. Det kan man göra genom att ångra att denna njutning kommer att göra så att man förlorar gnistorna och krafterna hos kärlen av kdusha (heligheten), det vill säga att begären efter kdusha försvagas. Och genom sorgen kan man undvika att förlora kärlen av kdusha.