Jag hörde den sjuttonde sivan, 2 juni, 1931
I versen “I som älsken Herren, haten det onda, Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar Han dem” tolkar han att det är inte nog att endast älska Skaparen och att vilja bli belönad med fasthållande vid Skaparen. Man bör också hata ondskan.
Att hata tar sitt uttryck i att man hatar ondskan, som kallas “viljan att ta emot”. Och man ser att inga knep kan hjälpa en att bli av med den, och samtidigt vill man inte acceptera situationen. Man känner också de förluster ondskan orsakar en, och man ser även sanningen i att man själv inte kan upphäva den, eftersom det är en naturlig kraft som kommer från Skaparen, som har präglat människan med viljan att ta emot.
I det tillståndet säger versen oss vad man kan göra, nämligen att hata ondskan. Och genom detta skyddas man av Skaparen från den ondskan, som det står skrivet, “Han bevarar sina frommas själar”. Vad är bevarande? “Ur de ogudaktigas hand räddar Han dem.” I ett sådant tillstånd räknas man redan som framgångsrik, eftersom man i någon mån har kontakt med Skaparen, även om det är en mycket liten förbindelse.
I själva verket förblir ondskan, och tjänar som ett achoraim (baksida) till partzuf. Men detta sker endast genom ens korrigeringar: genom uppriktigt hat av ondskan korrigeras den till att ta formen av achoraim. Hatet uppstår eftersom ett visst uppträdande är brukligt bland vänner när man vill uppnå fasthållande vid Skaparen: om två människor kommer till insikten om att båda hatar vad vännen hatar, och älskar vad vännen älskar, blir de för evigt sammanbundna av vänskap, likt en påle man driver ner i jorden så att den aldrig faller.
Följaktligen, eftersom Skaparen älskar att ge bör de nedre också anpassa sig till att endast vilja ge. Skaparen hatar även att vara en mottagare, eftersom Han är helt fullkomlig och inte behöver någonting. Därför måste också människan hata mottagandet för sin egen skull.
Från allt det som nämnts ovan ser vi att man bittert måste hata viljan att ta emot, ty all världens fördärv kommer endast från viljan att ta emot. Och genom hatet korrigerar man det och överlämnar det till Kdusha (Heligheten).