Frihet (på hebreiska ”herot”), oberoende, som Baal HaSulam förklarar för oss i dessa artiklar, är ett av människans behov. Men å andra sidan måste man klargöra om det överhuvudtaget finns någon frihet i våra handlingar.
Om vi föds med alla parametrar bestämda: känslor, förnimmelser, karaktär – varje individ är som sagt under sin egen stjärna – och som det sägs att det inte finns ett enda objekt där nere, i vår värld, över vilket det inte står en ängel där ovan, en högre kraft som slår det och tvingar det att röra sig, växa, finns det då någon frihet överhuvudtaget?
Finns frihet om naturen runt omkring oss, alla kosmiska förändringar, alla förändringar i naturen, stora och små, allt det som vi ser, faktiskt inte beror på någon?
Vi föds inte av egen vilja, vi väljer inte tiden vid föds i, vi föds med givna parameter som vi inte väljer, vi hamnar i en familj som vi inte väljer … Vad är det då vi väljer? Om alla dessa parametrar inuti ett objekt, det vill säga en människa, är givna – vilken frihet talar vi här då om? Finns det någon frihet överhuvudtaget? Och om fri vilja inte finns vad skall vi då prata om, skriva om, tänka om? Är vi alla lydiga verkställare av naturens order? Det är svårt att förstå varför allting är skapat runtomkring oss?
Rav Yehuda Ashlag visar i denna artikel att det finns ett element i världsalltet, i oss, på vilket och genom vilket vi har möjlighet att påverka och detta element påverkar i sin tur allt annat. Det vill säga att om vi kan närma oss detta element, styra det, om vi kan veta exakt på vilket sätt man kan ändra det, till det bästa eller till det sämsta, kommer vi inte att vara helt och hållet beroende av naturen.
Man måste lära sig att förstå detta ”fria” elements egenskaper, karaktär och natur, och samtidigt inse vad vi behöver, vilket är vårt mål. Styrningen av oss beror på detta element, i vilken riktning och hur mycket man ändrar det.
Om vi kommer att agera på så sätt, kommer vi att kunna förbättra vår situation och inte vara under naturens makt som gör med oss Gud vet vad, och varför.
Denna möjlighet är given till människan som en kardinalkraft, som i princip är det enda som skiljer människan från hela världsalltet. Därför står det i Toran att 10 uppenbarelser var präglade på Testamentets annaler, ”harut al haLahut” (präglad på Testamentets annaler). Och visa män förklarar att man skall läsa ordet ”harut” (präglad) som ”herut” (frihet). På hebreiska skriver man dessa 2 ord likadant eftersom vokalerna inte skrivs ut.
De vill säga att meningen med gåvan av Tora är att den präglades på en sten, dessa 10 budord och alla lagar om hur man uppför sig, de andliga lagarna – om en människa lyder dem, leder de henne till ett tillstånd som kallas ”frihet”. Det vill säga att därför gavs Toran till människorna.
Och vidare skriver Baal HaSulam att uttrycket: ”… läs inte ’präglade’ utan ’frihet’ – kräver en djup förklaring”. Därför att vi inte förstår sambandet mellan att få Toran och människans frihet. Vad innebär friheten, som vi uppnår om vi utför de 10 budorden? Är det den frihet jag drömmer om? I stort sett leder människans frihet till frihet från döden. Om människan vore odödlig, skulle det fullständigt förändra hennes attityd till sig själv, världen och livet. Då skulle vi inte kalla vårt liv för ”ett liv”…
För att förstå att friheten inbegriper frihet från döden, måste vi förstå kärnan till kategorin ”frihet”. Om vi tittar på den omgivande världen, ser vi att allt levande – vegetativt, djuriskt och mänskligt – inte tål frånvaron av frihet.
Varje levande varelse lider av begränsningar av friheten att förflytta sig, växa, förverkliga sig själv.
Därför säger Baal HaSulam att mänskligheten offrat så mycket av sina ansträngningar för att uppnå friheten.
Men om vi frågar folk vad frihet är, eller själva faller i tankar över detta begrepp, då kan vi i princip inte ge en definition av frihet: rätt till arbete, frihet till vila, frihet till moderskap, frihet att förflytta sig… Vad betyder frihet och vad består den av – varför behöver Baal HaSulam en sådan definition?
Han vill visa oss att all vår strävan efter frihet inte har någonting med begreppet ”frihet” att göra. Frihet betyder en fullständig frånvaro av begränsningar, det vill säga frånvaro av död, frånvaro av slutet, absolut begripande, absolut njutning, allt möjligt.
Om vi samlar alla dessa krav, förenar dem, då kan vi på något sätt nå ett tillstånd som vi kan kalla frihet, det vill säga utan begränsningar. Därför säger rav Ashlag att vi först av allt måste bekanta oss med det tillstånd som med ord kallas ”frihet” och sedan bestämma om vi behöver den och hur mycket man skall offra och anstränga sig för den.
Om vi tittar på en människa ser vi att hon gör alla sina handlingar av nödtvång. Hon har ingen möjlighet att vara fri i dem, därför att vår inre och yttre natur påverkar oss genom två krafter: njutning och lidande. Alla som inom sig förnimmer denna påverkan (växter, djur, människor) är på grund av det berövade friheten, därför att de inte kan välja lidande eller stöta bort njutning. Hela vår kärna är viljan att njuta. Därför, om vi gör något val är det för att få en optimal njutning med minsta möjliga ansträngning.
Till exempel, jag vill inte gå till arbetet på morgonen, men när jag trött kommer hem från jobbet vet jag att jag tryggar min familj med det. Jag gör den enkla beräkningen att jag kan lida under hela den dagen, och i slutändan byta lidande och ansträngningar mot det som jag behöver. Rav Ashlag säger att skillnaden mellan en människa och ett djur är att människan gör djupare och mer avlägsna beräkningar, hon inbegriper ”framtid”. Och därför är människan beredd att stå ut med lidande om hon ser en belöning. Men hos djur, barn och outvecklade människor byggs inte beräkningen med förnimmelsen av framtiden: förnimmelsen av nära och avlägsen framtid är frånvarande hos dem. Och därför lyder de bara en tillfällig, ögonblicklig beräkning.
Men varje levande organism gör en beräkning eftersom den upplever sitt liv som mottagande av njutning och undvikande av lidande. Den lever bara enligt den beräkningen och har ingen innan plan för sitt beteende.
Det vill säga att var och en av oss har en karaktär, ärftliga egenskaper, förvärvade begrepp, uppfostran, smakförnimmelse, individuella förnimmelser av samhällets tryck och så vidare, som inuti oss skapar ett system, en mekanism, vilken vi underordnar oss och enligt vilken vi gör beräkningar.
Och därför, om alla inre egenskaper och yttre omständigheter är givna, då är det självklart att det inte finns någon frihet. För att man skall kunna säga att människan kan välja någonting fritt får hon inte enbart vara under påverkan av inre egenskaper och yttre omständigheter som är givna.
Och Baal HaSulam säger att han inte förstår varför mänskligheten inte ägnar sig åt detta problem. Kanske därför att mänskligheten inte är inställd på att lösa det. Om människor tror att det finns en Skapare som har skapat allting och att vi alla är under hans makt, att allt sker enligt Hans vilja och att alla gör saker oberoende av sin egen vilja, då har de ett rättfärdigande av sin existens.
Men om vi talar om icke troende då är det mycket svårt att prata om vårt liv. Om en människa verkligen inser att alla hennes handlingar är förutbestämda, att allt bestäms av inre och yttre natur, då försvinner all mening från människans existens. Människan är ju någonting som existerar mellan den inre och den yttre naturen. För att se detta måste man förstå att hela naturen är viljan att njuta. Den viljan är skapad av Skaparen från ingenting. Den är skapad eftersom Skaparen har en önskan att ge njutning. Därför att hans natur är fullkomlighet. Hans natur tvingar Honom att ge och för det måste man skapa viljan att ta emot njutningar. Njutningen som Skaparen vill ge till skapelsen definieras med en enda egenskap: fullkomlighet. Det vill säga Skaparens tillstånd, det är det som Han vill ge till oss. Skaparen är fullkomlig och den ende. Det finns inget annat tillstånd som är mer fullkomligt än Hans. Eftersom han är fullkomlig vill Han ge sina skapelser Sin fullkomlighet. Det enda Han kan ge – sitt tillstånd. Därför är skapelsens uppgift att uppnå Skaparens fullkomlighet.
För att ge möjligheten till skapelsen att uppnå Skaparens tillstånd skapade Han en skapelse som reagerar på Hans tillstånd, tillståndet av fullkomlighet. Det som reagerar på fullkomligheten kallas ”viljan att ta emot njutningar”. Det vill säga att vår natur är att förnimma mer eller mindre fullkomliga tillstånd, man tar Skaparens tillstånd som en fullständig fullkomlighet och Hans frånvaro som fullständig ofullkomlighet. På så sätt strävar vi efter bara en sak – att förnimma Skaparen eller som det heter i kabbala – Ljuset. Vårt sluttillstånd består av att vi förenar oss fullständigt med Skaparen och uppnår ett tillstånd då Hans och vårt tillstånd är ett. Inte samma tillstånd utan ett. Därför att det inte kan finnas en liknande eller samma fullkomlighet. Fullkomlighet inkluderar enligt definitionen allt. Och därför finns inget liknande tillstånd.
Vi är objekt som bara reagerar på njutningar, eller frånvaron av dem som kallas lidande. Tillsammans med förnimmelsen av fullkomlighet, förnimmelsen av njutning eller frånvaron av den, kommer en extra anordning – förnuftet. Det uppkommer bara för att rätt och snabbt uppnå det bästa möjliga tillståndet, njutningar (fullkomlighet som upplevs som njutning). Ett hjärta är en produkt av viljan att ta emot njutningars utveckling. Det skapas av begäret som ett hjälpmedel för att söka uppnående av njutningar. Och detta ser vi i den omgivande naturen: om skapelsen har små begär att njuta, då har den en svagt utvecklad hjärna. Ju större begäret att njuta är desto mer utvecklad är hjärnan.
På så sätt utvecklas mänskligheten, inte för att den vill vara klok – den utvecklas för att den vill uppnå större njutning. Sökandet efter njutningar tvingar mänskligheten att utveckla intellekt, förnuft, beräkning, vetenskap och allt annat. Som det sägs ”kärlek och hunger styr världen”. Det vill säga att strävan efter njutningar och strävan att undvika lidande styr oss. Och beroende på hur starkt vi förnimmer nödvändigheten i njutningen utvecklas vår hjärna.
Utvecklingen beror bara på förnimmelser av lidande. Ju större lidande som upplevs av en människa, ju starkare hon vill uppnå det hon begär, desto större är nödvändigheten att utveckla förnuftet.
Och tvärtom kan människan från början ha stora anlag. Men om hon får allting utan lidande och ansträngningar utvecklas inte förnuftet, utan det degraderas. Därför skall man inte avundas ett lugnt och djuriskt samhälle: det är dömt till degradering och tillbakagång. Vårt folks historia visar effektiviteten av ett ständigt sökande efter existensmöjligheter, så som hjälpmedel för att uppnå njutning. Och vår själva natur är sökande efter njutningar, som i princip är definierade hos oss som förnimmelser av fullkomlighet, Skaparen.
Och för att förklara exakt hur detta begär utvecklas inom oss för att uppnå det mest fullkomliga tillståndet delar rav Ashlag upp alla fenomen i vår värld, den andliga och den materiella, i fyra faktorer under vilka vi utvecklas.
Den första är ”matza”, grund, gen, ursprung.
Den andra är lagar enligt vilka ”matza”, vår kärna, utvecklar sig. I vår kärna finns förutom givande anlag oföränderliga lagar för dess utveckling, utvecklingen av kärnan. När vi till exempel sår ett frö, vet vi exakt enligt vilka lagar det kommer att utvecklas. Det vill säga att kärnan och dess lagar skulle bestämma vilket resultatet i slutet av utvecklingen kommer att bli, om utvecklingen bara skedde enligt påverkan av inre faktorer. Men Baal HaSulam säger att utvecklingen också har två yttre faktorer. Det finns yttre villkor som påverkar mig, dikterar mig, på vilket sätt jag måste ändra mig i samband med dessa yttre villkor. Det vill säga att förutom mig (kärnan, den första faktorn) och mitt inre program (den andra faktorn) finns det yttre faktorer som påverkar mig. Mitt inre utvecklingsprogram har också sina utvecklingslagar, lagar för samhällsutvecklingen, naturutvecklingen, utvecklingen av Universum. Dessa lagar påverkar mig. Så det finns två inre faktorer som inte ändras, de är givna inom mig, det finns även en tredje faktor inom mig som ändras under påverkan av den yttre miljön, och det finns den yttre miljön som ändras enligt sina egna lagar, som också påverkar mig.
Följaktligen kan jag inte förändra det sätt på vilket jag är skapad – med givna inre faktorer enligt vilka jag kommer att utvecklas. Yttre villkor som ändras enligt sina egna lagar som jag inte känner till, kan jag inte heller förändra. Jag kan bara ändra vilka yttre krafter som påverkar mig, på så sätt kan jag styra mig själv, styra mina förnimmelser av denna värld, sättet jag interagerar med den, sökandet efter mitt bästa tillstånd.
Det vill säga att det finns någonting med hjälp av vilket jag kan ändra någonting inom mig, och det betyder att jag inte av alla givna parametrar är en fullständig robot, utan att jag har en fri vilja. Om jag ändrar denna faktor kan jag i princip ändra allt inom mig, förutom min själs utgångsläge. Vad finns kvar? Kvar finns min väg, allt som skall hända mig!
Den första orsaken, faktorn som bestämmer människans tillstånd, ”matza”, ”chomer rishon” – är vårt huvudmaterial. Detta material fick vi från Skaparen. Skaparen skapade det från ”ingenting”. Inom mig är detta första material, kärnan, ”matza”, förutbestämt, givet.
Vår kärna liknar ett frö. Men vi befinner oss inte på vegetativ nivå utan högre än fröets nivå. Därför kan vi undersöka fröets liv och styra det, dess cirkulering, vi planerar det och det börjar gro till ett nytt liv eller dör, ruttnar. Men vår nivå är högre och vi kan inte iaktta den med vår vanliga egenskap. Bara om vi kommer ut ur vår världs nivå, till en högre nivå, till den andliga världen, då kan vi se vad som händer med oss i kommande cirkulationer av nya liv.
När ett frö uppnår den högsta graden av förruttnelse, då det nästan inte finns någonting materiellt kvar av det, när det blir stoft, det vill säga icke levande materia, först då börjar det uppstå en ny form i det, nytt liv. Den tidigare formen försvinner fullständigt, bara ande finns kvar – en kraft som framkallar ett nytt liv.
Om vi skulle befinna oss på detta frös nivå, skulle vi inte kunna iaktta detta liv, dess förändringar. Fröet dör, ruttnar i relation till sitt dåvarande liv, det försvinner fullständigt… och börjar växa på nytt. Och när ett nytt frö växer går alla det dåvarande livets andra egenskaper över till ett nytt liv. Trots att ingenting materiellt finns kvar, att allt ruttnar, kommer från det resterande tillståndet, kraften, anden, själen, ett embryo. Och en ny cykel av liv börjar utveckla sig.
Vad som finns kvar från det dåvarande tillståndet som kommer över till nästa? Det som händer med säd liknar det som händer med oss, med våra kroppar: kroppen ruttnar, vi får en ny kropp och själ, denna dåvarande andliga potential som finns kvar i säden som gen, denna informationskraft går över från ett tillstånd (den gamla kroppen) till ett annat (till en ny kropp) genom ett materiellt avbrott: det gamla skalet dör och ruttnar, det föds en ny säd från den dåvarande, ruttnande säden. Varför ser vi övergången från ett gammalt liv till ett nytt i ett frö och inte i oss själva? Därför att vi iakttar det i samma värld. Vi ser hur det från ett material uppstår ett annat material. Och innan det dåvarande materialet sönderfaller kan nästa inte uppkomma. Det händer någonting annat med våra själar, eftersom vår själ inte är djurisk, som följer med kroppens liv, utan den är en del av Skaparen. Den är inte en produkt av denna värld, medan själen i ett frö inte är någonting annat än konkreta geners informationskraft.
Den Gudomliga själen är en ”masach”, ”or chozer”, en del av Skaparen, andliga egenskaper, som inte har någon analogi eller rötter i vår värld, därför att de är altruistiska. Och även om vi inom oss inte förnimmer dessa egenskaper gör deras sken oss levande. Så fort själen lämnar kroppen inför den sig därför i en annan kropp. Den behöver inte vänta på att vår materiella kropp ska försvinna för att reinkarnera i en annan kropp. Kroppens befrielse från själen är inte förbunden med själen. Och trots att alla religioner och trosuppfattningar tillskriver kroppen högre egenskaper, sade rav Yehuda Ashlag helt enkelt: ”Jag är fullständig likgiltig till frågan var min säck med ben kommer att begravas.” Jag kommer ihåg när min rav Baruch när han blev tillfrågad var man skall begrava hans döda fru lugnt svarade: ”Vad har det för betydelse? I närmaste kyrkogård!” Han brydde sig, precis som sin far, inte om var han skall begravas, i vilken ”anständig” kyrkogård.
Kraften som går över från en del till en annan kallas ”matza”, en information, andlig grund, kärna.
Om det är vetesäd kommer det att förbli vetesäd. Om det var en själ kommer den att förbli samma själ, den bara skrudar sig i en annan kropp.
I vilken kropp kommer den att skruda sig? I den som passar för själen att realisera det program som finns i denna själ. Själens inre egenskaper, själens stuktur, själens väg till korrigeringen bestämmer egenskaperna hos den djuriska kropp den skrudar sig i.
Härifrån kan vi se olika karaktärsdrag, egenskaper, förmågor och anlag med vilka människor föds – allt detta bestäms av själens inre bestämda egenskaper och nödvändigheten av att förverkliga det som själen måste göra i denna värld.
Därför föds missfoster, människor med skadat psyke, med andra ärftliga problem – allt bestäms av själens egenskaper, själens utgångsparametrar. Och vi inte omfattar hela själavandringens bild, förstår vi inte och rättfärdigar självklart inte en sådan styrning uppifrån.
För att rättfärdiga Skaparens handlingar måste människan lära känna hela bilden av världsalltet. Annars kommer hon mer eller mindre att hitta brister i Skaparens styrning. Därför öppnar sig världsalltet bara framför en kabbalist, som kan kallas ”rättfärdig” – som rättfärdigar Skaparens handlingar.
Och för att rätt använda sina uråldriga utgångsegenskapsparametrar, ”matza”, måste människan förstå åtminstone det område där hon måste agera. Bara om en människa kommer in i den högre världen får hon möjligheten att göra andliga handlingar: bara till den grad hon får skärmen får hon Skaparens egenskaper och börjar ”ersätta” Skaparen i styrningen av världsalltet. Detta är målet, anledningen till att vi studerar vetenskapen ”chochmat haKabbalah”.
Alltså är vår utvecklings första faktor ”matza”, kärnan. Den andra faktorn är en funktionell utveckling av denna ”matza”, människans kärna. Vårt frö måste utveckla sig på ett speciellt sätt, det måste genomgå olika utvecklingsfaser. Varje frö, varje objekt som utvecklar sig, kommer att gå igenom specifika utvecklingsfaser utmärkande för sig.
Om det är säd från en annan växt, inte vetesäd, till exempel majs, kommer den att utveckla sig enligt andra lagar, under en annan tidslängd, i en annan kvalitet och kvantitet. Förutom kärnan från en rutten säd förvaras och förs alltså också lagar för sädens utveckling vidare.
Det vill säga att andra faktorer bestämmer vilka vägar uppkomsten av en ny säd tar, om det blir en eller många, men med en typ och form enligt exakta, givna och förutbestämda lagar för utvecklingen av kärnan, den första faktorn.
Precis som kärnan är också utvecklingslagarna exakt bestämda i förväg, och går tillsammans med kärnan över från den tidigare formen till nästa. Men Baal HaSulam säger att det finns flera krafter som påverkar vår utveckling och kärnans slutresultat.
En av de egenskaper som påverkar kärnans utveckling består i att det under övergången från ett liv till ett annat finns ett avbrott mellan liven, då det materiella skalet försvinner. På grund av det kan en skarp, irreversibel förändring av en ny gestalts egenskaper ske i ett nytt liv. Det är möjligt eftersom det finns ett fullständigt avbrott i det materiella skalet (kärnans beklädnad), mellan det dåvarande och det nya livet.
Baal HaSulam säger att det bara finns fyra faktorer som helt och hållet bestämmer skapelsens tillstånd på alla etapper under dess utveckling.
På alla naturens nivåer, i vår värld och i den andliga världen, bestämmer de över skapelsen, alltså även över oss. Vi är en produkt av dessa fyra faktorer. Vi studerar detta för att förstå i vilken utsträckning vi kan påverka en eller flera faktorer, och hur vi kan göra det på bästa möjliga sätt.
Den tredje faktorn förändras, som vi redan har sagt, under påverkan av yttre omständigheter. Det vill säga att det är möjligt att ha sådana yttre omständigheter som förändrar säden på bästa eller sämsta sätt. Utvecklingen är ofrånkomlig. Men arten kan vara olika i sina variationer, den kan starkt skilja sig inom en och samma art, på grund av villkoren som den tredje faktorn utgör.
Låt oss plantera olika jordlotter med en sorts vete, men påverka dem på olika sätt: skymma solen för en lott, en annan lott skall man inte vattna, en tredje skall vi plantera med ogräs och så vidare. Vi kommer att se hur starkt yttre faktorer – sol, vatten, kyla, ohyra, ogräs – påverkar utvecklingen av vår säd.
Trots att det inre utvecklingsprogrammet är givet är det beroende av det yttre utvecklingsprogrammet. Härifrån kan vi dra slutsatsen att om en människa för sig själv hittar en optimal omgivning, rätt samhälle, kan hon maximalt realisera sina givna egenskaper – kärnan och utvecklingslagarna, det vill säga den första och den andra faktorn.
En människa kan ha mycket ”ogynnsamma” faktorer för en bra utveckling, det som vi kallar ärftlighet: fysisk svaghet, mental svaghet, psykisk svaghet, andlig svaghet. Men om människan, likt ett frö för sin utveckling, hittar en korrekt lott öppnar hon sig då för de goda yttre faktorer som kan ge ett otroligt resultat, som om det vore utan ett samband med de från början givna faktorerna.
Enligt de från början givna faktorerna var hon kanske en person som inte har någonting bra, men som ett resultat av omgivningens påverkan uppnår en otrolig utveckling, så att man blir förvånad över vad som kan ha hänt med en så lycklig människa. Och allt detta eftersom hon hamnat i rätt omgivning.
I fröexemplet ser vi det klart. Vårt problem är alltså som fröets – vi ser vilket slutresultat vi vill ha och agerar i överensstämmelse med det, och vi känner i förväg till detta frös utvecklingslagar.
Vi skapar hela vetenskaper om hur man får de bästa sorterna och typerna i växt- och djurvärlden eftersom vi känner nödvändigheten och klart föreställer oss ett resultat som vi strävar efter.
Det vill säga vi vet slutmålet – det mest önskvärda resultatet som detta frö skall uppnå, och vi bygger en hela kedja för fröets utveckling: vi planerar en kort intensiv utvecklingsprocess, som skall ge oss maximalt med proteiner, fett och kolhydrater i varje frö, för att fröet skall ha en bestämd storlek och så vidare. Just eftersom vi vet hur fröet utvecklas och hur det kommer att utveckla sig under olika villkor, kan vi välja de mest gynnsamma yttre villkoren för fröet: om jag ger en högre temperatur kommer det att bränna fröet, om jag vattnar för mycket kommer fröet att ruttna. Det vill säga att jag exakt måste veta alla optimala parametrar för varje sort. Om jag känner till de optimala parametrarna för vad jag vill uppnå, uppnår jag det eftersökta resultatet.
Det betyder att vi saknar förståelse av våra givna egenskaper. Vi kan påverka dem med hjälp av att vi skapar olika yttre villkor. Problemet är att vi måste känna till vår utgångsnatur, vår inre naturs utvecklingslagar, man skall också känna till slutmålet för människan – ett önskvärt resultat.
Denna uppgiftslösning med sikte på att uppnå ett maximalt och optimalt resultat betyder att man uppnår fullkomlighet. Vi är från början viljan att ta emot njutningar. Njutning är för oss förnimmelse av Skaparens Ljus, det vill säga förnimmelsen av fullkomlighet. En förnimmelse av Skaparen upplevs av oss som njutning. På vilket sätt kan jag utveckla mig för att uppnå ett sådant tillstånd, en sådan förnimmelse av Skaparen? Jag måste vara fullständigt förenad med Skaparen, i kontakt med Honom. Då kommer jag att förnimma det tillstånd av fullkomlighet Han befinner Sig i.
Vad innebär det att helt och hållet vara på Skaparens plats – där döden inte finns, där ingen liten frånvaro av fullkomlighet finns? Hur kan jag uppnå ett sådant tillstånd?
Kabbala förklarar att när man närmar sig Skaparen i andligheten betyder det att man blir lik Hans egenskaper. Jag kan inte närma mig Skaparen om jag minskar avståndet i vår värld. Jag måste övervinna ett andligt avstånd. Skaparen gömmer Sig inte från mig. Eftersom jag till den grad jag inte är lik Hans egenskaper är jag avlägsen från Honom, förnimmer Honom inte.
Nu förklarar kabbalisterna att jag befinner mig i till Skaparen fullständigt motsatta egenskaper, och därför inte förnimmer Honom. Att börja förnimma Honom betyder att man inträder i den högre, andliga världen. Inträde i den andliga världen betyder att jag kommer in i den med mina förnimmelser. När man börjar förnimma betyder det att man har skaffat sig egenskaper lika det som man förnimmer, för att dessa egenskaper finns i mig.
Sedan kan jag successivt förändra mig och komma fram till tillståndet där jag förenas med Honom fullständigt, jag befinner mig på Hans plats – jag måste ta till mig Hans egenskaper fullständigt. Då kommer jag att uppnå fulländad, evig kunskap och njutning. Kan jag medvetet leda mig till ett sådant tillstånd?
Jag måste omkring mig skapa en miljö som påverkar mig på så sätt att jag tar till mig Skaparens egenskaper. I så fall kommer jag att hela tiden närma mig Honom. Var kan jag hitta en sådan miljö? Hur vet jag var någonstans det finns sådana villkor?
Om jag letar runt hela Jorden, kommer jag då att hitta en sådan plats? Människorna har under flera tusen år letat runt hela Jorden utan att hitta, de har skrivit många böcker, kommit på många filosofier, men lyckliga har de inte blivit. Och kanske finns det ingen sådan miljö, inget sådant samhälle. Vad kan man göra för att påverka sig själv, och för att den påverkan ska dra mig framåt till fullkomligheten? Skaparen skapade inte något land, någon ö, dit varje människa som vill uppnå fullkomlighet kunde komma, för att förena sig med den särskilda miljön som hela tiden visar henne vad Skaparens egenskaper innebär, hur hon måste förändras, en miljö som skulle hjälpa henne att förändras inuti.
Skaparen skapade ingen faktor som påverkar människan inuti. Det finns ingen plats på Jorden med färdiga villkor, Skaparen skapade istället någonting annat – Han gav Toran.
Om en människa nu vill börja ändra sin tredje parameter under påverkan av yttre faktorer, då kan hon göra det. Eftersom hon har en bok. Om hon börjar studera boken med avsikten att denna bok ska förändra henne, då börjar denna bok korrigera henne. Hur? Människan blir belyst utifrån av det omgivande Ljuset. Detta omgivande Ljus är den miljö som människan själv skapar omkring sig för att den ska påverka människans tredje parameter och till slut hennes utveckling, så att fröet inte ruttnar utan utvecklar sig på ett underbart sätt och uppnår sin mognad och bästa möjliga tillstånd.
Kabbalan säger att det finns många böcker med hjälp av vilka man kan skapa en sådan miljö omkring sig, det vill säga dra till sig omgivande Ljus som korrigerar, utveckla sig på rätt sätt. Man skall öka det omgivande Ljuset för att det påverkar människan.
Det står (i Introduktion till TES, s.155) att man kan framkalla bestrålningen av det omgivande Ljuset genom studier av äkta kabbalistiska böcker, därför att bara de har Ljus med större intensitet än de andra Toraböckerna.
Förutom det säger kabbalisterna att det viktiga inte är att bara studera böcker, utan att man vill korrigera sig och att man därför läser dem. Det vill säga att det inre kravet till kabbalatexterna är att man från dem ska få krafter – det är viktigt, med det skapar människan omkring sig den mest önskvärda miljön, ”omgivande Ljus”.
Detta yttre Ljus lyser för dig till den grad som du begär det. Men om du inte begär detta Ljus, det vill säga om du inte har någon önskan att korrigera dig, att få andliga egenskaper, då lyser inte detta Ljus för dig. Du kan läsa olika kabbalaböcker eller Toraböcker, heliga böcker, som är skrivna av kabbalister som befunnit sig i tillstånd av den högre världen, i förnimmelser av Skaparen, och som väcker Ljuset som hon måste få in i sig, i sin själ – viljan att ta emot. Och så länge väntar detta Ljus som omger själen på möjligheten att komma in. Därför kallas detta Ljus omgivande.
Men man kan väcka detta omgivande Ljus för sig, och till den graden kommer man att leta efter en miljö, ett samhälle, som ökar Ljusets attraktion. Du behöver därför ett stort begär efter andligheten. Ett stort begär kan man få från en grupp. Människan är skapad så att hon tar till sig det omgivande samhällets uppfattningar. Du deltar i gruppen, börjar känna hur andra påverkar dig och hur du påverkar dem, de ger dig vikten av att delta i den gemensamma saken och du får större begär efter andligheten.
Om ditt begär inte är så stort, men konstant, ger dig gruppen möjligheten att inte avlägsna sig från detta begär utan att hela tiden vara inom det och även öka det, det vill säga att kräva mer hjälp från Skaparen. Med hjälp av rätt riktning som gruppens ledare visar, som ger dig rätt begär – kommer det på så sätt ner högre Ljus till människan utifrån. Och du skaffar dig själv en yttre miljö som kan utveckla dig optimalt, som rätt odlad säd.
Du liksom omplacerar dig själv från en dålig jordlott till en bra jordlott, där det finns sol, vatten, luft, men inget ogräs. Om en människa omplacerar sig själv på så sätt, då – som det står i ”Introduktion till Talmud av de tio sfirot” uppnår hon målet under tre till fem år – börjar hon komma i överensstämmelse med Skaparen, går över machsom och inträder i det första steget av likhet med Skaparen. Och sedan till nästa steg och så vidare, det finns totalt 620 sådana steg: 613 ”mitzvot” och 7 ”de-rabanan” – 620 steg där människan inom sig korrigerar 620 begär, på varje steg är ett speciellt begär. Våra begär korrigeras bara under yttre påverkan. Därför är vår uppgift att bestämma oss för vilken vår vistelsemiljö skall vara.
Förutom det finns det en fjärde faktor. Den fjärde faktorn är yttre villkor för den faktor som påverkar oss. Det kan ju också ändras. De kan vara mycket dramatiska. Till exempel det kan bli torka, kyla och all säd kan dö.
Jag kan inte diskutera en sådan påverkan av denna faktor, därför att detta tillstånd hittills befunnit sig utanför vår makt. Vi kan inte styra den målmedvetet, i alla fall inte nu i vårt givna tillstånd. Men vi måste ge ett exempel på sådana omständigheter ändå (därför att det är naturlig faktor i min själs utveckling).
Talmud ger ett exempel (denna berättelse är 2 000 år gammal): det var en gång en vis man som levde i en liten stad. I denna stad levde många visa män. Deras närvaro skapade en speciell miljö i staden: man kände på sig att det fanns många visa män i staden. En rik man kom från en annan by till denna stad, han kom till en fattig vis man och sade: ”Hör nu, jag kommer att bygga en jeshiva för dig, du kommer att ha många elever och jag kommer att betala allting för dig, jag kommer att ordna allt för dig, du kommer att vara en stor lärare och jag, och alla andra som vill studera, kommer att studera hos dig, jag kommer att ge dig möjligheter.” Den vise mannen sade nej. Och han förklarade: ”Saken är den” – sade han – ”att om jag flyttar till en annan plats, tar jag mig ifrån påverkan av min miljö, den miljö jag har utvecklat mig i, tack vare den har jag blivit en vis man, och jag kommer att hamna under påverkan av miljön i din stad. Du är ett exempel på din miljö. På så sätt, även om jag är en stor vis man, och jag i princip inte behöver lära mig från någon, det vill säga att jag har uppnått all vishet, påverkar miljön alltid en människa och därför, om jag som är så fullkomlig och vetande kommer att vistas bland sådana som du, kommer jag till slut att förlora min nivå, min strävan, mina kvalitéer, och förvandlas till en man som du.”
Det är ett klart exempel, det finns inga antydningar i det, det är verkligen på det sättet: en människa kan degradera utan att känna det eller veta om det, under samhällets påverkan, utan att resa sig degraderar hon med hög hastighet och rättfärdigar sig själv och sin omgivning. Det är i en materiell miljö. Och i den andliga miljön påverkas människans tillstånd med en otrolig hastighet av olika böcker och gruppen, den lämnar omedelbart spår i människan.
Därför måste den människa som vill förnimma lite vad kabbala och den högre världen är, förstå Skaparen lite grand, dra in sig fullständigt från sin miljö, hon måste dra in allt som kan påverka henne negativt: ovidkommande böcker som talar om andra metoder för människans utveckling, alla möjliga filosofier, cirklar som sysslar med mystik och så vidare.
Kort sagt måste en seriös människa tänka på vad som påverkar henne vid den givna stunden. Om det bara är kollegor som hon umgås med på jobbet kan de inte fördärva hennes liv.
I brevet på sidan 63 i boken ”Pri chacham”, varnar rav Ashlag att vägen till Skaparens palats, till Skaparens mål, är en mycket smal stig: människan måste hela tiden kontrollera sig själv, om alla hennes tankar är i rätt riktning, hon måste korrigera dem i varje ögonblick, det vill säga med varje ny tanke. Men om hon befinner sig under påverkan av fel miljö då är hennes korrigering självklart felaktig. Olika störningar, som andra människors påverkan, att hinder kastas ned, att man bromsas, så att kursen ändras för fort, så att en vinkel förs in som ändrar ens andliga azimut.
Om en människa studerar kabbala och samtidigt studerar andra utvecklingsmetoder tappar hon fullständigt orienteringen eftersom hon inte bara hamnar under påverkan av mystik, utan även under en oförutsägbar kombination av kabbala och mystik som leder henne till någonting obestämt.
Det är omöjligt att leva samtidigt i flera miljöer, det påverkar människan på ett oförutsägbart och negativt sätt. Man kan se på en komedi, lyssna på nyheter, läsa roliga historier – det avleder, drar tillbaka spänningen … Men man skall inte ta till sig idéer som kan disorientera en.
Som ni ser bestämmer valet av miljön människans framtid oberoende av den andliga nivå i vilken hon befinner sig. Det vill säga att den störste vise mannen, den största människan – vet hur hon skall bete sig, hur hon skall rädda sig, hon kommer aldrig att komma in i en miljö som påverkar henne negativt, hon kommer aldrig att vara en medlem av en sådan miljö eftersom hon inte kan föreställa sig vilken påverkan hon får.
Därför måste den som börjar studera hos oss klart inse att ett bra resultat bara kan uppnås om man kopplas in i vår grupp. Det vill säga att om man kommer till lektionerna men inte deltar i gruppens liv är man under en mycket dålig påverkan.
Detsamma gäller alla som studerar över Internet. Även om de befinner sig lång borta från oss, ser man på de ansträngningar som de lägger ner att det bara är frånvaron av kontakt med gruppen som inte tillåter dem att uppnå det önskade andliga resultatet – tillträde till den andliga världen.
Från vår sida har vi en full kabbalasajt, utgivning av böcker, undervisning, artiklar i tidningar – allt detta gör vi för att i vår värld skapa en ny miljö som ska påverka hela världen med andliga idéer.
Allt vi gör, gör vi för att till slut skapa ett stort samhälle av små grupper och enstaka människor som alla tillsammans successivt kan förändra vår världs miljö.
Därför måste den människa som vill gå framåt bry sig om sin grupp, därför att bara genom den kan hon påverka sig själv, sin framgång. Så mycket som människan ger till gruppen, så mycket kan hon få från den, så mycket kan gruppen påverka henne. Och det beror inte på gruppens storlek eller gruppens kvalitet. Gruppens storlek och kvalitet är ett objektivt begrepp, och hur mycket varje människa kan få beror på varje människas subjektiva relationer till gruppen. Vid andliga fall är samhällets påverkan viktig, vår grupps påverkan på var och en av oss.
Den är skapt för att snabbare dra ut människan om hon faller, och dra ut henne igen om hon faller igen, och så vidare, och på så sätt minskar man absorbtionstiden för varje andligt tillstånd, speciellt under negativa perioder.
Samhället hjälper en snabbt att genomleva alla tillstånd, därför att det har en stor påverkan, en stor intensitet av påverkan på varje människas tillstånd. Det är som i en god miljö, när man har tillräckligt med sol, vatten, rätt valt gödsel – då växer allting snabbt.
Därför skall vi inte bry oss om någonting annat än den omgivande miljön. Av dessa fyra faktorer som påverkar människan finns det enligt rav Yehuda Ashlag bara en som människan kan påverka för att förändra sig själv, för att uppnå Skaparens mål.
Det vill säga att vi inte behöver tänka på de andra faktorerna: det är förbjudet att tänka att jag från början är skapad oduglig för att uppnå skapelsens mål, att jag befinner mig i en olämplig miljö, att det sker olämpliga yttre förändringar i organisationen.
Jag har frihet bara i en sak – att skapa en miljö för mig själv.
Ni säger att det finns många vägar till Skaparen och att de inte skall störa varandra. Självklart finns sådana utryck i Toran (”Jesh harbe drachim le Makot”) men det säger att varje själ har sina individuella tillstånd, sin stig till Skaparen. Men faktorn av förening med Skaparen – samhällets påverkan – är en.
