Kan en människa säga när hon förtjänar belöning och när hon förtjänar bestraffning? Om det, till exempel, ramlar ner en bit av en balkong som dödar en människa, eller en naturkatastrof inträffar och så vidare, vem skall man klaga på, vem skall man bestraffa? Eller om ett barn slog sönder någonting. Vi kan bestraffa honom men vi kommer att göra det enligt vår kroppsliga förståelse av bestraffning och belöning. Det betyder att man på barnet överför sin förståelse och inställning. Så var det i Ryssland. Om jag inte erkände kommunisterna så kunde även jag bli dödad. De upprättade sina lagar och sin rättvisa, sin förståelse om vad som är bra och vad som är dåligt. I själva verket måste det finnas ett objektivt direkt system av belöning och bestraffning, som inte är till nytta för dem som upprättade detta system utan till nytta för dem som utför det.
Man kan inte ge en exakt och utförlig förklaring av vad belöning och vad bestraffning är. Om detta system är rätt, då måste det lära människan någonting och inte bara finnas. Men människan är inte objektiv och vet inte vad som i själva verket döljer sig bakom alla sina handlingar, vilka i samband med okorrigerade kelim går isär med skapelsens mål. Från Skaparens sida finns inga bestraffningar och belöningar. Han har inget begär efter att människan skall bete sig på ett speciellt sätt. Skaparen har målet att bringa människan till ett särskilt inre tillstånd för att hon ska kunna få allt det goda från Skaparen, den njutning som är förberedd för människan som ett resultat av skapelsens mål. Skaparen har inte målet att bestraffa eller belöna människan för sina handlingar utan Han leder henne hela tiden till skapelsens mål.
Vem tillhör bestraffningarna och belöningarna? Till barnet eller till den vuxna? Från vilket steg, från vilket sinnestillstånd börjar man? En människa som växer i den här världen skaffar sig egenskaper och kvaliteter av denna värld, hon lyder denna världs lagar. Om vi skulle ha kunnat känna människan på samma sätt som Skaparen känner henne, då skulle vi i förväg ha kunnat veta hur hon kommer att bete sig i varje situation. Var är människans frihet? Och från vad? Från de naturliga egenskaper som Skaparen införlivade i henne, eller från omgivningens påverkan? Var finns den del där hon är fri från naturen och omgivningen? Om vi skulle ha vetat vad frihet är, då skulle man ge människan antingen belöning eller bestraffning därför att alla steg som hon skulle ha tagit hade varit hennes egna val, steg som hon tar genom sin frihet från naturen och omgivningen.
Människan måste förstå att under alla hennes steg och handlingar lär Skaparen henne, tillspetsar hennes förnimmelse och leder henne till skapelsens mål. Om människan börjar se detta då kommer belöningarna och bestraffningarna få en speciell riktning och innebörd i enlighet med målet. Då kommer allt som händer människan, och allt som kommer till henne, bra eller dåligt, att uppfattas som belöning. Och det dåliga uppfattas inte som lidande utan som en läxa. Alla förnimmelser blir positiva. Alltså, en sådan klassifikation som belöningar och bestraffningar finns helt enkelt inte, i allt ser man en positiv, vänlig inställning hos Skaparen till skapelsen.
Men en sådan uppfattning får människan inte direkt, utan genom olika förtäckthet av Skaparen. Först genom den dubbla förtäcktheten, sedan genom enkel förtäckthet, sedan kommer uppenbarelse av Skaparen, och till slut begripande av evighet, perfektion och obegränsad kärlek till Den som alltid behandlade människan och hela mänskligheten med ständig kärlek och viljan att ge högsta njutning.
Nu skall vi prata om Jom kippur. Det är en dag när man slutar bygga andliga kärl. Vi vet att hela verkligheten är ett Ljus och ett kärl. Ljuset - det är Skaparen, njutning, kärlet är skapelsen, själen, malchut. Ljuset befinner sig i fullständig vila och ändrar sig inte. Ljusets enda avsikt är att ge njutning, det vill säga, leda människan till förnimmelsen av evig och oändlig njutning. Hela processen av uppbyggandet av det andliga kärlet från det lägsta tillståndet, där vi befinner oss nu, till det högsta, eviga, perfekta tillståndet utmärker sig med 10 dagars ånger. Själen, som inte har någonting förutom viljan att ta emot njutningar, börjar få från första dagen, Rosh ha Shana, och under dessa 10 dagar fram till Jom kippur får den Ljusets egenskaper. Begäret att ta emot njutningar får 10 förändringar, 10 sefirot som är grunden för själens korrigering.
Under dessa 10 dagar korrigeras själen fullständigt och blir beredd att få Ljuset. På den tionde ångerdagen, Jom kippur, får man inte visa något begär att ta emot och njuta, detta uttrycker sig i ett förbud att äta, dricka och annat under fastedagen. På denna dag sker den sista korrigeringen.
Efter Jom Kippur börjar förberedelserna för mottagandet av Ljuset i de korrigerade kärlen. Mottagandet av Ljuset sammanfaller med 7 dagar av Sukkot med fullgörandet av mitzvot till lolabab, estrog och andra. Och till slut kronan av hela processen, den fantastiska helgen Simcha Tora, när Skaparens Ljus fyller hela kärlen. Tora symboliserar här Torans Ljus och Simcha betyder mottagande av Ljuset för Skaparens skull.
I andligheten behöver en sådan korrigering inte ske under denna tid, utan den kan ske vilken tid som helst när det är nödvändigt. I vår värld håller man sig till kalendern.
