“En överträdelse kullkastar inte en mitzva (föreskrift)” och en mitzva omkullkastar inte en överträdelse. Det är brukligt inom arbetet att man måste ta den goda vägen. Men det dåliga i människan tillåter henne inte att ta den goda vägen.

Man måste dock veta att man inte behöver utrota ondskan, då detta är omöjligt. Man behöver endast hata ondskan, som det står skrivet “I som älsken Herren, haten det onda”. Det är därför endast hat som behövs, eftersom hat har en förmåga att separera sådant som håller ihop.

Av den anledningen existerar ondskan inte av sig själv. Istället beror ondskans existens på älskandet av ondskan eller hatandet av ondskan. Det betyder att om man älskar ondskan, då blir man fånge under ondskans auktoritet. Om man hatar ondskan tar man sig ur dess premisser och då har ondskan inte längre herravälde över den människan.

Härav följer att det huvudsakliga arbetet inte ligger i själva ondskan, utan i måttet av kärlek och i måttet av hat. Och av denna anledning framkallar en överträdelse fler överträdelser. Vi måste ställa frågan, “varför förtjänar man ett sådant straff?” När man faller under arbetet måste man ha hjälp med att åter resa sig från fallet. Här ser vi dock att fler hinder staplas på det första, så att man faller ännu lägre ner än i ens första fall.

Men för att man ska kunna känna hat mot ondskan tilldelas man mer ondska, så att man ska känna hur överträdelsen avlägsnar en från arbetet inför Gud. Trots att man kände sorg över den första överträdelsen, kände man fortfarande inte ett mått av ånger som var tillräckligt för att man skulle kunna hata ondskan.

Och därför framkallar en överträdelse fler överträdelser, och varje gång känner man sorg och ånger, och detta uppmanar en förvisso att hata ondskan, tills måttet av ens hat mot ondskan är fullständigt. Vid den punkten skiljs man från ondskan, eftersom hat framkallar separation.

Därför ser vi att om man hittar ett visst mått av hat mot ondskan på en sådan nivå som kan framkalla separation, behöver man inte korrigeringen “en överträdelse framkallar fler överträdelser”, och naturligtvis sparar man på så sätt tid. När man har blivit belönad, tillåts man att känna Guds kärlek. Detta är innebörden av, “I som älsken Herren, haten det onda”. De bara hatar ondskan, men själva ondskan förblir, och det är endast hatet av ondskan vi behöver.

Detta kommer från “Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen”, och detta är innebörden av det ormen säger, “så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är”. Det vill säga att när man anstränger sig och vill förstå alla företeelser i försynen, som Skaparen, betyder detta att “En människas högmod bliver henne till förödmjukelse”. Det betyder att man vill förstå allt med det ytliga förnuftet, och om man inte förstår det, befinner man sig i låghet.

Sanningen är att om man vaknar upp för att få veta någonting, är det ett tecken på att man behöver få veta detta. Och när man övervinner sitt eget förstånd, det man önskar förstå, och tar allting i tro över förståndet, kallas detta den största lågheten i mänskliga attribut. Du ser att i den utsträckning man har ett begär efter att veta mer, och likväl tar det i tro över förståndet, befinner man sig i en ännu större låghet.

Nu kan vi förstå vad de uttydde om versen “Men mannen Mose var mycket saktmodig”, ödmjuk och tålmodig. Det betyder att han stod ut med låghet i högsta möjliga mått.

Detta är betydelsen av att Adam ha Rishon åt av livets träd innan synden, och att han befann sig i fullkomlighet. Men han kunde inte vandra längre än den grad han stod på, eftersom han inte kände något begär i sitt tillstånd. På grund av det kunde han naturligtvis inte upptäcka alla de Heliga namnen.

Av den anledningen “Underbara äro Hans gärningar mot människornas barn”, så att han skulle äta från kunskapens träd på gott och ont. Och genom denna synd lämnade alla Ljus honom, och därför tvingades han begripligt nog att påbörja sitt arbete på nytt.

Och skriften säger om det att han drevs ut ur Edens lustgård därför att om han skulle ha ätit av livets träd skulle han ha levt för evigt. Detta är innebörden av världarnas inre. Om man tar sig in där, blir man kvar där för evigt. Det betyder att ännu en gång skulle man stå utan något begär. Och för att kunna gå och uppenbara de Heliga namnen, vilka uppträder genom korrigeringen av gott och ont, var han därför tvungen att äta av kunskapens träd.

Det är likt en människa som vill skänka sin vän en stor tunna fylld med vin, men hans vän har bara en liten bägare. Vad gör han då? Han häller vin i den bägaren och tar med bägaren hem, där han tömmer den. Därefter går han tillbaka med bägaren och fyller den åter igen med vin. Sedan går han ännu en gång till sitt hus, tills han har tagit emot hela vintunnan.

Jag har hört honom berätta ännu en liknelse om två vänner, av vilka den ena blev en kung och den andra blev mycket fattig, och han hade hört talas om hur hans vän blivit kung. Den fattige gick till sin vän kungen, och berättade om sitt usla skick.

Kungen gav honom ett brev till skatteministern om att han under två timmar skulle få så mycket pengar han ville. Den fattige kom fram till skattkammaren med en liten ask, gick in och fyllde den lilla asken med pengar.

När han kom ut sparkade ministern till asken och alla pengarna föll ner på golvet. Och så fortsatte det om och om igen, och den fattige mannen grät, ”Varför gör ni såhär mot mig?” Slutligen sade han, alla pengar du tagit med dig ut under hela denna tid är dina och du ska ta allt med dig. Du hade inte behållare som var stora nog att ta tillräckligt med pengar från skattkammaren, och därför spelade vi dig detta spratt.