Jag hörde angående Tetzave, februari, 1943, Jerusalem

Angående de två änglarna som gör en sällskap under kvällen på sabbaten. Den goda ängeln och den onda ängeln. En god ängel kallas ”höger”, och genom den närmar man sig att tjäna Skaparen.  Detta kallas ”det högra drar till sig”. Och en ond ängel betraktas som ”vänster”, som knuffar bort, vilket innebär att den orsakar en främmande tankar, antigen i förstånd eller hjärta.

Och när man besegrar ondskan och tar sig närmare Skaparen, betyder det att man varje gång övervinner ondskan och fäster sig vid Skaparen. Således har man närmat sig fasthållande vid Skaparen genom de två. Detta betyder att båda två utförde en enda uppgift – de har förmått personen att häfta fast vid Skaparen. I det tillståndet säger man, ”kom i frid”.

Och när man har fullbordat hela sitt arbete och redan har släppt in allt från vänster i Kdusha (Heligheten), som det står skrivet, ”Det finns ingen plats man kan gömma från Dig”, har den dåliga ängeln ingenting kvar att göra, eftersom personen redan har segrat över alla svårigheter som ondskan gjorde gällande. Då är den dåliga ängeln sysslolös och man säger till den, ”gå i frid”.