Jag hörde den femtonde kislev, sabbat
I Shmone esrei (arton-) bönen ”ty Du hör varje muns bön från Israel, Ditt folk, med barmhärtighet”. Det kan verka invecklat: först säger vi, ”ty Du hör varje muns bön”, det vill säga även om det kommer från en ovärdig mun – hör Skaparen ändå på. Det står, ”varje muns bön”, till och med från en ovärdig sådan. Därefter står det, ”Israel, Ditt folk, med barmhärtighet”, det vill säga just en bön i barmhärtighet. Annars blir den inte hörd.
Vi måste veta att saken är den att all tyngd man känner i Guds arbete kommer på grund av motsattheten som finns i varje steg. Till exempel finns det en regel som säger att man skall vara ödmjuk. Men om vi följer detta till sin ytterlighet betyder det inte att det måste vara en regel, trots att våra visa sade, ”var mycket, mycket ödmjuk”. Anledningen är att vi vet att man måste gå emot hela världen och inte upphävas av den vimlande mångfald av synsätt som finns i världen, som det står skrivet, ”Och då hans frimodighet växte på Herrens vägar”. Därför är detta inte en sådan regel som vi kan kalla fullkomlig.
Och om vi följer den andra ytterligheten, som är stolthet, är det också fel, eftersom till ”den som är stolt” säger Skaparen, ”han och Jag kan inte vistas i samma boning”. Och vi kan även se motsatthet i lidande. Om Skaparen skickar lidande till någon, och vi måste tro att Skaparen är välvillig, då måste det lidande som Han skickade vara till nytta för personen. Så varför ber vi att Skaparen ska befria oss från lidandet?
Och angående lidande bör vi veta att det kommer för att korrigera oss så att vi kan bli berättigade att ta emot Skaparens Ljus. Lidandets roll är ingenting annat än att rena kroppen, som våra visa sade, ”liksom saltet sötar köttet, renar lidandet kroppen”. Med bönen gjorde de en korrigering så att den skulle kunna ersätta lidandet. Således kan även bön rena kroppen.
Men en bön kallas ”Toras väg”. Det är orsaken till att bönen är effektivare för att förljuva kroppen än lidande. Därför är det en mitzva att be om lidandet, eftersom det skänker ytterligare förmåner, både till individen och till helheten.
På grund av det orsakar motsattheten tyngd och avbrott i Guds arbete, och man klarar inte av att fortsätta med arbetet och mår dåligt. För personen förefaller det som att han inte är värdig att anta Himmelrikets börda, ”som en oxe med bördan och som en åsna med lasten”. Så samtidigt kallas han ”oönskad”.
Dock har man bara en enda avsikt, att sträcka fram tro, vilket kallas Malchut, det vill säga lyfta Shechina (Gudomen) ur stoftet. Man siktar mot att förhärliga Hans namn i världen, det vill säga Hans storhet, för att förhindra att Shechina ska anta en fattig och mager form. Därför hör Skaparen ”varje muns bön”, även från någon som inte är särskilt värdig och känner att han fortfarande är långt ifrån Guds arbete.
Detta är innebörden av ”ty Du hör varje muns bön”. När hör Han varje mun? När Israels folk ber med barmhärtighet, det vill säga enkel barmhärtighet, när man ber för att Gudomen ska lyftas ur stoftet, för att man ska få ta emot tro.
Det liknar någon som inte har ätit på tre dagar. När han ber någon om någonting att äta, då ber han inte om lyx eller överflöd; han ber bara om något som kan återuppväcka hans själ.
På samma sätt är det i Guds arbete. När man ser att man står mellan himmel och jord ber man inte Skaparen om någonting överflödigt, utan bara trons Ljus, att Skaparen ska öppna ens ögon så att man kan anta trons urskiljande. Detta kallas att ”lyfta Gudomen ur stoftet”, och denna bön tas emot från ”varje mun”. Om personen alltså ber om att hans själ ska återuppväckas, då besvaras bönen, oavsett vilket tillstånd han befinner sig i.
Och detta kallas ”med barmhärtighet”, när det enda man ber om är att visas förbarmande från Ovan så att man kan upprätthålla sin vitalitet. Och detta är innebörden av det som står skrivet i Zohar, att en bön för de fattiga omedelbart tas emot. Det vill säga när bönen är för den heliga Shechinas skull godtas den omedelbart.
