Jag hörde den femte truma, 11 februari, 1943

“Skall giva visdom till de visa”. Han frågade, ”Borde det inte stå, ‘Skall ge visdom till de dåraktiga?’”

Och han sade, “Vi vet att det inte finns något tvång i det andliga”. Istället tar var och en emot enligt vad de önskar sig. Eftersom andligheten är källan till allt liv och all njutning, hur kan det då finnas tvång i det som är bra? Så om vi ser att vi åtar oss Tora och mitzvot tvångsmässigt, beror det på att vi måste övervinna kroppen eftersom den inte håller med. Kroppen känner ingen njutning i detta arbete, och orsaken måste vara att den inte känner andligheten där. Som vi sade är andligheten livets och njutningens källa, och i Zohar står det ”där det finns arbete, där finns sitra achra”.

Detta är anledningen till att det bara är de visa som kan få visdom, eftersom de enfaldiga inte känner något behov av visdom. Bara de visa kan tilldelas visdom, på grund av deras natur. Detta betyder att den som är vis älskar visdom, och detta är hans enda önskan! Och enligt regeln som säger att ”Begäret känner inga hinder”, gör han alla möjliga ansträngningar för att skaffa denna visdom. På så vis belönas han till slut med visdom. Den som älskar visdom kan därför kallas ”vis”, enligt hans mål.

Men om de enfaldiga står det, ”En dåre har ingen glädje av kunskap”. Versen “Skall giva vidsom till de visa” säger oss att den som älskar visdom aldrig känner sig modfälld av att han inte har uppnått visdomen, trots de stora ansträngningar han gjort. Istället fortsätter han in i det sista, och givetvis kommer han att nå visdom eftersom han älskar visdom. Därför sägs det ”Om du vandrar denna väg kommer du utan tvivel lyckas”.

Men vi måste fråga oss, vad kan man göra om vår natur är ”Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa”? Vartifrån ska han ta begäret att törsta efter visdom?

För detta ändamål har vi fått rådet att arbeta enligt ”som uträttar Hans befallning”, och utsmyckningen ”hör ljudet av Hans befallning”. Det betyder att man gör saker för att komma över det man vill ha. När man alltså inte har något begär efter visdom betyder det att det man saknar är ett begär efter visdom. Därför börjar man anstränga sig och vidta alla möjliga åtgärder för att skaffa begäret efter visdom, då detta är det enda man saknar.

Och arbetets förfarande är att man ska göra ansträngningar i Tora och arbetet trots att man inte har något begär efter det. Detta kallas ”arbete” och det betyder att man gör saker även om man inte har något begär efter det. Det är som våra visa sade, ”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta”. Och till följd av ansträngningen kommer ett begär och en längtan efter visdom att skapas i en.

Och då kommer versen ”skall giva visdom till de visa” att bli sann för en, och man kommer att belönas med ”hör ljudet av Hans befallning”. Man belönas med ett begär efter det som man tidigare var tvungen att genomföra genom ”görande”, en handling utan vilja.

Så om vi vill veta vem som älskar visdom måste vi se till dem som strävar efter visdom, även om de ännu inte har belönats med att vara bland de som älskar visdom. Anledningen är, som vi sade tidigare, att de, genom sina ansträngningar, kommer att belönas med att vara en av dem som älskar visdom.

Och efter att de har ett begär efter visdom kommer de att belönas med visdom. Begäret efter visdom är således ett kli, och visdomen är Ljuset. Detta är innebörden av ”det finns inget tvång i det andliga”.

Visdomens Ljus betyder livets Ljus. Vi förnimmer inte visdom som ett intellektuellt begrepp, utan som det faktiska livet, livets grundstomme, så nödvändig och grundläggande att man betraktas som död utan den. (Därför kan vi även säga att visdom kallas Chaya, att leva).