Under brudens natt (Ba laila de kala)

125) Rabbi Shimon satt och studerade Tora den natt när bruden, Malchut, förenas med sin make. Under den natten, efter vilken – på dagen shavuot – bruden skall vara med sin make under chuppah [bröllopsbaldakinen], måste alla vänner som är medlemmar av brudkammaren vara tillsammans med henne den natten, och glädjas med henne i de korrigeringar hon genomgår, det vill säga att ägna sig åt Tora, från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, tolkningarna av texterna, och visdomens hemligheter, för dessa är hennes korrigeringar och utsmyckningar.

Bruden och hennes tärnor kommer och står på sina huvuden, och hon korrigeras i dem och gläds i dem hela natten igenom. Nästa dag, dagen shavuot, kommer hon till chuppah bara med dem. Och dessa vänner, som hela natten ägnar sig åt Tora, kallas ”medlemmar av chuppah”. Och när hon kommer till chuppah frågar Skaparen om dem, välsignar dem, och kröner dem med brudens kronor. Lyckliga äro de.

Förklaring: Det finns två betydelser av det, som överlappar.

1. Tiden för exil kallas “natt”, eftersom detta är tiden för döljandet av Hans ansikte från Israels barn. Då dominerar separationens kraft hos Skaparens tjänare, men ändå är det just vid den tiden bruden knyter band med sin make – genom de rättfärdigas Tora och mitzvot, som samtidigt betraktas som de som håller Toran. Alla de sublima grader, som kallas ”Torans hemligheter”, uppenbaras av dem, och detta är anledningen till att de kallas ”de som väcker dem”, för de gör till synes Toran. Det följer att tiden för exil kallas ”natt”, under vilken bruden knyter band till sin make, och alla vänner, som är medlemmar av brudkammaren, är de som håller Toran.

   Om tiden efter slutet av korrigeringen och den fullständiga frälsningen, står det skrivet, ”För en dag, som är känd av Herren, varken dag eller natt, kommer det att vara ljust under natten”. Därför står det skrivet att bruden följande dag ska vara med sin make under chuppah, för då återvänder BON till att vara SAG, MA kommer att vara AB, och AB betraktas som nästa dag och en ny chuppah.

   Då kallas de rättfärdiga “medlemmar av chuppah”, som ägnar sig åt Tora, i vilken det inte finns någon handling, för då sägs det, ”ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap”. Och eftersom dessa rättfärdiga – genom sina goda handlingar – höjer BON till att vara SAG genom sitt utsträckande av rädslan från det förflutna, anses de göra denna nya chuppah, och därför kallas de ”medlemmar av chuppah”.

2. Natten under shavuot kallas “natten då bruden förenas med sin make”, för under den följande dagen är det förutbestämt att hon ska vara med sin make under chuppah, under shavuotdagen, dagen för mottagandet av Toran. Det är emellertid samma ämne som den första förklaringen, för under dagen för mottagandet av Toran var det redan slutet av korrigeringen, i formen ”Han kommer att svälja upp döden för evigt, och Herren Gud kommer att torka bort tårarna från alla ansikten”. Som det står skrivet i versen ”Harut [ristad] i stentavlorna”; uttala det inte harut, utan herut [frihet], eftersom friheten från dödsängelen har kommit.

Men på grund av synden med kalven korrumperade de återigen korrigeringen. Alltså är dagen för mottagandet av Toran samma sak som slutet av korrigeringen. Det följer att alla de zivugim som skedde under fördöljningens dagars upphörde i henne under natten före mottagandet av Toran, och att det är därför den natten anses vara den natt då bruden förenas med sin make, efter vilken hon är ämnad att vara tillsammans med sin make under chuppah. Detta är helgen shavuot, under vilken slutet av korrigeringen återfinns i form av frihet från dödsängeln, som är tiden då de rättfärdiga – genom sina goda handlingar – gör en ny chuppah för bruden. Det är lättare för mig att fortsätta förklaringen i den första förklaringsformen, och den som noggrant undersöker kommer att kunna kopiera orden till shavuotdagen, eftersom de är samma ämne.

Alla de vänner som håller Toran kallas “medlemmar av brudkammaren”. De måste hålla sig fast vid den heliga Gudomligheten, som kallas ”brud”, under hela exilens natt. Så är det för då, under tiden för exilen, korrigeras hon genom de som håller Toran med alla de goda gärningar och Tora och mitzvot de utför, tills hon är renad från gott och ont. Och hon är tillgänglig för dem som ägnar sig åt Tora, i vilka det inte finns någonting i form av Assiya, utan hon är helt god utan ondska.

Därmed måste de som håller Toran – medlemmarna av brudkammaren – glädjas med henne över denna stora korrigering som gjordes i bruden genom dem, och glädjas med henne i de korrigeringar med vilka hon korrigeras, att ägna sig åt Tora, det vill säga i de korrigeringar som träder fram inför oss: från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, tolkningen av texterna, och visdomens hemligheter, som måste göras med glädje.

Det följer att alla grader och uppdagandet av Torans hemligheter, som är konstruerandet av Gudomligheten för slutet av hennes korrigering, enbart görs av de som håller Toran under exilen. Därför kallas alla de grader och nivåer som kommer ut under exilen ”korrigeringen av bruden och hennes dekorationer”. Dessa är de som den specificerar som från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, tolkningen av texterna, och i visdomens hemligheter. HGT är Tora; NH är profeter; Malchut är hagiografi; mochin de VAK som sträcks ut till henne är tolkningen av texterna, och mochin de GAR som sträcks ut till henne är visdomens hemligheter. Så är det för att alla de korrigeringarna måste sträckas ut till bruden under natten, under vilken bruden fullbordas för slutet av korrigeringen, som är chuppahs dag.

Det sades, “Bruden och hennes tärnor kommer och står på sina huvuden, och hon korrigeras i dem och fröjdas i dem alltigenom den natten”. De änglar som kläder det första tillståndets kelim de achoraim de Malchut kallas ”tärnor som tjänar Gudomligheten”. Gudomligheten står på deras huvuden – de som håller Torans huvuden – som det står skrivet, ”och på mitt huvud är Herrens Gudomlighet”.

Tillsammans med henne är de tärnor som tjänar henne, och hon fröjdas med dem när hon korrigeras av dem. Därför sades det, ”[Hon] fröjdas i dem alltigenom den natten”, med innebörden att hela korrigeringsperioden kallas ”natt”. ”Följande dag, shavuotdagen, kommer hon till chuppah enbart med dem”, det vill säga att på dagen för slutet av korrigeringen, chuppahs dag, kommer hon enbart att kunna gå in i chuppah med de som stödjer Toran, som byggde och etablerade henne så mycket som krävdes – från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, i tolkningen av texterna, och i visdomens hemligheter. Och därför kallas de ”medlemmar av chuppah”.

Det är känt att slutet av korrigeringen inte kommer att föra någonting nytt med sig. Istället kommer all MAN och MAD, alla zivugim, och de grader som kom ut en åt gången under de 6 000 åren att, genom Atik Yomins övre ljus, samlas i ett zivug och en stor och värdefull nivå, och därigenom kommer allt att korrigeras. Då kommer bruden att gå in i chuppah.

Och Skaparen frågar om dem, om var och en som någonsin höjt MAN för ett högt zivug, eftersom han till synes sitter och väntar på att de alla ska samlas. Alltså frågar Han efter och väntar på alla. Och när de väl samlas, görs zivug av Rav Pe’alim uMekabtze’el, och Han välsignar dem och kröner dem, det vill säga att de alla välsignas och kröns samtidigt. Och så, vid slutet av korrigeringen, kallas de ”brudens kronor”.

126) Rabbi Shimon och alla vännerna sjöng Torans sång, och var och en av dem förnyade Torans ord, och Rabbi Shimon var glad, likaså resten av vännerna. Rabbi Shimon sade till dem, ”Mina söner, lyckliga äro ni, eftersom bruden imorgon kommer att komma till chuppah enbart med er, eftersom alla de som utför korrigeringar av bruden under den natten och glädjes i henne kommer att registreras och skrivas in i minnesboken, och Skaparen kommer att välsigna dem med 70 välsignelser och kronor från den övre världen”.

Förklaring: Det står skrivet, “Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss? Inte bara byggs de som gör ont upp, de testar även Gud och kommer undan. Sedan talade de som fruktar Herren med varandra, Herren lyssnade och hörde, och en minnesbok skrevs ner inför Honom för de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn. ’De kommer att vara mina’ säger Herren av härskaror, ’den dag då jag gör bot.’” Vi bör förstå dessa ord, när de talade med varandra och sade sådana avskyvärda ord till varandra: ”Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss.” Profeten säger om dem, ”då talade de som fruktade Gud med varandra”.

Vid slutet, när det stora zivug av Atik Yomin, Rav Pe’alim uMekabtze’el, framträder, kommer ett stort ljus att träda fram i alla världarna. Därigenom kommer allt kött att fullständigt ångra sig ur kärlek, och det är känt att synderna för den som belönas med ånger ur kärlek kommer att bli som dygder. Detta är vad profeten säger om de orättfärdiga som svor och svär sinsemellan, "Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss?".

På den stora dagen vid slutet av korrigeringen, när ångern ur kärleks ljus träder fram, kommer till och med de värsta synderna att bli meriter, och de som talar kommer att betraktas som de som fruktar Herren. Vid slutet av korrigeringen, som profeten sade, ”’Kommer de alla att vara Mina’, säger härskarornas Herre, ’på den dag jag gör bot’”, det vill säga på dagen för slutet av korrigeringen. Därför finns det framför Honom med nödvändighet en minnesbok, som avser de synder och överträdelser som görs i världen, för Han behöver dem för den dag när Han gör bot, för de kommer då att bli meriter och ansluta sig till och komplettera ljusnivån vid slutet av korrigeringen.

Detta är innebörden av det som står skrivet, “Och en minnesbok var nedtecknad inför Honom för de som fruktar Herren och högaktar Hans namn”. ”’De kommer att vara Mina’ säger härskarornas Herre, ’på den dag då jag gör bot, för jag behöver dem för att komplettera nivån’”. Därför slutar profeten, ”Och jag kommer att skona dem som en som skonar sin egen son som tjänar honom, för då kommer de att vara värdefulla för Mig och kära för Mig som om de var bland dem som tjänar Mig”.

”De kommer alla att registreras och nedtecknas i minnesboken” kommer att inkludera, för även de synder de begick kommer då att registreras och nedtecknas i minnesboken. Och Skaparen kommer att skriva dem som om de vore meriter, och som om de med dem tjänade Honom, som profeten skrev.

Antalet 70 antyder mochin de Chochma, som kallas “kronor”. En välsignelse är för ljuset Chochma. Världen skapades i bet, i bracha [välsignelse], som det står skrivet, ”En värld av Chesed [nåd] kommer att byggas”, i VAK. Det står också att även ljuset Chassadim, vid slutet av korrigeringen, kommer att vara i 70 kronor, likt Chochma, eftersom MA och BON kommer att stiga till AB SAG, och detta är innebörden av att Skaparen välsignar dem i 70 välsignelser och kronor från den övre världen av AB SAG. Därmed betraktas då även välsignelserna som antalet 70.

127) Rabbi Shimon började och sade, ”Himlarna förtäljer om Guds prakt”. Bruden vaknar för att gå in i chuppah, för morgondagen; hon korrigeras och lyser upp i sina dekorationer med vännerna, som glädjes i henne alltigenom natten, och hon är lycklig med dem.

128) Följande dag samlas flera skaror, arméer och läger vid henne, och de alla, hon och alla de arméerna och lägren, väntar på var och en av dem som korrigerade henne i ägnandet åt Tora under den natten. Om när ZA och Malchut går samman och Malchut ser sin make, ZA, står det skrivet, ”Himlarna förtäljer om Guds prakt ”. ”Himmelen” är brudgummen, som går in i chuppah, ZA, som kallas ”himmel”, och ”förtäljer” innebär att de lyser upp som safirens ljusstyrka, som lyser upp och skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen.

Förklaring: Dagen för korrigering kallas “imorgon”, som det står skrivet, “Att utföra dem idag och att ta emot belöningen för dem imorgon”. Skarorna är de världens nationer som inte tjänar Skaparen. Arméerna är Skaparens tjänare, och lägren syftar på de övre lägren, som är de änglar som åtföljer själarna, som det står skrivet, ”För Han kommer att ge Sina änglar befäl över dig, för att skydda dig var du än går”. Och hon och alla väntar på varandra, för så som Skaparen frågar efter var och en, väntar Gudomligheten på var och en. Därför sades det att när ZA och Malchut går samman, ser Malchut sin make, eftersom hon inte kan se sin make förrän de alla samlas och är beroende av varandra.

Himmelen är brudgummen som träder in i chuppah [bröllopsbaldakinen]. Zohar förklarar det angående slutet av korrigeringen, om vilket det sades, ”och månens ljus kommer att vara som solens ljus. Det står att himmelen är brudgummen som träder in i chuppah, för Skaparen kallas ”himmel”, och vid tiden för slutet av korrigeringen kallas Han ”en brudgum”, som det står skrivet, ”Och likt brudgummen fröjdas över bruden, kommer din Gud att fröjdas över dig”.

Varhelst det står skrivet, “och Herren kom ner”, handlar det om din eller gvura för det pekar på ett nedstigande från Hans storhet och sublimitet, för ”styrka och glädje finns på Hans plats”. Men vid slutet av korrigeringen – när alla brister och synder förvandlats till dygder, kommer det att klargöras att alla nedgångar blott var uppgångar – kommer Skaparen att kallas ”en brudgum”, och den heliga Gudomligheten kommer att kallas ”en brud”.

Kala [brud] kommer från ordet kilui [slut] av korrigeringen, som i ”Nu när Moses hade slutfört [hebreiska: kalot] resandet av tabernaklet”, det vill säga när han fullbordat arbetet med tabernaklet och rest det. Ordet chatan [brudgum] indikerar även nedgång, som i ”steg ned en grad och gifte sig med en kvinna”. Denna nedstigning är emellertid större än alla tidigare uppstigningar, för den är gentemot bruden – Gudomligheten vid slutet av korrigeringen.

En chuppah är en samling och ihopsamlande av allt ohr chozer [reflekterat ljus] som kom ut över den MAN de rättfärdiga höjde i alla zivugim mellan Skaparen och Hans Gudomlighet, som trädde fram ett i taget under alla de 6 000 årens dagar och tid. Nu har de alla blivit ett enda stort ljus av ohr chozer som stiger och svävar över Skaparen och hans Gudomlighet, som nu kallas ”brudgum och brud”. Ohr chozer svävar över dem likt en baldakin [chuppah], och därför kallas de rättfärdiga vid den tiden för ”medlemmar av chuppah”, för var och en av dem har en del i denna chuppah, till den grad de höjt MAN till masach i Malchut för att höja ohr chozer. När det står ”himmelen”, är det brudgummen som går in i chuppah. Detta syftar på tiden vid slutet av korrigeringen, när Skaparen kallas brudgum, och Han går in i sin chuppah.

Ordet “berätta” innebär att de lyser upp som safirens strålglans, som lyser upp och skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen. ”Berätta” innebär det stora zivug som kommer att vara i framtiden, från orden, ”En kvinna berättar med sin make”. Safir är namnet på Gudomligheten, från orden ”Och under Hans fötter fanns en gång av safir”. Safirens strålglans avser det ohr chozer som hon höjer nerifrån och upp. ”Lyser upp” avser ohr yashar [direkt ljus]. ”Skiner” syftar på ohr chozer, och det sägs att ohr yashar och ohr chozer genom detta stora zivug som utförs vid slutet av korrigeringen, som är en samling av alla zivugim, i detta zivug lyser upp och skiner från den ena änden av världen till den andra, som det står skrivet, ”Himlarna berättar”.

129) “Guds prakt” är brudens, Malchuts, prakt, som kallas El [Gud]. Det står skrivet, ”Gud är indignerad varje dag”. Under årets alla dagar kallas hon ”Gud”, och nu under shavuothelgen, när hon redan har gått in i chuppah, kallas hon ”prakt” och hon kallas ”Gud”. Detta indikerar dubbel ära, dubbelt ljus, och dubbelt styre.

Så är det på grund av att namnet “Gud” är namnet på det stora Chesed. Det står skrivet, ”Gud är indignerad varje dag”. Detta tycks vara motsatsen till Chesed. Saken är den att det är som det står skrivet, “Och det vart kväll, och det vart morgon, en dag.”. Den heliga Gudomligheten är det svaga ljuset för styret av natten, och det kallas ”fruktan inför himmelen”, eftersom de rättfärdiga måste höja MAN genom deras uppvaknande från nedan och korrigera henne med masach som höjer ohr chozer. Då dras överflödet ner från ovan och inte på något annat vis.

Det står skrivet, “Gud har gjort så för att frukta Honom”. Så är det för att det inte kan finnas något uppvaknande från nedan och höjande av MAN utan fruktan. Därför betraktas det som att hon styr natten, eftersom det genom brist på ljus, som är natten – som inkluderar alla dinim och plågor, som är motsatsen till egenskapen dag, Chesed – finns fruktan av Honom. Vore det inte för fruktan skulle måttet av dag och morgon inte framträda.

Det står skrivet, “Och det vart kväll och det vart morgon en dag”. Även natten går in i morgonen, för om det inte vore för natten skulle det inte finnas någon morgon; det är omöjligt utan den. Det står skrivet, ”Gud är indignerad varje dag”, på grund av att egenskapen Chesed, som kallas ”Gud” och enbart framträder under natten, anses vara indignation. Och därför betraktas indignation även som Chesed, för Chesed kan inte framträda på något annat vis. På så vis kallas även den heliga Gudomligheten ”Gud”.

Orden “Guds prakt” syftar på brudens prakt, som kallas “Gud”. Och ”Gud är indignerad varje dag”, för det är omöjligt att ha en dag utan nattens ilska. Hon kallas ”Gud” under årets alla dagar, för så är det under de sex dagarna av handling: i var och en av dem står det skrivet, ”Och det vart morgon, och det vart kväll, en dag” eller ”en andra dag”, och så vidare. Det följer att natten faller under namnet dag; följaktligen kallas den under de sex dagarna av handling, så väl som under de 6 000 åren, för ”Gud”, vilket är Cheseds namn.

Och nu under shavuothelgen, när hon redan har gått in i chuppah, kallas hon “prakt” och hon kallas “Gud”, för vid det stora zivug vid korrigeringens slut kommer månens ljus att vara som solens ljus, som det står skrivet, “När det kommer att vara ljust under natten”. Därmed fördubblas hennes grader, eftersom hon under de 6 000 åren i månens tillstånd var ”och det vart kväll, och det vart morgon”. Och nu, när hon själv har blivit lika stor som solen, som är ZA, som kallas ”prakt”, har hon dubbel prakt, för har nu blivit praktens essens, för hon växte sig lik ZA. Prakt innebär även ära, därför sägs det ”dubbel ära”.

Detsamma gäller med “dubbelt ljus”, eftersom hon under de 6 000 åren även inkluderades i morgonljuset, “och det vart kväll, och det vart morgon, en dag”. Men nu när hon har vuxit sig lik solen, blir hon ljusets essens, och det följer att hon nu har sitt eget ljus över ljuset, i den hitkalelut [sammanblandning/inkludering] hon tidigare hade.

Samma sak är det med “dubbelt styre”, under de 6 000 år då hon styrde, med blott ett litet ljus för nattens styre, men nu har hon även fått styret över dagen, eftersom hon har vuxit sig lik solens ljus för styret över dagen. Det säger oss att vi inte får göra misstaget att säga att hennes egna grader – som hon hade under de 6 000 åren – återkallas när hon vuxit till att bli som solens ljus. Så är det inte. Istället sker bara ett tillägg till hennes egen grad, på ett sätt så att hon har dubbel prakt.

130) Då, när himlen, ZA, går in i chuppah och kommer och skiner för henne, blir alla de vänner som etablerade henne i ägnandet åt Tora under natten kända där vid sina namn, som det står skrivet, “Himlarna förtäljer Hans händers verk”. ”Hans händers verk” är de med förbundets tecken, som det står skrivet, ”och bekräftar för oss våra händers verk”, vilket är ett tecken på förbundet, inpräntat i människans kött.

Förklaring: Vänner är de som stöder Toran, i vilka det finns Assiya, som är gott och ont. Även de delar vars ondska fortfarande inte är korrigerade är kända vid sina namn av helighet, som det står skrivet, ”Himlarna förtäljer Hans händers verk”, eftersom himmelen är minnesboken, det stora zivugs ljus, som frambringar ånger från kärlek, när synd blir som meriter för dem. Till och med om de som baktalade kommer det att sägas, ”Då talade de som fruktade Herren med varandra”.

Det följer att hela denna Assiya, som håller Toran, i vilken det finns gott och ont, där det finns gott för den som belönas och ont för den som inte belönas, nu har stigit till att bli helighet och har blivit Skaparens händers arbete. Detta på grund av att himmelen förtäljer, ”då talade de som fruktade Herren med varandra”, även om de som inte belönades. Det följer att alla vännerna enbart utförde heligt arbete, för de etablerade henne för chuppah, och de är alla kända vid sina namn.

“Och bekräfta för oss våra händers verk”. Det verkar som att evidensen säger motsatsen, för skriften säger ”våra händers verk”, inte ”Hans händers verk”. Men han hämtar inga bevis från texten, förutom att förbundets tecken kallas ”våra händers verk”. ”Bekräfta för oss” är grunden som etablerar och fastställer hela strukturen, och korrigeringen av grunden [Yesod] är omskärelsen. Därmed kallas förbundets tecken ”våra händers verk”, eftersom vi tar bort förhuden från Yesod [basen], och detta är våra händers verk. Detta är emellertid enbart före slutet av korrigeringen.

Men vid slutet av korrigeringen kommer allt att framträda som Skaparens händers arbete, och Han själv kommer att vara den som tar bort förhuden. Det sägs, ”Hans händers verk”. Dessa är de med förbundets tecken, eftersom Skaparen själv då kommer att ta bort förhuden, som det står skrivet, ”Himlarna förtäljer om Hans händers verk”. Och han hämtar bevis för korrigeringen av förbundet, som nu kallas ”våra händers verk”, från orden ”och bekräfta för oss våra händers verk”.

131) Gamle Rav Hamnuna Saba sade, ”Låt inte din mun få ditt kött att synda”. Man får inte låta sin mun orsaka ankomsten av en ond tanke, och få det heliga köttet – i vilket det heliga förbundet är signerat – att synda. Om man gör det dras man ner i helvetet. Den som är satt att styra över helvetet, vars namn är Dumah, har tiotusentals saboterande änglar med sig. Han står över dörren till helvetet, men han har ingen tillåtelse att närma sig alla de som höll det heliga förbundet i den här världen.

Att komma in i en dålig tanke är en varningssignal om att man bör se efter sin mun – som är höjandet av MAN genom Tora och bön – så att den är i fullständig renhet. För om sitra achra skulle få något grepp om den, kommer sitra achra att ta emot denna MAN, och det kommer därmed få en att ifrågasätta Skaparen, det vill säga komma till främmande tankar. Detta kommer då att orsaka det heliga köttets synd, i vilket det heliga förbundet är inpräntat, för genom tankarna drar man förhuden över det heliga förbundet och den heliga Neshama [själen] blir fången i sitra achras händer, varpå sitra achra drar ner ens själ i helvetet. Det är som Rabbi Elazar sade, att det fåfänga firmament som kallas Tohu skapades från denna sak, vilken han inte med säkerhet känner till, och han faller i Lilits händer. Här talar han emellertid om en brist just i det heliga förbundet.

När det sades, “Och få det heliga köttet – i vilket det heliga förbundet är signerat – att synda”, avser det den heliga Neshama, som är bunden och hållen av det heliga förbundet, som det står skrivet, ”ur mitt kött kommer jag att se Gud”. Bokstavligen ur mitt kött, för närhelst man skrivs in i denna heliga inskription av det tecknet, ser man Skaparen från inom sig, bokstavligen från inom sig, och den heliga Neshama håller sig fast vid en genom förbundets tecken. Och om man inte belönas, har man inte hållit detta tecken, och om honom står det skrivet, ”Genom Guds ande [Neshama] kommer de att förgås”.

Här sägs det, “detta kommer att få det heliga köttet att synda”, det vill säga att genom tankarna kommer förhuden – sitra achra – ännu en gång att vidröra det heliga förbundet. Därigenom avlägsnar sig omedelbart Guds Neshama [själ] från en. Därför står det i Zohar att trädet skrek ”Ogudaktige! Vidrör mig inte!”, eftersom trädet är Yesod, Ateret Yesod, trädet med kunskap om gott och ont.

Namnet på den utnämnde över helvetet är Dumah. Dumah kommer från ordet dmamah [tystnad], eftersom han tar livets själ från en och lämnar en i tystnad, vilket är döden. Vi kan även tolka att det är för att han är den ängel som bringar tankarna till syndaren och får Skaparens tankar att bli lika en man född kvinnas tankar. Så är det för så länge som man förstår att Hans tankar inte är våra tankar, eller Hans sätt våra sätt, att en tanke alls inte kan fånga Skaparen – varken i Hans tankar eller i Hans styre – kommer man inte ens att föreställa sig att det är möjligt att ifrågasätta Honom.

Men på grund av synden längtar ängeln Dumah efter en och bringar en ande av dårskap in i en, som säger att en man född kvinna är lik Skaparen i medvetande och förstånd. Och då är man kapabel till alla möjliga sorters tankar, och han drar ner en i helvetet. Därmed ligger hela hans kraft i namnet Dumah. Det står skrivet, ”Vem är som Du, Mästare av stordåd, och vem är lik Dig, en kung som orsakar död och återupprättar liv”, med innebörden att i misslyckande, i det som är likt dig, finns det död, och i förståelsen av att det inte finns någonting likt Honom finns det liv.

Det sades, “och tiotusentals saboterande änglar är med honom. Och han står över dörren till helvetet”. Så är det för de tankar som han bringar till en är en myriad [10 000, såväl som ”talrika”], och de är alla vid dörren till helvetet. Det vill säga att detta är dörren genom vilken man dras ner i helvetet, även om den inte är själva helvetet.

”Och han har ingen tillåtelse att närma sig alla de som höll det heliga förbundet i denna värld”. Detta innebär att även om de inte är fullständigt rena och det fortfarande finns görande av gott och ont bland dem, har ängeln Dumah fortfarande, om de håller det heliga förbundet på ett sådant vis att de aldrig ifrågasätter, ingen tillåtelse att dra dem ner i helvetet.

132) Kung David blev rädd när det hände honom. Då steg Dumah upp inför Skaparen och sade till Honom, ”Herre över världen, det står skrivet i Toran, ’Den som har begått äktenskapsbrott med en annan mans hustru ... skall döden dö’. Och det står skrivet, ’Du skall inte idka könsumgänge med din nästas hustru’. David, som vanhelgade sitt förbund med oanständighet, vad är han?’”.

Skaparen sade till honom, “David är rättfärdig, och det heliga förbundet står intakt, för det är uppenbart för mig att Bat Sheba skapades för honom alltsedan dagen världen skapades.

Förklaring: Även om han inte syndade, som det står skrivet, “Den som säger ‘David syndade’ har fel”, var han ändå rädd som om han faktiskt hade syndat, på grund av Dumahs förtal. ”Det står skrivet i Toran, ’Den som har begått äktenskapsbrott med en annan mans hustru ... skall döden dö’. Och det står skrivet, ’Du skall inte idka könsumgänge med din nästas hustru’”. Zohar framför två verser, en för bestraffning och en för varning.

Och Skaparen svarade honom att David inte hade en orättfärdig tanke för Bat Sheba hade varit hans maka sedan världens skapelse, därmed korrumperade han aldrig sitt förbund, och det heliga förbundet står fast. När han lustade, lustade han efter sin egen. Anledningen till att Uriah förde henne framför David är att Uriah tog henne med nåd även om hon inte var hans, och detta måste förstås.

Manligt och kvinnligt är två halvor av en kropp. Hur tog då Uriah – som inte hade någon förbindelse med henne – henne? Saken är den att Bat Sheba verkligen är Davids Nukva sedan dagen världen skapades, för David är den manliga i Malchut och Bat Sheba är den kvinnliga i Malchut. Men eftersom det skedde ett uppstigande av Malchut till Bina när Malchut grundades för världarnas emanation – där det skedde ett uppstigande av Malchut till Bina – för att lindra henne med egenskapen rachamim – behövde Bat Sheba det lindrandet även i GAR.

Hittiten Uriah var en mycket hög själ, för han var helt och hållet GAR, som hans namn bevisar, Ohr Koh [Ljus av Yod-Hey], för det fanns ingenting i form av VAK i honom, vilket är Vav-Hey. För att lindra Bat Sheba med egenskapen rachamim, tog Uriah – GAR – henne, och hon lindrades av honom, varpå hon var redo för kungamakten över Israel. Därför sades det att Uriah tog henne med nåd [rachamim], för att lindra henne med rachamim, i namnet Koh i Uriah. Därför tog han henne även om hon inte var hans.

133) Dumah sade till Honom, “Om det uppenbaras för Dig, uppenbaras det inte för honom”. Skaparen sade till honom, ”Dessutom hände allt med tillåtelse, eftersom ingen som går ut i krig gör det utan att först ha gett sin hustru en skilsmässa”. Dumah sade till Honom, ”Alltså borde han ha väntat tre månader, men han väntade inte.” Skaparen svarade, ”Vad beträffar det? Det är bara på en plats där vi fruktar att hon kanske har blivit gravid. Men det är uppenbarat för Mig att Uriah aldrig närmade sig henne, för Mitt namn är signerat i honom som en vittnesbörd, Uriah, med bokstäverna Ohr [ljus] Koh [Yod-Hey]. Det står skrivet Uriahu, med bokstäverna Ohr Yod-Hey-Vav. Mitt namn är förseglat i honom som en vittnesbörd om att han aldrig hade samlag med henne.

Förklaring: Hur vittnar namnet Yod-Hey i Uriah om att han aldrig vidrörde Bat Sheba? I profeten Nathans allegori jämför han David med en rik man, Uriah med en fattig man, Bat Sheba med den fattige mannens lamm, och sitra achra med en vandringsman. Han säger att en fattig man inte har någonting förutom ett litet lamm, eftersom Uriah var GAR utan VAK. Det står skrivet som Uriah, och det står skrivet som Uriahu, eftersom detta namn Uriahu i Yod-Hey-Vav är Yod-Hey, VAK och Vav, VAK.

Men här står det bara Uriah, utan Vav, vilket indikerar att det inte fanns någon VAK i honom, bara Chochma utan Chassadim. Därför anses han vara fattig, utan någonting, eftersom ljuset Chassadim impliceras i ”allt”. Det står skrivet, ”inget förutom ett enda litet lamm som han hade köpt och fött upp”. Detta är Bat Sheba, som han hade köpt. Detta indikerar att hon inte är en del av hans själ, utan han köpte henne bara för att upprätthålla henne och för att korrigera henne med rachamim. Detta är innebörden av ”som han hade köpt och fött upp”.

Det står också, “och det växte upp tillsammans med honom och hans barn”. Detta indikerar att han förlänade sin gadlut på henne, som till sina söner, på så sätt att ”hon skulle äta av hans bröd och dricka ur hans bägare och ligga i hans famn”. Men ändå bör vi inte göra misstaget att tänka att han även närmade sig henne. Därför slutar det, ”och var som en dotter för honom”, inte som en kvinna.

Följaktligen vittnar texten om att Uriah inte närmade sig henne. Men Zohar förklarar varför han inte närmade sig henne, och säger därför, ”Det står skrivet som Uriah och inte skrivet som Uriahu”, i vilken Mitt namn är signerad, som vittnesbörd om att han aldrig hade samlag med henne, det vill säga namnet Koh utan Vav, vilket indikerar frånvaron av Chassadim, Vav. Detta är orsaken till att han inte kunde närma sig henne, för det finns inget zivug utan ljuset Chassadim. Det följer att namnet Koh, som är undertecknat i hans namn, vittnar om att han var oförmögen att alls ha samlag med henne.

134) Han sade till honom, “Herre över världen, detta är vad jag sade. Om det är uppenbarat för Dig att Uriah inte låg med henne, vem är uppenbarad för honom? Han borde ha väntat tre månader. Dessutom, om Du säger att David kände till att han aldrig låg med henne, varför sände då David iväg honom och befallde honom att ha samlag med sin hustru, som det står skrivet, ”Gå ner till ditt hus, och tvätta dina fötter”?

135) Han sade till honom, “Han visste med säkerhet inte, men han väntade mer än tre månader, eftersom det var fyra månader. På den femtonde av nissan skickade David ett bud alltigenom Israel att gå i krig. De var med Yoav den sjunde sivan, och gick och förstörde Amons barns land. De kvarhölls där hela sivan, tamuz, av, och elul, och det som skedde med Bat Sheba var den tjugofjärde elul. Och på yom kippur [försoningsdagen] förlät Skaparen hans ogärning. Och några säger att han förmedlade manifestet den sjunde adar och att de samlades den femtonde iyar, och det som hände med Bat Sheba var den femtonde elul. Och på yom kippur, sades det till honom, ”Herren har även tagit bort din synd; du kommer inte att dö” genom Dumahs hand.

Dumah styr över incest, och denna synd sonades honom på yom kippur. Det följer att han inte skulle dö av Dumahs hans. Hans död var emellertid på grund av Uriahs synd, som han dödade med Amons barns svärd, som det står skrivet, ”David gjorde det som var rätt i Herrens ögon, och vände sig inte bort ifrån någonting Han befallde honom under hela sitt liv, förutom i fallet Uriah hittiten.”

136) Dumah sade, “Herre över världen, jag har en sak när det gäller honom: Han öppnade sin mun och sade, ’Så sant som Herren lever, förtjänar säkerligen den som gjort detta att dö’. Därmed dömde han sig själv till döden, vilket är anledningen till att jag har makten att döda honom.” Skaparen sade till honom, ”Du har ingen tillåtelse att döda honom, för han bekände inför mig och sade, ’Jag har syndat inför Herren’, även om han inte syndade. Men för hans synd med att döda Uriah, har jag skrivit in ett straff för honom och han har accepterat det.” Prompt återvände Dumah besviken till sin plats.

Förklaring: Omskärelsens mitzva är kopplad till förbundets tecken. Det finns två punkter i namnet Elohah [Gud], i Hey i namnet Elohah, Malchut: Din och rachamim. Hela korrigeringen av förbundet ligger i kraften av att din är dold och gömd, och att rachamim är öppen. Då är namnet Elohah på honom. Så är det för även om Malchut också finns där, på vilken tzimtzum alef [den första begränsningen] gjordes, diar din och alla de yttre från henne. Men på grund av att hon är dold och gömd, och enbart egenskapen rachamim från Bina är uppenbarad, har de yttre inte kraften att hålla fast vid henne. Och han har ingen tillåtelse att närma sig alla de som höll det heliga förbundet i den här världen.

Men den som korrumperar ett förbund avslöjar din i Malchut, i Hey i Elohah, och alla de yttre närmar sig omedelbart henne för att dia från henne, eftersom hon är deras lott och all deras vitalitet. Följaktligen avlägsnar sig den heliga själen, det vill säga namnet Elohah, omedelbart.

David kom från den Malchut som var mildrad med egenskapen rachamim. Därmed behövde han extra omsorg så att din i Malchut inte skulle uppenbaras i honom. Därmed, genom att säga ”Så sant som Herren lever, förtjänar säkerligen den som gjort detta att dö”, dömer man den som korrumperar förbundet av att ge den fattige mannens lamm inför vandraren, som är sitra achra, hans dom är döden, din före sitra achra trädde fram i honom själv, det vill säga ängeln Dumah. Därför ville han greppa tag i Davids själ, eftersom kraften av din som är dold och gömd i honom med dessa ord trädde fram.

Detta är innebörden av det ängeln Dumah sade, “Jag har en sak avseende honom: Han öppnade sin mun och sade, ’Så sant som Herren lever, förtjänar säkerligen den som gjort detta att dö’. Han dömde sig själv till döden med orden att han dömde den som bryter ett förbund med döden. Det följer att han dömde sig själv till döden, för därigenom trädde den din som var dold i hans själ fram, och därmed har jag makt över honom, jag har herravälde över honom, att dia från hans själ.”

Detta är innebörden av vad Skaparen sade till honom, “Du har ingen tillåtelse att döda honom, för han erkände inför Mig och sade, ‘Jag har syndat inför Skaparen’, även om han inte hade syndat”. Med orden han sade dömde han sig själv till döden, och uppenbarade din inför sitra achra, som en som skändar sitt förbund. Och ängeln Dumah ville greppa hans själ och dra ner den i helvetet. Men Skaparen sade att han redan erkänt och ångrat för incest, även om han inte alls begick någon synd med det. Därför hjälpte ångern för att döma sig själv till döden honom, och därmed har du ingen tillåtelse att närma dig honom.

“Men för hans synd med att döda Uriah hag jag skrivit in en bestraffning för honom och han har accepterat den.” Med andra ord hade han redan, för synden att döda Uriah med Amons barns svärd, tagit emot sitt straff från Mig, och detta har ingenting med dig att göra, för du styr bara över incest. Prompt återvände Dumah besviken till sin plats, dörren till helvetet.

137) David sade om det, “Om Skaparen inte hade varit min hjälp, hade min själ nästan vistats med Dumah”. ”Om Herren inte hade varit min hjälp” innebär om Han inte hade blivit den som vakar över mig avseende ängeln Dumah. ”Hade nästan”, likt en fin tråd mellan mig och den andra sidan, det var så nära att ”min själ nästan hade vistats med Dumah”, med ängeln Dumah i helvetet.

Förklaring: David är Malchut, om vem det står skrivet, “Hennes ben sträcker sig ner till döden”, och sådan är hon på grund av sium [slutet] av Kdusha [Heligheten], från vilken sitra achra och klipot närs, som det står skrivet, ”Hans kungadöme härskar över allt”. Men när Malchut korrigeras med midat ha rachamim [egenskapen av barmhärtighet], betraktas hon som två punkter: punkten din från henne själv, och punkten av rachamim, som hon tog emot från Bina. Det är även så att din i henne är dold och gömd, och enbart rachamim i henne ligger öppet för ögat.

Genom denna korrigering har sitra achra enbart ett tunt ljus av upplysningen av Malchut. Detta betraktas som shoresh [rot], och det är tillräckligt för upprätthållandet av klipot, men de har ingen makt att expandera alls. Denna shoresh kallas även ”en fin tråd”, det vill säga en smal rot för synderna. Om det står det skrivet, ”Först är det likt ett spindelnät, och därefter blir det som ett kraftigt rep”. Det kallas ”fin” för det är din som är dold och gömd vid punkten av rachamim.

Men den som skändar sitt förbund får punkten av din i Malchut att träda fram, och då närmar sig klipot henne och diar ett stort överflöd från henne, och tar emot styrka för en stor expansion. Och den som gör det förlorar sin själ i händerna. Och när han belönas och ångrar sig, korrigerar han återigen Malchut i en korrigering av midat ha din [egenskapen av givande], och därför kallas det tshuva [ånger, vilket betyder ”återvända” på hebreiska]. Det har bokstäverna tashuv hey, som för henne tillbaka till sin plats, till midat ha rachamim, och kraften av din göms återigen i henne, med enbart ett svagt ljus.

“Om Herren inte hade varit min hjälp”, och blivit en som vakar över mig, det vill säga att Han accepterade min tshuva och sände ängeln Dumah tillbaka till sin plats. Han bringade Malchut tillbaka till sin plats, till midat ha rachamim, och lämnade enbart ett tunt ljus av midat ha din, som ett mått av en tunn tråd som det finns mellan honom och sitra achra.

Med andra ord är det bara som den lilla mängd som måste förbli mellan Malchut och sitra achra, för att ge henne uppehälle i en förminskad upplysning, som kallas ”en tunn tråd”. Det var det måttet: ”Min själ vistades nästan med Dumah”. Och detta mått räddade mig från att falla i ängeln Dumahs händer. Med andra ord, om din i Malchut inte återvände till att bli som en tunn tråd, vore jag redan i Dumahs händer.

138) Därför måste man akta sig för att säga saker som David gjorde, för han kan inte säga till ängeln Dumah att det var ett misstag som skedde med David när Skaparen besegrade honom i meningen, som det står skrivet: “Varför skulle Gud vredgas vid din röst”, det vill säga den röst som sade, ”och förstör dina händers verk” – det vill säga det heliga köttet, det heliga förbund som han vanhelgade och drogs ner i helvetet av Dumah.

Förklaring:

Det finns två urskiljanden i ånger:

1. Ånger ur fruktan, när synderna blir som misstag för en;
2. Ånger ur kärlek, när synderna blir som meriter för en.

Förklaringen är att före slutet av korrigeringen, så länge som kraften av din behövs i världen, som det står skrivet, ”och Gud gjorde det så för att frukta Honom”, måste Malchut hålla sitra achra åtminstone till ett mått av svagt ljus, så att klipot och sitra achra inte kommer att upphöra. Följaktligen ligger hela korrigeringen av Malchut i två punkter – rachamim och din. Men din är dold och gömd, och rachamim är uppenbarad, för därigenom finns det fruktan i det, som i trädet med kunskap om gott och ont: om han belönas är det gott. Om han inte belönas, är det ont.

Det följer att när vi ångrar oss under de 6 000 åren är det bara ånger ur fruktan, där synderna blir som misstag för en. Så är det för genom ångern bringar vi Malchut tillbaka till midat ha rachamim [egenskapen av givande], och din i henne är fördold till ett mått av ett svagt ljus och en tunn tråd, eftersom Malchut fortfarande måste förbli i egenskapen fruktan. Därför kallas det ”ånger ur fruktan”.

Denna tunna tråd som måste återstå kallas misstag, eftersom det för den som felar inte är en synd i och för sig själv, utan misstagen för en med mening till synd. Så är det på grund av att man inte syndar medvetet före man begår något misstag, och här finns den tunna tråd som återstår i Malchut, för även om den återstår är det ingen synd. Men på grund av denna dolda din kommer vi att synda. Därför sades det, ”Det börjar som ett hårstrås tjocklek”, en tunn tråd, och om förbundet inte hålls ordentligt blir det ”som tjocka rep”, eftersom midat ha din [egenskapen av dömande] framträder i Malchut.

Detta är innebörden av att Dumah sitter vid helvetets port. Det är en kraft som är en tunn tråd, enbart en öppning. Det sägs om den att den i begynnelsen är som ett hårstrås tjocklek. Därför anses vår ånger vara som om våra ogärningar har förlåtits och blivit misstag, eftersom den tunna tråden återstår och kan bringa oss till en överlagd handling. Och innebörden av den andra formen av ånger, som är från kärlek, är att synder blir som meriter.

Därför måste man akta sig för att säga saker som David, det vill säga undvika att säga någonting som skulle kunna orsaka framträdandet av midat ha din i Malchut, som David gjorde, eftersom han inte kan säga till ängeln Dumah att det var ett misstag, att han inte är säker att han kommer att kunna ångra sig omedelbart, att ogärningen kommer att sonas till ett misstag för honom, som det skedde med David, som Skaparen besegrade i din.

David gjorde hela sitt liv det som var rätt i Skaparens ögon. Han begick ingen synd hela sitt liv, förutom när det gäller Uriah. Därför blev Skaparen hans beskyddare, som omedelbart hjälpte honom med sin ånger, och ogärningen blev ett misstag för honom, som det står skrivet, ”Om Herren inte hade varit vid min sida, hade min själ nästan vistats med Dumah”. Men resten av människorna bör frukta att de till ängeln inte kommer att kunna säga att det var ett misstag, och då falla i Dumahs händer, i helvetet.

“Och förstöra dina händers arbete” är ett heligt kött, det heliga förbundet som han vanhelgade, och han drogs ner i helvetet av Dumah, eftersom korrigeringen av det heliga förbundet kallas ”våra händers arbete.” Om det står det skrivet, ”bekräfta våra händers arbete.” Och den heliga själen kallas ”heligt kött”, som det står skrivet, ”ur mitt kött kommer jag att se Gud”, varigenom yppandet av din i Malchut, korrigeringen av förbundet, korrumperas och själen dras ner i helvetet av Dumah.

Därför “förtäljer himlarna om Hans händers arbete”, och därför kretsar de kring hela Rav Hamnuna Sabas artikel, som han presenterade för oss. Efter den korrigeringen av förbundet, i dess belöning och i dess bestraffning, klargörs det i den, såväl varför det kallas ”korrigeringen av förbundet” och ”våra händers arbete”, som ”slutet av korrigeringen”, den dag då himlarna är brudgummen som går in i sin chuppah med bruden.

Därmed “förtäljer himlarna om Hans händers verk” vid slutet av korrigeringen, för då kommer det att bli känt att alla de korrigeringarna inte är våra händers verk, utan Hans händers verk. Detta är vad himlarna förtäljer, och på det gjordes det stora zivug av Rav Pe’alim UMekabtze’el. ”Förtäljer” innebär även yppandet av överflödets utsträckande.

Man bör känna till att hela skillnaden mellan den här världen, före korrigeringen, och slutet av korrigeringen, ligger häri. Före slutet av korrigeringen kallas Malchut ”trädet med kunskap om gott och ont”, eftersom Malchut är Skaparens vägledning i den här världen. Så länge som mottagarna inte har fullbordats så att de kan ta emot hela Hans välvilja, som Han hade tänkt ut till vår fördel i skapelsetanken, måste vägledningen vara i form av gott och ont, belöning och bestraffning. Så är det på grund av att våra mottagandekärl fortfarande är färgade av egenmottagande, vilket är mycket begränsat till sitt mått, men även separerar oss från Skaparen.

Den fullständiga nyttan, i det stora mått Han har tänkt ut för oss, ligger enbart i givande, som är njutning utan någon begränsning. Men mottagande för sig själv är begränsat och högst inskränkt, för tillfredsställandet släcker prompt njutningen. Det står skrivet, ”Herren har gjort allt för Sitt eget syfte”, det vill säga att allt som sker i världen skapades från dess begynnelse enbart för att bringa Honom belåtenhet. Följaktligen ägnar sig människor åt världsliga ting i bjärt kontrast till hur de ursprungligen skapades, eftersom Skaparen säger, ”Hela världen skapades för Mig”, som det står skrivet, ”Herren har gjort allt för Sitt eget syfte”, och ”Alla som kallas vid Mitt namn, har jag skapat för Min ära.”

Och vi säger den fullständiga motsatsen för vi säger, “Hela världen skapades enbart för oss”. Vi vill sluka hela världens överflöd i våra magar, för vårt eget nöje, och för vår egen ära. Därmed är det inte att undra på att vi fortfarande är ovärdiga att ta emot Hans fullständiga nytta. Därför har Hans vägledning genom gott och ont föreskrivits oss, med vägledning genom belöning och bestraffning, för de är ömsesidigt beroende då belöning och bestraffning är ett resultat av gott och ont. När vi använder mottagandekärlen på ett motsatt sätt till hur de skapades, förnimmer vi med nödvändighet ondska i Försynens operationer på oss.

Det är en lag att skapelsen inte kan ta emot blottad ondska från Skaparen, för det är en brist i Skaparens ära när skaparen upplever Honom som en som gör ont, för detta är opassande för den fullständige Operatören. När man mår dåligt, ligger alltså förnekande av Skaparens vägledning på en och den övre Operatören döljs från en i samma utsträckning. Detta är det strängaste straffet i världen.

Därmed för känslan av gott och ont i relation till Hans vägledning med sig känslan av belöning och bestraffning, för den som anstränger sig för att inte skilja sig från tro på Skaparen belönas även när han känner en dålig smak i Försynen. Men om han inte anstränger sig kommer han att bestraffas för att han är separerad från tro på Skaparen. Det följer att även om Skaparen gjort, gör och kommer att utföra alla handlingar, förblir det fortfarande fördolt från de som känner gott och ont, eftersom sitra achra vid tiden för ont ges styrkan att dölja Hans vägledning och tro.

Men genom vägledningen av belöning och bestraffning själv, har Skaparen förberett det så att vi i slutändan kommer att belönas med slutet av korrigeringen genom det, att alla människor kommer att erhålla de korrigerade kärlen för mottagande för att skänka belåtenhet till sin Skapare, som det står skrivet, “Herren har gjort allt för Sitt eget syfte”, så som de ursprungligen skapades. Då kommer det stora zivug av Atik Yomin att träda fram, vi kommer att komma till ånger ur kärlek, alla synder kommer att förvandlas till meriter, och allt det onda till ett stort gott.

Då kommer Hans privata Försyn att uppenbaras över hela världen, så att alla kan se att Han allena gjort, gör och kommer att göra alla de handlingarna från tidigare. Så är det för nu, när ondskan och bestraffningarna har blivit förmåner och meriter, kommer det att vara möjligt att uppnå deras Görare, för de har nu blivit lämpade för Hans händers arbete. Nu kommer de att prisa och välsigna Honom för det tidigare imaginära onda och de imaginära bestraffningarna.

Detta är essäns huvudpoäng, för än så länge betraktades även korrigeringarna som våra händers verk, för vi tog emot belöning och bestraffning för det. Men, vid det stora zivug vid slutet av korrigeringen kommer det uppenbaras att både korrigeringar och bestraffningar helt och hållet var Hans verk, som det står skrivet, ”Himlarna förtäljer om Hans händers verk”. Så är det för firmamentets stora zivug kommer säga att allt är Hans händers verk, och att Han allena gjort, gör och kommer att göra alla handlingar.

139) Därför är “Himlarna förtäljer om Hans händers verk” de vänner som knöt sig samman med bruden, Malchut, genom att ägna sig åt Tora under natten vid shavuot, och de av henne som har förbundets tecken, som kallas ”Hans händers verk”. Han nämner och registrerar var och en. Vem är firmamentet? Det är firmamentet i vilket solen, månen, stjärnorna och tecknen finns. Och detta kallas ”minnesboken”, som nämner och registrerar dem, och skriver ner dem, så att de kommer att vara medlemmar av Hans palats, och så att Han alltid ska utföra deras vilja.

Förklaring: Yesod de ZA, i vilken zivug för yppandet av alla de övre platserna och graderna tog plats – som är solen, månen, stjärnorna, och tecknen – kallas “firmamentet”. Om det står det skrivet, ”Och Gud placerade dem i himlarnas firmament”. Och när de alla står i det, gläds de med varandra. Då förminskade månen sig inför solen, och hädanefter är allt som solen tar enbart för att lysa upp till Nukva, och inte för sig själv, som det står skrivet, ”till ljus som lysa över jorden”.

Kommentar: Alla de övre ljusen placerades i himmelens firmament, i Yesod de ZA. De står alla i det, och han kopulerar med glädje med Nukva, som kallas ”jorden”, och han ger henne alla de ljusen, som det står skrivet, ”till ljus som lysa över jorden”. Då anses det som att Malchut är mindre än solen, ZA. Men vid korrigeringens slut kommer månen ljus att vara som solens ljus, och solens ljus kommer att vara sjufaldigt, i de sju dagarnas ljus. Då kommer Malchut inte att vara mindre än ZA, utan hon kommer att växa till att bli som ZA under skapelsens sex dagar, och ZA själv kommer att stiga sjufaldigt jämfört med skapelsens sex dagar.

Det här kommer att vara vid en tid om vilken det står skrivet, “kommer att svälja upp döden för evigt”. Och då står det skrivet, ”På den dagen kommer Herren vara en och Hans namn ett”, för firmamentet, ZA, HaVaYaH [יהוהNukva, månen, som tar emot från Honom. Under de 6 000 åren, som tar emot från de sex skapelsedagarna, uppenbaras det inte för dem att Han är en och Hans namn ett, eftersom månen är mindre än solen, ZA, HaVaYaH. Malchuts katnut korrigeras i Assiya för det finns gott och ont i den, belöning och bestraffning. Det finns även en stor skillnad mellan ”Han” och ”Hans namn”. I ”Hans namn”, Malchut, kommer zivugim ett i taget, ibland sammankopplade och ibland separerade.

Men vid slutet av korrigeringen, när döden sväljs upp för evigt, kommer det att vara “Herren [HaVaYaH] är en och Hans namn ett”, eftersom ”Hans namn”, Nukva”, ännu en gång kommer att vara mycket mer lik Zeir Anpins ljus: allt gott utan något ont alls. Privat försyn kommer också att träda fram i henne, som det står skrivet, ”Månens kommer att lysa som solen”.

Därför kommer Nukva då att kallas “en minnesbok”, eftersom Malchut kallas “en bok”, för alla människor i hela världens handlingar skrivs in i henne, och Yesod de ZA kallas “ihågkommande”, eftersom den kommer ihåg världens handlingar och studerar alla de antika skapelserna, för de förmedlas alla av honom.

Under de 6 000 åren före slutet av korrigeringen är boken ensam och ihågkommandet ensamt, ibland sammankoppade och ibland separerade. Men vid slutet av korrigeringen kommer båda dessa grader bli en, som det står skrivet, ”Herren är en och Hans namn ett”. Då kommer Malchut själv att kallas ”en minnesbok”, för de är bokstavligen en, då månens ljus har blivit som solens ljus.

I firmamentet finns solen, månen, stjärnorna och tecknen, det vill säga Yesod de ZA, i vilket alla världens ljus kommer ut, och i vilket de existerar. Han ger dem till Malchut medan hon är mindre än honom, och medan hon fortfarande inte betraktas som ”Herren är en och Hans namn är ett”. Han kallas ”en minnesbok”, och han kommer även själv att vara Malchut vid korrigeringens slut, som därför kommer att kallas ”en minnesbok”, för Malchut kommer då att ta emot Zeir Anpins hela essens. Och detta firmament, som kallas ”ihågkommande”, kommer då att kallas ”en minnesbok”, och Malchut själv kallas ”en bok”. Och ihågkommandet, som är firmamentet, kommer bokstavligen att vara ett med henne, som det står skrivet, ”Den dagen kommer Herren att vara en och Hans namn ett”.

140) “Dag talar till dag därom och natt undervisar natt.” Detta innebär att en helig dag, från Kungens övre dagar, från sfirot de ZA, som kallas ”dagar”, prisar de vänner som ägnade sig åt Tora under natten vid shavuot, och var och en berättar för sin vän den sak han sade. Det vill säga, ”Dag talar till dag därom” och prisar honom. Och ”natt undervisar natt” innebär varje grad som styr under natten. Sfirot av Malchut prisar den andre, och den kunskapen är att var och en tar emot från sin vän. Och för den fullständiga helheten, har de blivit vänner och älskare.

Förklaring: När han väl förklarar att “Himlarna förtäljer om Hans händers verk” är minnesboken, förklarar skriften “Du har sagt, ‘Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss, och att vi har vandrat sörjande inför Herren av härskaror?’ ... Då talade de som fruktade Herren med varandra, och Herren lyssnade och hörde det, och en minnesbok skrevs inför Honom för de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn. ’De kommer att vara Mina’, säger Herren över härskaror, ’den dagen då jag utför Min sgula [speciell merit/egenskap] kommer jag att förbarma mig över dem som en man som förbarmar sig över sin egen son som tjänar honom.’”

Vi finner att de säger samma sak till varandra som Han sade, “ Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss ... och en minnesbok skrevs inför Honom för de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn”. Detta för att Skaparen kommer att förbarma sig över dem som en som förbarmar sig över sin son, som tjänar honom, det vill säga först den dag då jag utför sgula – dagen vid korrigeringens slut.

Så är det för innan korrigeringens slut, före vi kvalificerat våra mottagandekärl att enbart ta emot för att bringa vår Skapare belåtenhet och inte för vår egen nytta, kallas Malchut “trädet med kunskap om gott och ont”. Detta på grund av att Malchut är vägledandet av världen genom människors handlingar. Och då vi är oförmögna att ta emot all förnöjsamhet och njutning som Skaparen tänkt sig till vår fördel i skapelsetanken, måste vi ta emot vägledningen genom gott och ont från Malchut. Denna vägledning gör oss redo att till slut korrigera våra mottagandekärl för att ge och att belönas med den förnöjsamhet och njutning Han tänkt sig till vår fördel.

Vår förnimmelse av gott och ont orsakar även belöning och bestraffning, eftersom förnimmelsen av ont orsakar separation från tro på Skaparen. Det följer att om man, under tiden man känner den dåliga känslan, anstränger sig att inte skända sin tro enbart på grund av det, och att hålla Tora och mitzvot i sin helhet, då belönas. Och om man inte lyckas i prövningen och tar emot separation, då fylls man med onda tankar.

Det är känt att Skaparen för sådana tankar bestraffar som för handlingar. Om det står det skrivet, ”lägga beslag på huset Israels hjärtan”. Det är även känt att den rättfärdiges rättfärdighet inte kommer att rädda honom på hans överträdelses dag. Men detta angår enbart de som begrundar begynnelsen.

Men ibland segrar tankarna över en tills man undrar om alla de goda gärningar man utfört och säger, ”Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss, och att vi har vandrat sörjande inför Herren av härskaror?” Då blir man fullständigt orättfärdig för att man begrundar begynnelsen och förlorar alla de goda handlingar man utfört genom denna dåliga tanke, som det står skrivet, ”Den rättfärdiges rättfärdighet kommer inte att rädda honom på dagen för hans överträdelse”. Därför hjälper ånger, även om detta redan betraktas som att ånyo börja tjäna Skaparen, som ett nyfött barn, vars rättfärdighet från det förflutna helt har försvunnit.

Ofta orsakar vägledningen genom gott och ont oss uppgångar och nedgångar, var och en i enlighet med vad man är. Man bör känna till att varje uppgång därför betraktas som en separat dag på grund av den stora nedgång man hade, när man tvivlade på begynnelsen, och under uppgången är man som ett nyfött barn. Därmed är det i varje uppgång som om man ånyo börjar tjäna Skaparen. Därför anses varje uppgång vara en specifik dag, och likaledes, varje nedgång anses vara en specifik natt.

Det står skrivet, “Dag talar till dag därom”, en helig dag, från Kungens övre dagar. Med andra ord prisas vännerna under varje uppgång man har, när man håller sig fast vid Skaparens övre dagar, och var och en säger den sak han sade till sin vän. Så är det för genom det stora zivug vid korrigeringens slut kommer de att belönas med ånger ur kärlek, för de kommer att fullborda korrigeringen av alla mottagandekärl, så att de enbart kommer att vara för att bringa belåtenhet till Skaparen. I detta zivug kommer hela den väldiga fröjden och njutningen i skapelsetanken att träda fram för oss.

Då kommer vi uppenbart se att alla straffen från nedgångarnas tid, som förde oss till att betvivla begynnelsen, var de saker som renade oss och var de direkta orsakerna till all glädje och allt det goda som kommit till oss vid korrigeringens slut. Så är det, för vore det inte för de fruktansvärda straffen, skulle vi aldrig ha kommit till denna fröjd och njutning. Då kommer dessa synder att inverteras till faktiska meriter.

”Dag talar till dag därom” innebär att varje uppgång före slutet av korrigeringen är en de Kungens övre dagar som prisar vännerna. Nu träder den därmed åter fram i sin helhets fulla storslagenhet, som hör till den dagen, och prisar de vänner som håller Toran med den sak som var och en sade till vännerna, vilket är, ”Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss”, vilket då tillfogade stränga straff.

Så är det för att de nu har förvandlats till meriter, eftersom den dagens fullständiga helhet och lycka nu inte skulle kunna framträda, i denna storhet och prakt, om det inte vore för de straffen. Därför betraktas handlingarna hos de som yttrar orden ”de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn” som goda handlingar. Därför sades det även om dem, ”Jag kommer att förbarma Mig över dem som en man som förbarmar sig över sin egen son som tjänar honom”.

Det sägs, “Dag talar till dag därom” och prisar den. Så är det på grund av att alla nätterna är nedgångarna, lidandet, och bestraffningarna som hindrade dvekut [vidhäftande] med Skaparen fram tills de blev många dagar, den ena efter den andra. Nu, när nätterna och mörkret har blivit meriter och även goda handlingar, skiner natten som dagen och mörkret som ljus, det finns inga hinder mer, och alla de 6 000 åren förenas i en enda stor dag.

Därmed har alla de zivugim som kom ut det ena efter det andra, och yppade uppgångar och nedgångar som var skilda från varandra, nu samlats i en nivå av en sublim och transcendent nivå av zivug, som skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen. Det står skrivet, ”Dag talar till dag därom”, för ordet som skilde mellan den ena dagen och nästa dag har nu blivit en stor lovordan, som lovordar den, för den har blivit en merit. Följaktligen blev de alla en dag för Herren.

När det sägs “och natt undervisar natt” avser det alla grader som styr under natten, som prisar varandra, till den kunskap som var och en tar emot från sin vän. Detta för att alla de orden och det lidande som kallas ”nätter”, för vilket graderna blev diskreta, en i taget, nu även de skiner likt dagen, eftersom de alla har samlats och blivit ett enda mottagandekärl för den stora kunskap som fyller hela jorden med kunskapen om Herren.

Det följer att varje natt för sig skulle förbli i mörker, om den inte hade kommit in i samlingen av alla nätter. Så är det för att varje natt tar emot sin andel av kunskapen enbart ur förbindelsen med resten av nätterna. Därmed anses varje natt uppenbara kunskap för de andra, för den vore opassande för kunskapen, förutom i kombination med en annan.

Och alla grader som styr under natten, det vill säga varje natt, som nu har kompletterats till att vara ett mottagandekärl för Herrens kunskap, prisar varandra. Det följer att var och en prisar sin vän på grund av den kunskap han tagit emot från sin vän, genom förbindelsen med sin vän, med natten. Han skulle inte ta emot om det inte vore för förbindelsen med sin vän, eftersom de bara alla tillsammans, samlade, blev värdiga att ta emot den stora kunskapen. Därför sades det, ” Och för den fullständiga helheten har de blivit vänner och älskare”, för i den stora helhet de tagit emot tillsammans, blir alla nätterna kära vänner för varandra.

141) “Det finns varken tal eller ord” innebär ord och ting från resten av ämnena i världen, som inte hörs framför Kungen, och Han har inget begär att höra dem. Men de ämnena, ”Deras linje har gått ut genom hela jorden”, det vill säga att de ämnena gör en linje mellan de som vistas ovan och de som vistas nedan. Och om någon skulle säga att de sakerna flackar omkring i världen, säger skriften, ”och deras yttranden till världens ände”.

Förklaring: Hittills har vi talat om de värsta straffen och det värsta lidandet, separationen från tro på Skaparen. Zohar säger att straffen och lidandet från andra ting i världen, från personliga överträdelser, och från helvetets plågor, och kroppsliga plågor, och så vidare, som fyller hela denna värld, även de samlas och inkluderas i detta stora zivug. Om det står det skrivet, ”Och så som Herren fröjdas över att få dig att blomstra och förökas, så kommer Herren att fröjdas över att få dig att gå under och förstöra dig”.

Så är det för de samlas alla och blir ett stort ljus, som förvandlas till munterhet och stor glädje. Och det sägs, ”Det finns varken tal eller ord” om resten av de världsliga ämnena, som är allt lidande i denna värld. De hörs inte framför den helige Kungen, då de förvandlas till munterhet och glädje. Han vill inte höra dem så han kommer inte att längta efter att höra dem, eftersom Kungen ur deras invertering till munterhet och glädje, kommer att åtrå dem och längta efter att höra dem.

Med andra ord kommer minnet av varje sorg och smärta från det förflutna nu, vid korrigeringens slut, orsaka stor glädje och njutning. Om det står det skrivet, ”under de dagarna och vid den tiden”, förkunnar Herren, ”man kommer att söka efter Israels ogärningar, men inga kommer att finnas”. Så är det för när de förvandlas till meriter kommer de att orsaka en sådan belåtenhet att det förflutnas ogärningar kommer att sökas för att skämta om dem, men de kommer inte att finnas”. Det vill säga att det för oss kommer att verka som om de inte längre existerar i deras verkliga form, som de gjorde i det förflutna. Och det sägs, ”Han vill inte höra dem”, det vill säga att det inte finns något yttrande eller tal, att det inte kommer att återvända till dem med ett begär och en längtan efter att höra dem, eftersom de nu alla har blivit heliga och trofasta ljus.

Denna stora nivå som vid korrigeringens slut stiger i det stora zivug från alla själarna och alla dåden – goda eller onda – betraktas som en linje och en pelare av ljus som skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen. Detta är den stora föreningen, som det står skrivet, ”Herren kommer att vara en och Hans namn ett”. Och det sades, ”Men de ämnena, deras linje har gått ut genom hela jorden”, då den nivå som kommer ut på de ämnena, vilka är varje sorts lidande och bestraffning, lyser upp från den ena änden av världen till den andra änden, det vill säga genom hela landet.

Det sades, “Från de som vistas ovan och från de som vistas nedan”. Detta ämne är sannerligen sublimt, och jag kommer att göra mitt bästa för att klargöra detta. Vi bör känna till att tidens ordning i evigheten inte är som den är i den här världen. Det följer att när Skaparen övervägde att skapa världen, var alla själarna med sina förhållanden redan skapade i Honom – fram till slutet, i den fullständiga helhet som krävs av dem, att ta emot all njutning och förnöjsamhet som Han hade tänkt glädja dem med. I Honom är framtiden som nuet, och framtid och förflutet gäller inte Honom.

Nu kan vi förstå orden, “Skaparen visade Adam HaRishon varje generation och dess lärare”, såväl som Moses. Detta verkar förbryllande. Eftersom de ännu inte skapats, hur kunde Han visa dem det? Det står emellertid skrivet att alla själarna och allt deras beteende fram till korrigeringens slut redan har kommit ut framför Honom i verkligheten. De är alla närvarande i den övre Edens lustgård, och därifrån kommer de ner, kläder kroppar i denna värld, var och en under sin tid. Skaparen visade dem för Adam HaRishon därifrån, även för Moses, och alla som var värdiga det. Detta är ett omfattande ämne som inte varje medvetande kan tåla.

Därför sägs det i Zohar att när de förenas i en ovan, förenas hon i ett nedan, eftersom nivån hos det stora zivug vid korrigeringens slut – som det står skrivet, ”Herren kommer att vara en och Hans namn ett” – redan har kommit ut ovan, alla själarna och allt beteende i världen, som kommer att skapas fram till korrigeringens slut, i relation till Hans evighet, för framtiden är som nuet för Honom. Det följer att denna pelare av ljus – som skiner från den ena änden av världen till den andra, som kommer att skina vid korrigeringens slut – redan står i den övre Edens lustgård och skiner för Honom som den kommer att framstå för oss vid korrigeringens slut.

Det står där, “Den ena motsatt den andra”, eftersom Skaparen är en, för vid korrigeringens slut kommer de två nivåerna att skina den ena motsatt den andra, och då ”kommer Herren vara en och Hans namn ett”. Och det står skrivet, ”Dessa saker utgör en linje mellan de som vistas ovan och de som vistas nedan”, en linje som skiner från de som vistas ovan och från de som vistas nedan, den ena motsatt den andra.

Så är det för att den nivån skiner från de som vistas ovan – som är själarna som alla vistas i den övre Edens lustgård – och skiner från de som vistas nedan – som är alla själar när de väl faktiskt har klätt sig i en kropp i denna värld och nått korrigeringens slut. Med andra ord skiner de två nivåerna tillsammans vid korrigeringens slut, och då framträder föreningen av ”Herrens är en och Hans namn är ett”.

Det säger oss att vi inte kommer att fela i att tänka att denna ljuspelare som skiner i den övre Edens Lustgård sträcker ut sig och lyser upp vid korrigeringens slut i den här världen. Därtill säger den oss att det inte är så. Istället görs firmamenten av de sakerna för denna nivå kommer ut på Yesod de ZA, som kallas ”ett firmament”.

Av denna anledning finns fortfarande denna distinktion i alla zivugim, där den första nivån kommer ut från firmamentet och ovan, och sedan lyser upp till mottagarna från firmamentet och neråt. Den nivå som kommer ut från firmamentet och uppåt kallas ”himmelen”, och den nivå som tas emot från firmamentet och nedåt kallas ”jorden”.

Det sades att när linjen av ljus förenar de som vistas ovan med de som vistas nedan förblir distinktionen mellan den övre Edens lustgård och de som vistas i denna värld. Så är det för enbart de som vistas i den övre Edens lustgård tar emot nivån av det zivug som kommer ut från firmamentet och uppåt, för firmamenten görs av dessa ting, det vill säga en ny himmel för de som vistas ovan. Enbart den ljusstyrka som sträcker ut sig från firmamentet och neråt tas emot av de som vistas nedan, och det kallas ”ett nytt land”. Det är det här som avslutar det lovprisandet, det vill säga att de som vistas nedan enbart erhåller det lovprisande och den ljusstyrka som sträcker ut sig från himmelen till jorden.

Och om man skulle säga att de ämnena är på en plats, eftersom det förklarades att zivug utfördes likt alla zivugim, där det från firmamentet och ovan sträcker ut sig till firmamentet och nedan, och att det därför är möjligt att fela och säga att det bara är en tunn linje, som stiger på en plats. Det står skrivet om det i skapelsehandlingen, ”Låt vattnen ... samlas på en plats”, det vill säga enbart till världarnas inre, som enbart når Israel, och inte till världarnas yttre.

Men han säger att det inte är så, utan att de snarare vandrar i världen, att ljuset vandrar och fyller världen från den ena änden av världen till den andra. Om det står det skrivet, ”Och deras yttranden till världens ände”, det vill säga även till världarnas yttre, att det även når världens nationer, som det står skrivet, ”ty jorden kommer att vara full med Herrens kunskap”.

142) Och vem är i dem, eftersom firmamenten gjordes av dem? Han sade återigen, ”I dem har Han placerat ett tält för solen”. Den heliga solen, ZA, har där sin kammare och sin boning i dem, och han kröns i dem. Han säger att ljuspelaren kommer ut från firmamentet och ovan, och enbart ett lovordande av dem sträcker ut sig från firmamentet och nedan. Därmed bör vi fråga, ”Vem använder den ljuspelaren? Vem är i dem? Han svarade att ZA, solen, kröner och placerar sin boning i denna pelare av ljus, för han kröns i denna pelare som under en chuppah [vilket även betyder bröllopsbaldakin], eftersom ett tält innebär att det finns en baldakin ovan den. ”I dem placerade Han ett tält för solen.”

143) Då ZA är närvarande i dessa firmament och kröns i dem, är han som en brudgum som kommer ut ur sin chuppah, förtjust och springandes genom dessa firmament, gåendes ut ur dem och kommandes in i dem, springandes in i ett annat torn på en annan plats. Den träder fram från den ena änden av himmelen, kommer ut från den övre världen, och når den andra änden av himmelen ovan, Bina. Dess tid är slutet av himmelen nedan, Malchut, tiden på året som omger alla slut och som bands från himmelen till detta firmament.

Kommentar: Här antyder det en stor och sublim hemlighet – uppkomsten av solen från sin skida, från sin chuppah. När det stora zivug väl utförs i de firmamenten, i en chuppah, kommer han ut ur de firmamenten in i ett annat torn på en annan plats, i Malchut, som kallas ”Herrens namn är ’ett starkt torn’, eftersom Malchut då stiger och förenas med Honom som en.

Slutet av Malchut kallas “årstiden”. Före korrigeringen kallas klipot ”tidens ände” som skulle kunna få fäste där, men nu, efter slutet av korrigeringen, finns det fortfarande ett behov av att korrigera just denna bechina [aspekt]. Detta görs genom framträdandet av solen från sin skida, som det står skrivet, ”En brudgum kommer ut ur sin chuppah”, lyser upp och kommer in i ett annat torn, som är Malchut. Och då, ”Den gläder sig som en stark man åt att gå sin väg”, för den springer in i just det tornet, ”och dess tid till den andra änden av dem”, för den skiner från den enda änden av himmelen ovan, genom alla ändar i Malchut, för att korrigera denna årstid fram till slutet av himmelen nedan.

Därför sades det “Omger alla slut”. Slut, eftersom denna korrigering kompletterar korrigeringen av alla slut i Malchut. Därigenom bands hon från himmelen genom detta firmament, det vill säga att Malchut tar emot upplysning från änden av himmelen ovan genom detta firmament av ZA.

144) “Och det finns ingenting dolt från dess hetta”, från den årstiden och från solens period, som cirklar på varje sida. ”Och det finns ingenting dolt” innebär att det inte finns någon, bland alla de övre graderna, som kommer att gömma sig från den; de kommer alla att vända sig mot och komma till den, och det fanns inte en enda som doldes från den. ”Från dess hetta” innebär att den värmer upp och återvänder till dem, till vännerna, medan de är i fullständig ånger. All denna lovordan och all denna merit är på grund av att de ägnar sig åt Tora, som det står skrivet, ”Herrens Tora [lag] är hel”.

Så är det för efter det stora zivug hände ett fördöljande i alla de övre ljusen. Därmed sker detta nya zivug med nödvändighet i ett annat torn, som det står skrivet, ”Och dess tid till den andra änden av dem”, det vill säga att den åter öppnar alla de övre ljus som var dolda på grund av utsläckandet av BON, före dess uppstigande till SAG. Och det sades, ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta”, från den perioden och från solens period, som omger på alla sidor.

Detta på grund av att detta zivug av solens period med årets period korrigerar slutet av Malchut på alla sidor, i varje aspekt, fram till att det är tillräckligt för den fullständiga korrigeringen, när BON stiger och blir SAG igen, som är en fullständig korrigering i varje aspekt. Därefter ”finns det inget fördolt”, det vill säga, ingen av de övre graderna är fördold för den, eftersom alla graderna och de övre ljusen som skulle vända och komma till den återigen uppenbaras i fullständigt yppande; de skulle alla vända och komma till den. Och det finns ingen som kan gömma sig från den, eftersom alla graderna och övre ljusen återvänder och långsamt kommer till den tills ingenting är dolt från den.

Det sägs ”från dess hetta”, eftersom den värmer upp och återvänder till dem medan de är i fullständig ånger. Detta innebär att det ovan nämnda yppandet inte sker under en minut, eftersom solens period gradvis skiner tills den är tillräckligt upphettad för fullständig ånger, när de orättfärdiga döms i den och de rättfärdiga helas av den. Och då belönas man med den ovan nämnda stora uppenbarelsen.

145) Sex gånger står här skrivet HaVaYaH [Herren]. Sex verser är från versen, ”Himmelen förtäljer” fram till ”Herrens lag är hel”. Därför står det Bereshit [I begynnelsen], där det finns sex bokstäver [på hebreiska]. ”Gud skapade himmelen och jorden” är sex ord [på hebreiska]. De andra verserna, från versen, ”Herrens lag är hel”, fram till ”som är skönare än guld” är enbart motsatta de sex gånger HaVaYaH som står skrivet i dem. De sex verserna själva förklaras emellertid inte.

De sex verserna från versen, “Himlarna förtäljer” fram till “Herrens lag är en”, är för de sex bokstäverna i ordet Bereshit. De sex namnen är för de sex ord som finns här, vilka är ”Gud skapade himmelen och jorden”.

Förklaring: Hela graden som framträder i världarna kommer först i bokstäverna, då det fortfarande är fördolt. Efteråt kommer det i kombinationer av orden, och vad som då finns i graden blir känt i 216 bokstäver och 72 ord. Det sades att de sex bokstäverna i orden Bereshit redan inkluderar himmelens och jordens existens i sig. Men de är fortfarande dolda, för de är enbart antydda i bokstäverna, utan några kombinationer av ord.

Efteråt finns det sex ord: “Gud, skapade, himmelen, och, jorden”. Och det som finns i ordet Bereshit blir uppenbarat, för de är himmelen och jorden och det som fyller dem. På liknande vis måste vi förstå de sex verserna från versen, ”Himmelen förtäljer” fram till ”Herrens lag är hel”, där det fortfarande är början av yppandet av korrigeringens slut, när det fortfarande är i bokstäver, som i de sex bokstäverna i ordet Bereshit. Det fullständiga yppandet vid korrigeringens slut börjar från ”Herrens lag är hel” och vidare, där det finns sex namn och varje namn indikerar ett uppnående, för att visa att det först är efter den fullständiga frälsningen som alla kombinationerna av ord som fanns i det stora zivug vid korrigeringens slut framträder i sex namn, som det står skrivet, ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta”.

Det sades att det är om det det står skrivet Bereshit [I begynnelsen], där det finns sex bokstäver. ”Gud skapade himmelen och jorden” är sex ord. Om de sex verserna och sex namnen, är de sex bokstäverna i Bereshit skrivna i Toran, där himmel och jord försvinner. Och de yppas i sex ord: ”Gud, skapade, himmelen, ord, jorden”. Så i de sex verserna från ”Himmelen förtäljer” fram till ”Herrens lag är hel” har det stora zivug vid korrigeringens slut inte uppenbarats fullständigt. Först efter orden ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta” uppenbarades de sex namnen. I de sex namnen kommer hela uppenbarelsen av korrigeringens slut till dess yttersta och till fulländning.

Det sades att de andra verserna enbart motsvarar de sex namnen HaVaYaH, eftersom verserna skrivs efter ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta”, fram till slutet av psalmen, vilket antyder de sex namn som står skrivna i dem. Det följer att de sex verserna är för de sex bokstäverna här, och de sex namnen är för de sex orden här.

Detta innebär att de sex bokstäverna från versen “Himmelen förtäljer” fram till “Herrens lag är hel” är som de sex bokstäverna i Bereshit, som inte är fullständigt uppenbarade. Och de sex namnen i orden från ”Herrens lag är hel” fram till slutet är som de sex orden, ”Gud, skapade, himmelen, och, jorden” som har kommit till sin fulländning. Det kommer för att berätta för oss att i de sex verserna uppenbaras deras grad ännu inte, och de är som de sex bokstäverna i Bereshit. Men efter de sex andra verserna, i vilka det finns sex namn, anländer de vid den önskade uppenbarelsen.

146) Medan de satt kom Rabbi Elazar, hans son, och Rabbi Abba in. Han berättade för dem, ”I sanning har Gudomlighetens ansikte kommit, därför kallade jag dig Peni’el, som har de tre bokstäverna i Pnei El [Guds ansikte], för du såg Guds ansikte ansikte mot ansikte. Och nu när du vet, och han för dig har uppenbarat text av Benaiah son till Jehoida, måste det vara ett ord av den heliga Atik, Keter. Och även den följande texten, ”Och han dödade egyptiern”. Och den mest fördolda, sade de, är den heliga Atik.

Kommentar: Detta syftar på frågan om åsneryttaren, som uppenbarade Benaiah son till Jehoidas själ, varför Rabbi Shimon kallade dem Peni’el. Själen till Benaiah, son till Jehoida, är en nivå som är ämnad att framträda vid korrigeringens slut. Därför upplevde även de täckandet och döljandet av alla de övre ljusen, som det står här i zivug av solens period under årets tid, fram tills de återigen belönats med alla ljusen.

Det är det här Rabbi Shimon uppenbarade för dem, versen om Benaiah son till Jehoida. Han antydde för dem att de redan har belönats med de sex verserna i ”Himmelen förtäljer”, och att de redan är i de sex namnen i de andra verserna. Så är det för medan de uppnådde själen till Benaiah, son till Jehoida, genom den åsneryttaren, var deras insikt ännu inte uppenbarad, eftersom de då var i sex verser, för de har genomgått miraklens och tecknens väg.

Men nu är Benaiahs själ öppet uppenbarad för dem, som det sades, ”Och nu när du vet att det är ett den heliga Atiks ord”, och även den följande texten. Detta på grund av att själen till Benaiah, Jehoidas son, är omskärelsen av Atik, det vill säga det stora zivug vid Atik Yomin, som de kände till även då. Men du känner även till följande vers – att han dödade ”De två av Ariel, Moab”, och han dödade egyptiern. Alla de verserna är även de omskärelsen av Atik, och den som är mest fördold, sade de, avseende Atik Yomin, som är den mest fördolda.

147) Denna vers, “Och han dödade egyptiern” förklaras på annan plats, det vill säga på en annan grad. ”Och han dödade egyptiern, en man av mått, fem alnar hög”. Allt det är en sak. Denne egyptier är den kände om vem det står skrivet, ”Mycket stor i landet Egypten i tjänarnas ögon”, för han var stor och värdefull, som den gamle mannen avslöjade.

Kommentar: Den vers som Rav Hamnuna Saba förklarade, “Han dödade en egyptier, en man med visioner”, förklaras på en annan grad, i enlighet med orden i Krönikorna, “Och han dödade en egyptier”, och det är allt ett. De två verserna är en, för det står skrivet, ”Han dödade en egyptier, en man med visioner”, och det står skrivet, ”Och han dödade egyptiern, en man av mått, fem alnar hög”. Båda är en, och det syftar på Moses i olika ordalag.

148) Denna vers studeras i det övre seminariet. En man av resning; det är allt ett. En man med visioner och en man av resning är allt ett, eftersom han är sabbaten och sabbatområdet, som det står skrivet, ”Du skall även mäta utanför staden”. Det står även skrivet, ”Du kommer inte att döma fel, i mått av vikt”. Därmed är han en man av mått. Och han är sannerligen en man av mått; hans längd är från den ena änden av världen till den andra änden av världen. Likaså Adam HaRishon. Och om du skulle säga, ”Men det står skrivet ’fem alnar hög’”, var dessa fem alnar från den ena änden av världen till den andra änden av världen.

Kommentar: Det är Skaparens seminarium. Rabbi Shimon sade om detta seminarium, ”Jag såg ädla män, och de var få”. Det finns ett seminarium nedan, som är Matats seminarium. Han säger att du kommer att förklara denna vers, som Saba förklarade, i det övre seminariet. En man med visioner syftar på graden Moses, om vilken det står skrivet, ”Det har aldrig funnits en profet såsom Moses”, som det står skrivet, ”I syn, och inte i gåtor”. En man av mått nämns även efter visionen, men ett mått av den visionen, eftersom måttet av den visionen är från den ena änden av världen till den andra.

Vision och mått är besläktade med sabbaten och sabbatzonen: sabbatzonen är slutet av måttet av sabbaten. Men under de 6 000 åren är sabbatzonens mått begränsat till 2 000 alnar. Efter korrigeringens slut kommer sabbatzonen att vara från den ena änden av världen till den andra, som det står skrivet, ”Och Herren kommer att vara kung över hela jorden”. Och det sades, ”En man med visioner och en man av mått är allt ett, eftersom det är sabbaten och sabbatzonen. Det står skrivet, ”Du skall även mäta utanför staden”, och det står skrivet, ”Du kommer inte att döma fel, i mått av vikt”. Därmed handlar mått om slutet av sakens gräns. På liknande vis indikerar en man av mått slutet av gränsen för sabbaten efter korrigeringens slut – från den ena änden av världen till den andra.

Det sades “Och han är verkligen en man av mått”. En man av mått innebär innehavaren av just den egenskapen, [på hebreiska betyder mida egenskap såväl som mått], att egenskapen inte styr honom, utan att han styr den egenskapen och utför den i enlighet med sin vilja och sitt begär.

Detta var Adam HaRishon före hans synd med kunskapens träd – hans längd var från den ena änden av världen till den andra. Han lyste upp från den ena änden av världen till den andra, som måttet av sabbatzonen efter korrigeringens slut. Dessa fem alnar var från den ena änden av världen till den andra änden av världen på grund av att de fem alnarna är 10 sfirot, som egentligen bara är KHB TM, som efter korrigeringens slut kommer att sprida sig från den ena änden av världen till den andra.

149) “Och i egyptierns händer fanns en spira”, som det står skrivet, “likt en vävbom”, vilket är Guds stav som fanns i hand hans, ingraverad i det ristade och explicita namnet i upplysningen av bokstavskombinationer, som Bezalel och hans seminarium – som kallas ”vävare” – graverade in. Det står skrivet, Han fyllde dem ... en gravör och en tänkare ... i fina tyger, och en vävare”. Och i den spiran lyste namnet som var graverat in i den på alla sidor upp i de visas upplysning, som graverade det explicita namnet i 42 bechinot [urskiljningar/aspekter]. Och hädanefter är texten som den gamle mannen förklarade ovan, lycklig är han.

Kommentar: Bokstavskombinationerna för det heliga namnet kallas “vävande”. Likt en vävare som väver trådarna till kläder, förenas bokstäverna och förenas i ord av det heliga Namnet, vilket innebär heliga insikter. Det sägs att med Guds spira, som var i Moses händer, graverades det explicita Namnets bokstavskombinationer in, likt Bezalel och hans seminarium graverade in tabernaklets arbete. Därför kallas Guds stav en ”vävbom”, efter Bezalel, som kallas ”en vävare”.

En “bom” är som en ljusstråle, och vävaren är Bezalel, vilket antyder att det explicita Namnets bokstavskombinationers ljus var som det explicita Namnets ljus som Bezalel graverade. Därför sades det, ”i upplysning av bokstavskombinationer, som Bezalel graverade”.

Före korrigeringens slut sken spiran inte på alla sidor, eftersom det fanns en skillnad mellan Guds spira och Moses spira. Om Moses spira står det skrivet, ”Sträck ut din hand och greppa den vid dess svans ... och den blev en spira i hans hand”. Alltså sken den inte på alla sidor. Däremot skiner den på alla sidor efter korrigeringens slut.

Det sades att det inristade Namnet i den staven sken på alla sidor med de visas upplysning, som skulle gravera det explicita Namnet i 42 bechinot, eftersom det explicita Namnet som var inristat i spiran lyste upp på alla sidor, som i “Döden kommer att sväljas upp för evigt”.

150) Återvänd O dyre, återvänd, och vi kommer att förnya brudens korrigering denna natt. De som binder sig med henne den natten kommer att hållas med henne under hela det året, ovan och nedan, och kommer att fullgöra sitt år i fred. Om dem står det skrivet, ”Guds ängel slår sitt läger runt de som fruktar Honom, och befriar dem. Smaka och se att Herren är god”.

Det finns två tolkningar av detta, som båda tillsammans är sanna:

1. Enligt den första tolkningen är dagen för givandet av Toran upplysning av korrigeringens slut, när döden sväljs upp för evigt och frihet från dödsängeln råder. Därmed är det lönt att anstränga sig för att vid dess tid attrahera detta ljus, på shavuotdagen. Så är det för det är ljusens natur att de förnyar sig vid sina säsonger, och man kommer att försäkras om att man även nu kommer att fullborda sitt år i fred, och vara fri från dödsängeln.
2. Den andra tolkningen syftar på den faktiska tiden för korrigeringens slut. Här kommer innebörden av ”kommer att fullborda sitt år i fred” vara att Malchut kallas ”år”, och ur ljusens förnyelse hos de som håller Toran efter korrigeringens slut, kommer man vara garanterad att korrigera året, Malchut, till fullo. Så är det på grund av att ljusens förnyelse hos de som håller Toran kallas ”korrigeringen av brudens natt”, som är Malchut, som kallas ”år”. Därigenom kommer man att fullborda sitt år i fred, i fullständig perfektion.