Allt som händer oss – är studier och träning. Ibland tror människan att det hon förnimmer är världens ände och att det inte går att komma ifrån det, så mörk ser världen ut i hennes ögon. Men om vi studerar vidare, ser vi att det inte är så, att det bara är träning som vi får ovanifrån, den träningen är rätt. Man kan förstå det lite senare och bara efter en tid kan man ge rätt omdöme, hur det var nödvändigt på den etappen, innan korrigeringen.
Därför måste vi så mycket som möjligt stå fast vid denna väg, hela tiden fokusera på målet, inte tappa huvudet. Men om vi ovanifrån får vissa tillstånd, när människan går in i "elden" och inte kan göra någonting med sig, är det för att ännu en gång visa oss att vi inte är herrar över någonting.
Man kan slippa eller minska dessa tillstånd för att de skall ske snabbare och utan smärta. Därför måste man ansluta sig till gruppen, gemensamt arbete, studera mer, som sagt göra allt möjligt för att snabbare korrigera våra kelim.
Människan utför ett inre arbete. Hur reagerar hon på omgivningen? Blir hon förstådd? Det som händer på arbetet och i familjen ger ibland upphov till fientlighet, till grälens och obehaglighetens källa. Vi beskyller chefen, arbetskollegor, frun, barnen och så vidare. Vi blir arga. Efteråt ser vi att allting gavs ovanifrån för att leda oss genom en serie av förnimmelser. Vi överdrev i våra förnimmelser när vi uppfattade allt som hände med oss som någonting fruktansvärt. Allt gick över. Men efter ett tag upprepar sig allt om och om igen. Och ju snabbare vi springer ifrån dessa tillstånd till boken, gruppen, desto bättre är det för oss. Det värsta är att befinna sig i sådana tillstånd, förnimma dem om och om igen.
När en människa mår bra måste hon komma ihåg att det fanns tillstånd då hon mådde dåligt. Hon måste adressera det till orsak och verkan: bra - dåligt, eller dåligt - bra och så vidare. Man börjar se verkligheten som två sidor av samma mynt, man börjar förstå att den ena inte kan finnas utan den andra. Och man måste acceptera det, då kommer det dåliga att uppfattas som bra, eftersom det bara är våra okorrigerade kelim, förnimmelser, som förnimmer det dåliga som mörker. I korrigerade begär (avsikter för Skaparens skull) förnimmer vi gott, Ljuset, och dåligt, mörker, som Ljuset. Tills människan börjar lida av sina naturliga kvaliteter (högfärd, passion för pengar, makt, sinnliga njutningar), tills hon skäms för dem och ser att de är ett hinder för andlig utveckling, kan de inte uppfattas som bra. Man måste genomlida allt och förstå att så länge man inte får krafter ovanifrån att blir herre över sina begär kommer det inte bli bra. Man får inte döda begär, man måste istället använda dem på rätt sätt. Utan dem kan man inte uppnå förbindelsen med Skaparen, det viktiga är att man vänder dem åt rätt riktning. Det finns inte en enda negativ egenskap hos en människa, det negativa ligger i hur dessa egenskaper används.
När vi får en situation som händer med oss måste vi säga: "se vad Skaparen gör med mig" för att inte tappa kontakten med Den som gör allt detta för mig.
Om människan har denna tanke faller hon inte. Om Skaparen försvinner från förnimmelserna räknas det som ett fall. Då måste människan göra ett jobb inom gruppen och efter en tid kommer hon att se förändringar till det bättre. Men varje tillstånd skall uppfattas som bestigning till nästa steg.
Om det kommer en tid för själen att korrigera sig kan man inte springa ifrån det. Varje försök att springa ifrån ökar lidandet. Innan människan går över machsom öppnar sig bara djuriska begär för henne. Direkt före machsom, på machsom och under övergången av machsom öppnas Skaparens begär för människan. Inte ett enda begär är människans. Det enda som människan har rätt att välja är att rättfärdiga Skaparens ledning.
Adams själ gick i 600 000 bitar som är sammanbundna med varandra men skiljer sig i aviut: från shoresh till dalet. Från oss till Skaparen finns 6 000 steg, år. De första 1 000 åren korrigeras själar med aviut de shoresh. Människorna måste bara leva i denna värld och lida lite (djur, fiender, hunger och så vidare). Människan springer ifrån lidanden och det räcker för att korrigera aviut de shoresh. Under de följande 1 000 åren korrigeras aviut de alef i själarna, och så vidare - tills de 6 000 årens slut, då aviut de dalet har korrigerats hos själarna.
Nu för tiden när vi befinner oss i slutet av den fjärde exilen sker återkomsten till Eretz Israel, början av perioden av andlig befrielse – Messias ankomst.
