Kommer vår kropp att finnas kvar efter korrigeringen av avsikten? Man pratar inte om vår biologiska kropp. Den tillhör inte korrigeringen. Den förändras inte förutom åldrandets process. Korrigeringen behövs bara för viljan att ta emot njutning. Vår kropp är kött som behöver sömn, sinnliga njutningar, mat, vila och så vidare. Den har ingenting gemensamt med inre andliga korrigeringar. Därför sker inga förändringar av den under den tid som själen förändras. Karaktären ändrar sig inte heller. Min rav sprang hela tiden vid 80 års ålder, han kunde inte gå långsamt. Det är ett karaktärsdrag som inte förändras. Vi kan idag inte föreställa oss hur vi kommer att uppfatta världen när själen blir korrigerad. Vår kropp kommer att tappa sitt värde. Kommer universum och allt runt omkring oss att finnas kvar? Kommer vi föda barn? Kommer vi att leva och dö? Idag är vårt liv fullt av lidande och olyckor. Vi kan inte föreställa oss hur vårt nuvarande liv blir, fullt av andligheten efter korrigeringen.
Sjukdomar är ett resultat av inre korrigeringar och måste försvinna. Vi pratar om korrigeringen fram till 6 000 år. De sjunde, åttonde, nionde och tionde årtusendena kan vi inte förklara idag, på samma sätt som vi inte kan förklara vad det betyder att leva utan en biologisk kropp efter livets slut i vår värld. På samma sätt kan man inte förklara hur kroppen efter slutet av korrigeringen finns kvar, därför att alla våra tillstånd motsvarar roten och i de förutnämnda sakerna finns det inget sådant samband.
Vi korrigerar bara den del av de egoistiska begären som under sönderslagningen av kärlen förenade sig med altruistiska begär, och inte själva egoismen. Därför kan vi inte föreställa oss hela bilden och slutet av korrigeringen. Om vi skulle kunna förnimma den på riktigt skulle vi vara helt friska under Sabbaten och ingen skulle dö under Sabbaten. Vi har inte möjligheten att föreställa oss tillståndet som kallas perfektion, fullkomlighet.
Människan får inte svar på sina frågor ovanifrån när hon ber om det. Det kan hända att hon får svar efter flera månader. I det andliga rummet kan helger och sabbatstillstånd förnimmas under andra dagar. Om min själ till exempel ansluter sig till en annan själ, då kommer frågan som jag hade att kännas även av en annan själ och jag har redan en annan fråga. De ändras hela tiden, detta kallas själarnas cirkulation. Hur och varför detta händer kan vi inte förstå. Men det finns ett sådant begripande i andligheten, där människan ser hur föreningen och separeringen av själarna sker. Denna process kan man beskriva som en ström, ett flöde som strömmar ut. Men en exakt beskrivning finns inte. I en människa finns någonting allmänt, generellt, och någonting enskilt, privat. Det allmänna förändrar sig inte, men det enskilda förändras.
Så fort människan vill ha någonting från Skaparen och befinner sig i ett tillstånd av uppenbarelse av Skaparens ansikte, då är hennes själ beredd att ta emot Skaparens Ljus och att omedelbart få det. De andliga världarna skiljer sig från den materiella på så vis att man i de andliga världarna direkt får vad man önskar, begäret uppfylls omedelbart. I Pri chacham står det att malchuts egenskap klädd i världarna kallas "ani" - "jag". Denna egenskap utvidgar sig fram till världen Assiya. "Ani" stannar alltid kvar i människan, men i korrigerade tillstånd. Så fort människan korrigerar "ani" börjar hon förnimma Skaparen.
Sönderslagningen av kärlen hade en positiv effekt för de korrigerade begären. Utan den skulle vi för alltid stanna i icke levande-, växt- och djurtillstånd. Vi skulle aldrig ha kunnat hitta ens en liten kontakt med Skaparen. I vår kropp finns det olika förnimmelser, i de andliga världarna finns sefirot istället. Och mellan dem finns inget samband. Man kan inte säga att synen är ett resultat av den andliga synen – till exempel förnimmelsen av Ljuset Chaya i kli de aviut alef med hjälp av en masach – som kallas chochma och återspeglar förnimmelsen av ett speciellt Ljus i motsvarade andliga kärl.
Omkring oss finns ett vågfält. Alla våra sinnesorgan kan förnimma vågor med en speciell frekvens. I andligheten händer samma sak. Men det finns en speciell typ av Ljuset som med mening fyller ett kärl. Det finns inget samband mellan systemet av kroppsliga sinnesorgan och andliga förnimmelser av Ljuset. När en människa befinner sig i den vänstra linjen korrigerar hon den med hjälp av den högra linjen för att bygga mittlinjen. Mittlinjen ger en möjlighet att vara lik Skaparen. På så sätt går man igenom ett steg. Men efter detta hamnar människan återigen i vänsterlinjen och bygger därefter en mittlinje, på så sätt får hon en portion av Skaparens Ljus som gör människan mer lik Skaparen. Och så går man igenom ett till steg. Och så vidare. Kanske ser det tråkigt ut men sådan är andlig uppstigning: man får först en brist på Ljuset, sedan får man uppfyllelse. Det är livet och sagolika förnimmelser. En stark hunger och sedan en fin mättnad som går hand i hand.
Ett maximum av uppfyllelse av vårt begär att ta emot i varje steg är villkoret för övergång till nästa steg.
Kan en kvinna studera Kabbala? Hon kan göra det, men på ett kvinnligt sätt för att det inte ska ske ett fördärv istället för en korrigering. Om vi skulle välja mellan att en kvinna antingen studerar Kabbala och är ensamstående, eller att hon inte studerar Kabbala men är gift och har familj, då är det andra fallet att föredra. En familj, relationen till sin man och sina barn är för en kvinna redan en möjlighet till framgång.
En kvinna som avancerar i andligheten till skillnad från sin man som bara går lite framåt eller stampar kan framkalla ett problem i familjen. Därför har jag inget exakt svar när det gäller kvinnor.
Baal HaSulams fru förstod sig inte på Kabbala och ville inte förstå . Min ravs fru förstod sig inte heller på Kabbala. Och man pratar här om kvinnor som fick en religiös uppfostran, som för dem blev som en andra natur, och de nöjde sig med det och ville ingenting mer. De kände sig fulländade, det fanns ingenting att korrigera i dem.
Det är en annan sak om en människa vänder sig till religion i mogen ålder genom sitt eget val – hon kan ändra sitt beslut, därför att hon saknar en religiös uppfostran som kan bli hennes andra natur. Hon kan genom fritt val välja sin väg och därför kan man arbeta med en sådan människa. Mänskligheten generellt befinner sig på ett djurs nivå trots att denna period räknas som övergången till andligheten. Varje själ kan höra enligt sin andliga utveckling. Och man skall inte pressa dem, man skall inte försöka tvinga Kabbala på någon. Det betyder att hans eller hennes tid ännu inte har kommit. Den bästa handlingen i en kabbalistisk grupp är att man annullerar sig själv inför gruppen och det som händer i gruppen. Bryta ner sitt jag och vara delaktig i allt.
