Artikel nr. 12, 1984
Det är känt att man alltid är bland människor som inte har någon anknytning till arbetet längs sanningens väg, utan tvärtom, de motsätter sig alltid dem som går längs sanningens väg. Och eftersom människors tankar blandas, genomsyrar åsikterna hos de som motsätter sig sanningens väg dem med en viss vilja att gå längs sanningens väg.
Därför finns det ingen annan lösning än att etablera en separat grupp för sig själva, som blir deras struktur, det vill säga en separat gemenskap som inte blandas med andra människor vars synsätt skiljer sig från den gruppen. Och de bör konstant inom sig själva väcka ämnet om gruppens syfte, så att de inte följer majoriteten, eftersom det är vår natur att följa majoriteten.
Om gruppen isolerar sig från resten av människorna, om de inte har någon koppling till andra människor gällande andliga saker, och deras kontakt med dem endast gäller jordiska saker, blandas de inte med deras synsätt, eftersom de inte har någon koppling gällande religiösa frågor.
Men när man är bland religiösa människor, och börjar diskutera och bråka med dem, blandas ens synsätt genast med deras sätt att se på saken. Deras synsätt penetrerar omedvetet ens sinne till en sådan grad att man inte kommer kunna märka att detta inte är ens eget synsätt, utan vad man tagit emot från de människor man kom i kontakt med.
Därför, när det gäller arbete på sanningens väg, bör man isolera sig från andra människor. Detta för att sanninges väg kräver konstant stärkande, eftersom den går emot världens åsikt. Världens åsikt är att veta och att ta emot, medan Toras åsikt är tro och givande. Om man avviker från det, glömmer man omedelbart hela arbetet längs sannings väg och faller ner i en värld av egenkärlek. Varje person i samhället kan bara ta emot styrkan att kämpa mot världens åsikt från ett samhälle med formen “De hjälpte alla sin vän”.
Vi finner även följande i Zohar (Pinchas, s.31, punkt 91, och i Sulam): "När man vistas i en stad bebodd av onda människor, och man inte kan följa Torans mitzvot, och man inte lyckas i Toran, flyttar man, rycker upp sig därifrån och planterar sig på en plats bebodd av goda människor, med Tora och mitzvot. Detta på grund av att Toran kallas ‘träd’, som det står skrivet, ‘Hon är ett livets träd för dem som lägger beslag på henne’. Och människan är ett träd, som det står skrivet, ‘för är trädet på fältet människan’. Och Torans mitzvot liknas vid frukter. Och vad står det? ‘Endast de träd om vilka du vet att de inte är träd för föda, dem må du förstöra och hugga ner’ förstöra från denna värld och hugga ner från nästa värld."
Av denna anledning måste man rycka upp sig själv från den plats där det finns syndare, för man kommer inte att kunna lyckas där i Tora och mitzvot, och plantera sig själv någon annanstans, bland rättfärdiga, då kommer man att lyckas där i Tora och mitzvot.
Och människan, som Zohar liknar vid trädet på fältet, lider som trädet på fältet av dåliga grannar. Med andra ord måste vi alltid klippa ner det dåliga ogräset runt om oss som påverkar oss, och vi måste även hålla oss borta från dåliga miljöer, från människor som inte gynnar sanningens väg. Vi måste nogsamt vakta så att vi inte dras att följa dem.
Detta kallas "isolering", när man har tankar om “den enda auktoriteten", som kallas "givande", och inte "allmän auktoritet", som är egenkärlek. Detta kallas "två auktoriteter" — Skaparens auktoritet och ens egen auktoritet.
Nu kan vi förstå vad våra visa sade (Sanhedrin, s.38), "Rav Yehuda sade, ‘Rav sade, ‘Adam ha Rishon var en kättare,’ som det står skrivet, ‘Och Herren Gud kallade på människan, och sade till honom: “Var är du?” Vart har ditt hjärta tagit vägen?’”
I Rashis tolkning, syftar "kättare" på en tendens av avgudadyrkan. Och i kommentaren Etz Yosef (Josefs träd) står det skrivet, "När det står ‘Vart, vart har ditt hjärta tagit vägen?’ är det kätteri, som det står skrivet, ‘att ni ej må följa ert eget hjärta’, detta är kätteri, när ens hjärta lutar åt den andra sidan.”
Men allt detta är mycket förbryllande: Hur kan det sägas att Adam ha Rishon var böjd åt avgudadyrkan? Eller enligt kommentaren i Etz Yosef, att han var i formen av "att ni ej må följa ert eget hjärta," är det kätteri? Enligt det vi lär oss om Guds arbete, att det helt och hållet handlar om siktet på att ge, om en person arbetar för att ta emot, är detta arbete främmande för oss, för vi behöver arbeta enbart för att ge, och han tog allt för att ta emot.
Detta är innebörden av det han sa, att han misslyckades i “följ inte ditt eget hjärta”. Med andra ord kunde han inte ta ätandet från kunskapens träd för att ge, utan tog emot ätandet från kunskapens träd för att ta emot. Detta kallas “hjärta”, det vill säga att hjärtat enbart vill ta emot för självtillfredsställelse. Och detta var synden med kunskapens träd.
För att förstå detta ämne, se introduktionen till boken Panim Masbirot. Och från detta kan vi förstå nyttan med samhället – det kan introducera en annan atmosfär – att enbart arbeta för att ge.
