Jag hörde den nittonde adar alef, 29 februari, 1948

Stiger ner och eggar, stiger upp och klagar. Människan måste alltid undersöka sig själv för att se till att hennes Tora och arbete inte sjunker ned i avgrunden. Orsaken är att människans storhet mäts med måttet av hennes dvekut (fasthållande) vid Skaparen, det vill säga, med måttet av hennes annullering inför Skaparen.

Med andra ord förtjänar ens egenkärlek inte någon uppmärksamhet, istället vill man annullera sitt jag fullständigt. Anledningen är att för den som arbetar med avsikten att ta emot, mäts arbetet med måttet av jagets storhet. Då blir man en varelse, ett objekt, och en separat auktoritet. I ett sådant tillstånd är det svårt för en att annullera sig själv inför Skaparen.

Men när man arbetar med avsikten att ge, och slutför sitt arbete, vilket betyder att man har korrigerat alla sina kärl för mottagande för sin egen skull av det man hade i sin själs rot, då har man inte någonting kvar att göra i världen. Av den anledningen bör man uteslutande tänka och koncentrera sig på den punkten.

Ett tecken som visar på att man vandrar på sanningens väg, om man befinner sig i ”stiger ner och eggar”, det vill säga att hela ens arbete är i ett tillstånd av nedstigande. I det tillståndet befinner man sig i sitra achra (andra sidan), och då stiger man upp och klagar, vilket betyder att man känner att man befinner sig i ett tillstånd av uppstigande, och klagar på andra. Men den som arbetar i renhet klagar alltid på sig själv och ser andra som om de vore på en högre grad än vad man känner att man är.