Ett budord

”Om man utför en mitzva (budord) är man lycklig, för man har dömt sig själv och hela världen till förtjänstens vågskål.”

Man kan inte tjäna Skaparen och efterleva mitzvot (budord) utom i lishma (för Hennes namn) – att skänka belåtenhet till sin Skapare. Ändå har våra vise redan introducerat ägnandet åt Tora och mitzvot även i lo lishma (inte för Hennes namn) i praktiken, eftersom man ”från lo lishma kommer till lishma” ...  Jag säger att den första och enda mitzva (budord) som garanterar förvärvandet av ambitionen att uppnå lishma, är att bestämma sig för att inte arbeta för sig själv, förutom med de nödvändiga arbetena – att endast sörja för sitt uppehälle. Resten av tiden kommer man arbeta för allmänheten: rädda de förtryckta och varje varelse i världen som är i behov av räddning och understöd.

Att tjäna människor genom Guds budord

Det finns två fördelar med denna mitzva:

1. Alla kommer att förstå att de arbetar för att alla människor i världen godkänner och samtycker till detta arbete.
2. Denna mitzva kan bättre kvalificera en att efterleva Tora och mitzvot lishma, eftersom förberedelsen är en del av målet. Detta beror på att man genom att vänja sig vid att tjäna människor gagnar andra och inte sig själv.  På så vis blir man gradvis lämpad för att efterleva Skaparens mitzvot med den nödvändiga förutsättningen – att gagna Skaparen och inte sig själv. Naturligtvis bör intentionen vara att efterleva Skaparens mitzvot.

Den del av Toran som berör relationer mellan människa och människa         

Det finns två delar av Toran: en berör människan och Gud; den andra berör människan och människan. Och jag uppmanar er att, under alla omständigheter, engagera er och anta det som berör människa och människa, eftersom ni då också kommer att lära er den del som berör människan och Gud.

Tal, tanke, och handling

Arbete, av alla slag, bör inkludera tanke, tal, och handling.

Vi har redan förklarat den ”praktiska” delen av denna enda mitzva: man bör gå med på att ägna all sin lediga tid åt att gagna världens människor. ”Tanke”-aspekten är mer väsentlig i denna mitzva än i mitzvot som relaterar till människan och Gud. Detta beror på att i mitzvot mellan människan och Gud vittnar ”handlingen” i sig själv om att avsikten är att gagna ens Skapare, eftersom det inte finns något utrymme för en sådan handling utanför Honom.

Men när det gäller människa och människa är de rättfärdigade i och av sig själva, eftersom det mänskliga samvetet nödvändiggör dem. Men om man utför dem ur detta perspektiv har man inte gjort någonting. Med andra ord, dessa handlingar kommer inte att föra en närmare Skaparen och att verkligen arbeta lishma.

Således bör varje människa tänka att man gör allt detta enbart för att skänka belåtenhet till sin Skapare, och för att efterlikna Hans sätt: så som Han är barmhärtig, är jag barmhärtig, och eftersom Han alltid skänker godhet, gör även jag det. Denna bild, tillsammans med goda gärningar, kommer att föra en närmare Skaparen på ett sätt som kommer att likställa ens form med andligheten och Kedusha (Heligheten). På detta vis blir man som ett sigill, lämpat att ta emot det sanna Högre Överflödet.

”Talet” hänvisar till munnens bön – under arbetet och under bestämda tider – att Skaparen ska omvända ens hjärta från ”mottagande till givande”. Det är även begrundan av Toran och frågor som främjar uppnåendet av den.

Att oavsiktligt skänka belåtenhet till Skaparen

Det är hopplöst att vänta på en tid då en lösning finns för att tillåta en att påbörja arbetet för Skaparen i lishma. Som i det förgångna, så även i framtiden – alla Skaparens tjänare måste påbörja arbetet i lo lishma, och från detta uppnå lishma.

Och tillvägagångssättet för att uppnå denna grad är inte begränsat av tid, utan av dess attribut, och den grad av kontroll man har över sitt hjärta. Därför har många fallit, och kommer att falla, inom fältet av att arbeta lo lishma, och dö utan visdom. Men deras belöning är trots det stor, eftersom ens sinne inte kan uppskatta den verkliga förtjänsten och värdet av att skänka belåtenhet till sin Skapare. Även om man inte arbetar under detta villkor, eftersom man inte är förtjänt av ett annat sätt, så skänker man ändå belåtenhet till sin Skapare. Och detta kallas ”oavsiktligt”.

Profetisk sanning i fysiskt mått

Eftersom det är en absolut visshet, måste det profetiska överflödet tas emot i de bokstavskombinationer som är helt lämpliga för nybörjares anda, det vill säga, att vara dem till fördel och vara öppna för den generationens egenintresse. Så är det för det är bara då det är garanterat att Guds ord accepteras av generationen i form av lo lishma, eftersom Skaparen inte förberett dem på något annat sätt.

Härav följer att tecknet på en sann profet är att hans profetia är bäst lämpad för hans samtids fysiska framgång, som det står skrivet: ”Och vilken stor nation finns det, som innehar stadgar och förordningar så rättfärdiga som hela denna lag, som jag fastställer för er denna dag?” Detta beror på att den nära förestående fysiska framgången kommer att bestyrka deras sannfärdighet, som när allt kommer omkring verkligen är öppningen.

Det nödvändiga i att efterleva de 613 budorden

De 613 namnen, betraktade som de Heliga Namnen, gäller den Privata Försynen för alla som närmar sig mottagandet av det Gudomliga Överflödet. Man måste uppleva alla dessa föreskrifter utan att missa en enda. Därför åtrår de fullkomliga dessa med sina hjärtan och själar, för att efterleva dem ända ner till deras fysiska grenar, som det står skrivet: ”På varje plats där jag får mitt namn att nämnas skall jag komma till dig och välsigna dig.”

Sanningens visdom

Forna vise män valde en privat väg för sig själva, och jag valde en allmän väg, eftersom det, enligt min åsikt, bättre passar Gudomliga frågor att vara höljda i eviga bokstavskombinationer som aldrig kommer att förändras. Jag önskar säga att de med fysisk framgång inte kommer att förändras av tid och rum. Av detta skäl är mina ord begränsade.

På grund av skälet ovan var jag driven att uttrycka andligheten på ett allmänt sätt. Men istället valde jag att förklara alla detaljer och andliga kombinationer ända in i minsta detalj, vilka inte har någon annan källa eller något annat ursprung än detta gemensamma, det vill säga, kabbalans renhet. Och eftersom jag klargör de andliga detaljerna utan att hölja dem i fysiska kombinationer, kommer det att göra gott för utvecklingen av uppnåendet. Och denna visdom kallas för ”sanningens visdom”.

Profetia

Det kan inte förekomma misstag eller lögner i en profetia, för hur kan det finnas misstag i Sanningens Ljus som härstammar från Skaparen? Snarare är den så säker som regnet eller snön som faller från himlen och inte återvänder dit förrän deras uppgift är framgångsrikt fullbordad. Men ändå finns det en skillnad i mottagaren, i jorden: mark som har förberetts genom borttagande av stenar och plogning är bättre lämpad att ta emot än oförberedd mark. Allting beror på förberedelsen.

Det finns med säkerhet även skillnader bland de mottagande profeterna. Den ene är inte på samma grad som den andre. Storhet och litenhet mäts genom förberedelsen inom den profeten: den som är på en lägre grad kommer, på grund av frånvaro av ypperlig förberedelse, nödvändigtvis att missa någon tendens i Ljusets förlopp medan det flödar över honom, om vilket man kan säga att en profetias Ljus inte lider av några misstag. Men ens litenhet förorsakar en förökning av bokstavskombinationer, vilket innebär en förökning av slangar och kärl tills man uppnår profetian.

Profetisk framgång är skyndsamhet

Även om sanningen i profetian slutligen framträder i den önskvärda framgången, så tvingar en profet på en lägre grad en längre väg på folket han blivit sänd till. Och omvänt; en på en högre grad, vars förberedelse är mer fullständig, kommer inte att ha något avvikande i mottagandet av sin profetia från Skaparen. Därför kommer han inte att föröka kärlen och slangarna, och därför kommer hans profetia att vara tydlig, koncis, och lätt accepteras av dem till vilka han blivit sänd.

Det kan hända att den mindre lyckas mer än den större

Men bortsett orden ovan är det möjligt för den minsta av profeter att ha större framgång i sin profetia än den största av profeter – när det gäller den ovan nämnda hastigheten – eftersom han förlitar sig på tidigare profeters uppenbarelser, vilka banade väg för honom. Självklart beror det också på hans lyssnares utveckling, eftersom tydliga och koncisa ord kräver en mer utvecklad generation, så att de kan förstå honom. Och om dessa två tillskott förenas med en på en lägre grad, kan han ha mycket större framgång än en på en högre.

Profetior genom generationerna

Även om Moses mottog Toran och lagarna för alla generationer, i en sådan utsträckning att profeten inte är berättigad till några innovationer, så gavs hans profetia bara för en tid. Detta stöds av versen: ”En profet skall Herren din Gud uppresa för er, mitt ibland er, bland era bröder, liksom för mig; till honom skall ni lyssna.” Om Moses profetia var tillräcklig för all evighet, varför skulle Skaparen upprätta andra profeter som honom? Uppenbarligen var hans profetia bara effektiv för sin tid. Och när den tiden har passerat, sänder Skaparen en annan profet att fortsätta att fullständiga Hans vilja.

Ändå är profeten inte tillåten att förnya eller dra ifrån någonting, för det skulle innebära att det fanns en brist hos den tidigare profeten. Snarare är Guds ord alltid perfekta, som det står skrivet, ”Jag är den förste, och jag är den siste” och hans enda uppgift är att utvidga samma profetia till de generationer som inte längre är förtjänta att ta emot från den första.

Och den siste profeten är Messias, som fullbordar dem alla. Han är sannerligen inte heller tillåten att tillägga eller dra ifrån, men hans framgång kommer att vara större, eftersom hela generationen kommer att vara lämpad att acceptera hans ord och fullbordas genom honom. Detta är så av två skäl: antingen på grund av deras storhet, eller på grund av hans samtida, eller på grund av båda.

Den profetiska framgångens essens

Den profetiska framgångens essens är att utvidga det Övre Ljuset till invånarna nedan. Den som för det längst ner, är den mest framgångsrika. Ovan och nedan mäts i anda och fysisk förtjänst, eftersom det fysiska som uppnås genom profetia är det som ger folk ett fotfäste, och det är känt att fokus för arbetet för Gud är det första fotfästet.

En allmän kraft och en särskild kraft

Det unika med dem är förenandet mellan Skaparen och Shechina (Gudomligheten). En särskild kraft är förbudet på mottagande ner till den lägsta graden, och den allmänna kraften är givandets mångfaldigande till fullständig hängivenhet med hela sitt hjärta.