Jag hörde den tredje Mishpatim, 27 februari, 1943

Det droppar dagg från Galgalta till Zeir Anpin. Och vad gäller det bleka håret, finns där ett jack under varje hårstrå, och detta är innebörden av ”Ty med storm hemsöker han mig”. Och detta är innebörden av ”Och Herren talade till Job ur stormvinden”. Och detta är innebörden av ”Detta är vad var och en som upptages bland de inmönstrade skall giva: en halv sikel efter helgedomssikelns vikt”. Och detta är innebörden av ”En beka… för var och en”, ”till att bringa försoning för era själar”.

För att förstå saken med håret, det är det svarta och bläcket. Det betyder att när man upplever avlägsenhet från Skaparen därför att man har främmande tankar, kallas det ”hår”. Och ”blek” betyder vithet. Detta betyder att när Guds Ljus strömmar över en, förs man närmare Skaparen, och tillsammans kallas de båda ”Ljus och kli (kärl)”.

Och arbetets upplägg är att när man vaknar upp till Guds arbete, sker det genom att man tilldelas blekhet. Då känner man livlighet och vitalitet i Guds arbete. Och därefter kommer en främmande tanke, och på grund av den faller man från sin grad och glider ifrån arbetet. Den främmande tanken kallas se’era (storm och hår). Och under håret finns ett jack, en grop som är en brist i skallen.

Innan de främmande tankarna kom till personen hade han ett fullständigt rosh (huvud) och han stod Skaparen nära, men på grund av de främmande tankarna fördes han långt bort från Skaparen. Och detta betraktas som att ha en brist. Och genom sorgen, att han saknar det, sträcker han fram ett flöde av vatten. Således blir håret en slang som kan överföra rikedomen, och det betraktas som att man har belönats med vithet genom detta.

Därefter kommer de främmande tankarna till honom igen, och på så vis blir han åter igen avlägsen Skaparen. Detta skapar en till fördjupning, en grop och en brist i skallen, och genom sorgen och saknaden sträcker han fram ett flöde av vatten igen, och håret blir en slang som för över rikedomen.

Och denna ordningsföljd fortsätter upprepade gånger som upp- och nergångar, tills håren har samlats ihop till ett fulländat mått. Detta betyder att varje gång han korrigerar, sträcker han fram rikedomen. Denna rikedom och myckenhet kallas ”dagg”, som i ”ty mitt huvud är fullt av dagg”. Anledningen är att rikedomen kommer ryckvis i omgångar, och varje gång är det som om han får en droppe. Och när arbetet är färdigt och han har uppnått hela mängden, tills ”må de blott icke vända åter till dårskap”, betraktas det som att de döda återuppväcks av daggen.

Och detta är innebörden av gropen, det vill säga de främmande tankarna som gör hål i skallen.

Och vad gäller den halva sikeln, vill det säga att han är till hälften värdig och till hälften ovärdig. Men vi måste förstå att halvorna inte finns samtidigt. Istället måste det finnas en hel sak varje gång. Orsaken är att om han har brutit mot en mitzva och inte höll den, betraktas han inte längre vara till hälften ogudaktig, utan fullständigt ogudaktig.

Dock sker det vid två tillfällen. Vid ett tillfälle kan han vara rättfärdig, förbunden med Skaparen, och då är han fullkomligt värdig. Och när han befinner sig i en nedgång är han ogudaktig. Detta är innebörden av ”Världen skapades för den fullständigt rättfärdige och för den fullständigt ogudaktige”. Och därför kallas det ”halv”, att den består av två tillfällen.

Och detta är ”till att bringa försoning för era själar”. Tack vare gropen, när en främmande tanke kommer och hans förstånd inte är alldeles jämte Skaparen, känner han därför att hans huvud är ofullkomligt. Och när han sörjer över det, får det honom att göra försoning för sin själ. Orsaken till detta är att om han ångrar det varje gång, då sträcker han fram rikedom tills den har fyllts enligt ”ty mitt huvud är fullt av dagg”.