Jag hörde den fjortonde shvat

I versen, “Beskär^[1] åt Herren, ty han har skapat högmod”, verkar det som att “beskär” är som ”min kraft och tukt”. Detta betyder att vi alltid måste tukta och beskära törnarna i Skaparens vingård. Men när man känner att man är hel och tror att man redan har rensat bort alla törnar, då avslutar versen, ”ty Han har skapat högmod”.

Detta betyder att Han uppenbarligen har skapat högmod i denna värld, med följden att människan tycker om att betrakta sig själv som ärlig och sann. Och när man känner om sig själv att man redan har plockat bort taggarna och att man är en fulländad människa, då är det ett slags stolthet.

Istället ska man alltid undersöka sina handlingar och kontrollera dem med tio slags undersökningar, och inte lita på sina tillfälliga förnimmelser, eftersom det bara är ett slags stolthet. Det är som versen säger i den rättfärdiges namn: ”Ni är lata, ja lata är ni. Därför säger ni: ’Låt oss gå och offra åt Herren!’”

Detta betyder att han sade till Israels folk, “när ni säger, ’Låt oss gå och offra åt Herren!’, och känner er redo och villiga att gå och offra er själva på Herrens altare, är det tecken på lättja och svaghet, att ni inte längre vill arbeta och ständigt undersöka er själva och förbereda er inför detta stora åtagande. Det är därför ni tror er vara perfekta tjänare åt Herren, som de tolkar i slutet av versen, ’ty Han har skapat högmod’”.

[1]Zamru på hebreiska betyder både lovsjunga och beskära. Här avses den senare betydelsen.